Kommunistiska Partiet

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Kommunistiska partiet)
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel handlar om det parti som tidigare hette KFML(r) och KPML(r). Se Sveriges kommunistiska parti för olika partier som kallat sig kommunistiska.
Kommunistiska Partiet
Kommunistiska Partiets logotyp
Förkortning K
Partiordförande Robert Mathiasson
Grundat 1970
Huvudkontor Fjärde Långgatan 8B, Göteborg
Politisk ideologi Kommunism, Marxism-leninism
Internationellt samarbetsorgan Internationella kommunistiska seminariet
Färg(er) Röd, Gul
Ungdomsförbund Revolutionär Kommunistisk Ungdom
Partitidning(ar) Proletären
Landstingsfullmäktige
Röstandel
0,07 %
Mandattilldelning
0 av 1 662
Kommunfullmäktige
Röstandel
0,21 %
Mandattilldelning
6 av 12 978
Webbplats
www.kommunistiskapartiet.org
Kommunistiska Partiets fanor

Kommunistiska Partiet, tidigare KPML(r), är ett svenskt kommunistiskt politiskt parti, grundat 1970 genom en utbrytning från Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna, som i sin tur brutit sig ur Vänsterpartiet Kommunisterna år 1967.

Partiordförande är Robert Mathiasson, som efterträdde Anders Carlsson 2014. Partiets organ heter Proletären och ges ut veckovis. Partiet antog sin nuvarande partibeteckning under sin 14:e kongress i Göteborg den 7 januari 2005. Innan dess hette det Kommunistiska Partiet Marxist-Leninisterna (revolutionärerna), vilket normalt förkortades KPML(r). Kommunistiska Partiets motto är "klass mot klass" – uttolkat som arbetarklassen i harnesk mot kapitalistklassen – och det har ett ungdomsförbund, Revolutionär Kommunistisk Ungdom (RKU).

Partiet har sedan länge kommunala mandat i Lysekils, Gislaveds och Karlshamns kommuner. Particentralen, en flervåningsfastighet känd som Marx-Engelshuset är belägen på Fjärde Långgatan i närheten av Järntorget i Göteborg, där också Proletärens centralredaktion och partiets tryckeri, HS Offset, har lokaler. I Göteborg har man emellertid bara haft representation i kommunfullmäktige under mandatperioden 1982–1985 då Frank Baude hade en plats i fullmäktige.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna (KFML) bildades 1967. År 1970 splittrades KFML i två grenar och KFML(r) bildades, där "(r)" stod för "revolutionärerna". Partiet ändrade 1977 sitt namn från KFML(r) till KPML(r) för att markera ett ombildande till politiskt parti. Partiet antog sitt nuvarande namn under sin 14:e kongress i Göteborg den 7 januari 2005.
Partiets ordförande 1970-1999 var muraren Frank Baude.

Politik[redigera | redigera wikitext]

Partiets bokhandel "Röda stjärnan" i Karlshamn.

Partiet anser sig vara ett revolutionärt kommunistiskt arbetarparti. Dess mål är en total omvandling av samhället, att avskaffa kapitalismen och i dess ställe upprätta ett arbetarstyrt socialistiskt samhälle med planekonomi som ekonomiskt system. Enligt partiet är denna proletära revolution, där de revolutionära krafterna inte bör backa inför väpnad kamp, det enda sättet för arbetarna att tillskansa sig den avgörande makten. Partiet har marxism-leninismen som ideologisk bas.[1]

Valdeltagande[redigera | redigera wikitext]

Partiet deltar inte i de svenska riksdagsvalen, men däremot i kommunalvalen och landstingsvalen i vissa kommuner och landsting.

I kommunvalet 2002 fick partiet totalt 10923 röster[2]. I kommunalvalet 2006 ställde partiet upp i 16 kommuner och fick totalt 9 432 röster.[3] I kommunalvalet 2010 ställde man upp i 18 kommuner och fick totalt 7 412 röster. I tre av kommunerna fick man tillräckligt många röster för att få platser i kommunfullmäktige: Gislaved (2 ledamöter), Karlshamn (1 ledamot) och Lysekil (3 ledamöter).[4]

I landstingsvalet 2010 ställde partiet upp i Skåne län, Stockholms län och Västra Götalands län och fick totalt 4 296 röster, jämfört med landstingsvalet 2006 då man ställde upp enbart i Stockholms län och Västra Götalands län och fick 5 077 röster.[5][ej i angiven källa]

Kända personer med anknytning till partiet[redigera | redigera wikitext]

Partiets utan tvekan mest kända medlem är skådespelaren Sven Wollter,[6] men även andra mer eller mindre kända kulturpersonligheter har partibok eller har ställt upp på valrevyer, jubileumsgalor och liknande i partiets tjänst, exempelvis skådespelarna Roland Jansson,[7] Claes Malmberg,[8] Harald "Bagarn" Andersson,[9] Anders Lönnbro,[10] Wiveka Warenfalk,[11] Lasse Brandeby,[8] Claes Eriksson,[12] Kent Andersson,[10] och musikerna Bruno Bran,[13][14] Margareta Abrahamsson,[15] Dan Berglund,[16] Maria Hörnelius,[17] Erik de Vahl,[18] Ken Ring,[19] Menteroja, Totta Näslund,[8] Ola Magnell,[8] Roger Sjöström,[20] Dan Viktor,[21] Fred Åkerström[22] och Kapten Röd[23].

Författare med arbetarbakgrund, som Maja Ekelöf, Torgny Karnstedt, Mary Andersson, Sven Wernström, Ove Allansson och Fred Eriksson, har alla förekommit mer eller mindre flitigt som skribenter i partitidningen Proletären. Där har även Torbjörn Säfve, Staffan Beckman, Christian Diesen, Peter Birro och – på senare år – även Jan Myrdal låtit publicera artiklar i olika sakfrågor.[24]

Författaren och filmaren Renzo Aneröd spelade i det till RKU närstående bandet EAK och den numer döde Amaltheamannen Anton Nilson ställde vid ett flertal tillfällen upp som talare på partiets kongresser och möten[25][26] och deltog på ett reklamflygblad, tillsammans med bland annat Sven Wollter och Lasse Brandeby, där han, troligtvis med tanke på sitt välkända dåd 80 år tidigare, uppmanade folk att teckna prenumeration på tidningen Proletären med orden "Den är rena dynamiten".[27]

Barnläkaren och docenten Henry Ascher, känd bland annat för sitt engagemang för de apatiska flyktingbarnen och rätten till vård för papperslösa, är också en känd medlem av partiet, och brukar kandidera för partiet till det göteborgska kommunvalet.

Proletär internationalism och internationella kontakter[redigera | redigera wikitext]

Kommunistiska Partiet deltar i det årliga Internationella Kommunistiska Seminariet i Bryssel, arrangerat av Belgiska Arbetarpartiet, tillsammans med ett 50-tal andra kommunistiska och socialistiska partier från hela världen såsom MAS från Bolivia, Kubas kommunistiska parti, Koreas arbetarparti, Freedom Road Socialist Organization från USA, PFLP från Palestina, Nationella Demokratiska Fronten från Filippinerna med flera.

Första gången som en av Kommunistiska Partiets partikongresser besöktes av organisationer från Östeuropa och Ryssland var 1993. Man hade inte haft någon kontakt med dessa länder förrän den statsbärande realsocialismen i dem föll ihop, och organisationer man såg som anti-revisionistiska (alltså de som ifrågasatte byråkratväldet och bristen på demokrati i de realsocialistiska länderna) började formeras.[28]

Palestina[redigera | redigera wikitext]

Från mitten av 1970-talet till slutet av 1980-talet sände Kommunistiska Partiet sammanlagt ett femtiotal läkare och sjuksköterskor att arbeta i palestinska flyktingläger i Libanon i samråd med det palestinska partiet PFLP, ett parti som kommunistiska partiet fortfarande har goda kontakter med. Författaren Staffan Beckman var särskilt aktiv i kontakterna mellan de svenska biståndsarbetarna och palestinierna. Under hösten 2000 samlades pengar in till det PFLP-drivna sjukhuset Al-Awda i Gaza och under hösten 2007 initierades en insamling till ett skolprojekt i mellersta Gaza som ska hjälpa "elever som av olika orsaker halkar efter i skolundervisningen". Partiets mål var att samla in 300 000 kronor, ett mål som tidigt nåddes.[29]

Efter Gazakonflikten, vintern 2008–2009, inledde partiet ytterligare en humanitär insamling till de utsatta barnen på Gaza. Denna insamling, som avslutades på första maj, drog in över en halv miljon kronor.[29] Partiet skänkte också en ansenlig summa pengar till Ship to Gaza.

Zimbabwe[redigera | redigera wikitext]

Under andra halvan av 1970-talet utvecklades stödet till ZANU i Zimbabwe. Partiet samlade bland annat in pengar till en Landrover att användas i befrielsekriget mot rasistregimen, samt till en tryckpress till ZANU:s högkvarter i Maputo.[30] Partiet var, som enda svenska parti, inbjudet att delta i självständighetsfirandet 1980.

Vietnam[redigera | redigera wikitext]

Fram till slutet av Vietnamkriget 1975 bedrev partiet en insamling under parollen ”En luftvärnskanon åt Nordvietnam!” Detta väckte stor uppståndelse, delvis därför att många andra vänsterorganisationer inriktade sin insamling på läkarväskor och liknande. VPK deltog dessutom i Nationalinsamlingen för Vietnam som skänkte pengar även till den USA-stödda regeringen i Sydvietnam. Under sino-vietnamesiska kriget initierade Kommunistiska Partiet ett upprop för en internationell brigad till det socialistiska Vietnams försvar. Uppropet samlade runt 400 frivilliga, som dock aldrig hann bli verklighet innan striderna i Vietnam var över. Vietnams Kommunistiska Parti och det svenska kommunistpartiet kunde dock knyta närmre kontakter.

Nordkorea[redigera | redigera wikitext]

Under 1990-talet drabbades Nordkorea av ett flertal naturkatastrofer med svält och undernäring som följd. Partiet deltog i humanitära insamlingar till landet och har också utvecklat ett visst samarbete med Koreas arbetarparti enligt devisen om ”ömsesidig respekt för linjen om självständighet och att lita till egna krafter”.[31]

Sydafrika[redigera | redigera wikitext]

Solidaritetsrörelsen för ANC:s kamp mot apartheidsystemet i Sydafrika startade tidigt, till och med innan andra politiska partier i Sverige var beredda att ge ANC sitt stöd och i en tid då Göran Johansson, socialdemokratiskt kommunalråd i Göteborg, inte ansåg ANC vara mer än en isolerad studentklubb i London.[32] Stora summor pengar samlades in till ANC och samarbetet med den illegala fackliga rörelsen SACTU resulterade i att Kommunistiska Partiet tryckte SACTU:s egna informationsbulletin för Skandinavien under de år den kom ut. En partidelegation besökte också ANC:s första legala kongress på 40 år, 1991 i Durban, Sydafrika och det av Proletären FF arrangerade Fredsloppet sprangs under många år till förmån för ANC och den antirasistiska kampen.

Västsahara[redigera | redigera wikitext]

I samband med 15-årsfirandet av den väpnade kampen var en partidelegation inbjuden och partiet har i sitt tryckeri tryckt Polisarios valaffischer inför den folkomröstning som FN garanterat men som ännu inte verkställts.

Kuba[redigera | redigera wikitext]

Under den så kallade speciella periodenKuba efter Sovjetunionens sammanbrott, då varubrist och energibrist rådde, deltog Kommunistiska Partiet i insamlingen ”En oljetanker till Kuba!” Hösten 1995 sände partiet en byggnadsarbetarbrigad som ett led i solidaritetsarbetet och partiet har även bjudits in till den kubanska fackföreningsrörelsens första maj-demonstrationer.

Angola och Moçambique[redigera | redigera wikitext]

Efter fascismens fall i kolonialstaten Portugal understödde USA och apartheidens Sydafrika organisationer som Unita i Angola och MNR i Moçambique, som ville förhindra all frigörelse från kolonialismen. Partiet tog ställning för den nationella regeringssidan i dessa länder och utvecklade ett solidaritetsarbete, vilket bland annat ledde till att det angolanska MPLA deltog i partiets kongresser.

Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

Solidariteten med den brittiska arbetarklassen utvecklades konkret under gruvarbetarstrejken i Storbritannien 1984-1985. På hösten 1984 "adopterade" Kommunistiska Partiet en gruva, Brodsworth vid gruvbyn Woodlands, dit över fem ton, av partiet, insamlade kläder, livsmedel och julgåvor skickades till gruvarbetarna och deras familjer.

Grekland[redigera | redigera wikitext]

Under krisens i Grekland inledningsskede gick 400 grekiska stålarbetare på verket Elliniki Halivurjia ut i strejk. Bolaget hade krävt lönesänkningar med 40% vilket skulle reducera lönen till 7 500 kronor i månaden. 93 arbetare skulle avskedas. I Grekland finns inga strejkkassor och Kommunistiska Partiet såg det som sin plikt att stödja de kämpande grekiska arbetarna genom att samla in pengar på arbetsplatser runt om i Sverige. Insamlingen lanserades första maj 2012 och i början av juni samma år hade 90 000 SEK samlats in till de grekiska arbetarna och deras familjer.[33][34][35]

Övriga länder[redigera | redigera wikitext]

Kommunistiska Partiet har även bedrivit solidaritetsarbete med sandinisterna i Nicaragua, FMLN i El Salvador, SWAPO i Namibia, Nationella Demokratiska FrontenFilippinerna och många fler organisationer. Man har även arrangerat protestmöten och demonstrationer mot Francos fascism i Spanien och tillsammans med grekiska arbetare i exil mot den grekiska fascismen under juntatiden. Till skillnad från det maoistiska SKP och andra antirevisionistiska kommunistiska strömningar var man kritisk mot det afghanska motståndet mot den sovjetiska ockupationen. Man menade att den sovjetiska närvaron kunde motiveras med att de försvarade socialistiska landvinningar mot afghanska rövarband (mujahedin). Partiets ståndpunkt försköts under kriget och man krävde senare Sovjets tillbakadragande från Afghanistan.

Röd front[redigera | redigera wikitext]

Möte för Röd Front första maj 2009 i Göteborg.

Röd Front kallar Kommunistiska partiet och Revolutionär Kommunistisk Ungdom sitt första maj-firande. Demonstrationståg samt möten arrangeras på flera orter, sammanlagt ett trettiotal 2010.[36] I partiets för närvarande starkaste fäste – Göteborg – har demonstrationen samlat mellan 1 000 och 1 250 deltagare de senaste åren.[37][38][39]

Fängelsedemonstration[redigera | redigera wikitext]

Röd Front torde vara det hittills enda första maj-firande som anordnats inuti ett svenskt fängelse. 1973 demonstrerade nämligen 35 interner på Hall, utanför Södertälje, under parollerna Klass mot Klass, Ned med imperialismen – För den proletära internationalismen, med dåvarande KFML(r):s förbundsfanor. Hallfångarna rapporterade till tidningen Proletären och konstaterade att "den revolutionära ideologin har letat sig in även innanför murarna. Det är dags att sluta upp med det individualistiska tänkandet och förena oss med våra bröder som utsugs i industrierna den kapitalistiska världen runt".[40]

Om de homosexuella[redigera | redigera wikitext]

Kommunistiska partiet kritiserades på 1970-talet av sexuella minoriteter för att negligera frågor som rör dem och rent av för att vara homofobiska. När organisationen Homosexuella socialister i början av 70-talet ställde förfrågningar till politiska partier om hur de skulle förbättra situationen för bögar var Kommunistiska partiet det enda parti som inte svarade något tillrättalagt, istället raljerade man om och såg det hela snarare som en icke-fråga. Exempelvis var svaret på frågan om man ville sänka åldersgränsen för homosexuella relationer till 15 år att man inte heller skulle kräva "bärbara stegar åt fönstertittarna och djupfrysta lik åt nekrofilerna". [källa behövs]

Partiet har senare tagit avstånd från uttalandena, vilket dåvarande ordföranden Frank Baude skriver om i Mot strömmen, och Proletären har kallat homofobin "överdrifter, tokigheter och rena felaktigheter"[41]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Partiprogram”. Kommunistiska Partiet. http://www.kommunistiskapartiet.org/politik/partiprogram. 
  2. ^ ”Kommunfullmäktigval 2002”. Valmyndigheten. 2011-02-07. http://www.val.se/val/val_02/slutresultat/00K/00.html#varav-ovriga. Läst 2013-08-21. 
  3. ^ ”Kommunalval 2006 – Slutlig sammanräkning”. Valmyndigheten. 2006-12-04. http://www.val.se/val/val2006/slutlig/K/rike/ovriga.html. Läst 2012-04-16. 
  4. ^ ”Kommunalval 2006 – Mandatfördelning per kommun”. Valmyndigheten. 2010-10-05. http://www.val.se/val/val2010/slutresultat/K/rike/valda.html. Läst 2012-04-11. 
  5. ^ ”Landstingsval 2010 – Röstfördelning per landsting”. Valmyndigheten. 2010-10-01. http://www.val.se/val/val2010/slutresultat/L/rike/index.html. Läst 2012-04-11. 
  6. ^ Sven Wollter: Därför är jag kommunist”. Proletären. 12 september 2006. http://proletaren.se/kronika/sven-wollter-darfor-ar-jag-kommunist. Läst 30 juli 2009. 
  7. ^ Proletären nr. 27–29/73, sid. 20
  8. ^ [a b c d] r-arnas största hits, volym 2
  9. ^ Raimond Bengtsson, Arbetets söner, sid. 92
  10. ^ [a b] Baude 2000, s. 270
  11. ^ Proletären nr. 8/73, sid. 3
  12. ^ Jenny Tedjeza (22 augusti 2006). ”Revolutioner blir lagliga när de lyckas”. Proletären. http://proletaren.se/kultur/revolutioner-blir-lagliga-nar-de-lyckas. Läst 30 juli 2009. 
  13. ^ Baude 2000, s. 272
  14. ^ Pär Johansson (10 januari 2011). ”Fantastisk jubileumsgala”. Kommunistiska partiet. http://www.kommunisterna.org/nyheter/2011/01/fantastisk-jubileumsgala. 
  15. ^ ”25 år med KPML(r) & Proletären”. Proletären. Jubileumsnummer 1995. http://proletaren.se/sites/default/bilder-filer/proletaren-25ars-jubileum.pdf. 
  16. ^ Baude 2000, s. 271
  17. ^ Skivan "Det finns inget mörker", baksidan
  18. ^ Jenny Tedjeza (15 maj 2007). ”Erik de Vahl: Brevbärare, musiker, kommunist”. Proletären. http://proletaren.se/kultur/erik-de-vahl-brevbarare-musiker-kommunist. Läst 30 juli 2009. 
  19. ^ Proletären nr 22/11, sid 19.
  20. ^ Sommarlägret: En underbar vecka”. Proletären. 19 juli 2007. http://proletaren.se/inrikes/sommarlagret-en-underbar-vecka. Läst 30 juli 2009. 
  21. ^ Jenny Tedjeza (2 maj 2007). ”Hanna Lindgren årets stipendiat”. Proletären. http://proletaren.se/kultur/hanna-lindgren-arets-stipendiat. Läst 30 juli 2009. 
  22. ^ Baude 2000, s. 271–272
  23. ^ http://www.kommunisterna.org/nyheter/2012/11/glittrande-jubileumsgala
  24. ^ Baude 2000, s. 269–271
  25. ^ Baude 2000, mittuppslaget
  26. ^ Proletären nr. 27/08, sid. 12
  27. ^ I texthäftet till Roger Sjöströms skiva "med hjärtat till vänster" finns en bild på reklambladet föreställande ett foto av Anton Nilson samt bland annat texten "'Den är rena dynamiten' – Anton Nilson, 100 år, talar av erfarenhet! Ta en prenumeration även Du!"
  28. ^ Baude, Mot strömmen, sid. 325.
  29. ^ [a b] ”Tack till alla som stött barnen i Gaza!”. Proletären nr 25/09. http://proletaren.se/utrikes/mellanostern/tack-till-alla-som-stott-barnen-i-gaza. 
  30. ^ Proletären, nr 81/1979, sid. 10.
  31. ^ ”Proletären 1995, Jubileumsnumret”. sid. 24. http://proletaren.se/sites/default/bilder-filer/proletaren-25ars-jubileum.pdf. 
  32. ^ Erik Andersson (18 april 2006). ”Den som inte är med oss...”. Proletären. http://proletaren.se/inrikes/den-som-inte-ar-med-oss-%E2%80%A6. Läst 30 juli 2009. 
  33. ^ Lars Rothelius (30 maj 2012). ”Allt stöd till de grekiska stålarbetarna”. Proletären. http://www.proletaren.se/utrikes/allt-stod-till-de-grekiska-stalarbetarna. 
  34. ^ ”Vi kämpar inte bara för vår egen sak”. Proletären. 26 april 2012. http://www.proletaren.se/utrikes/vi-kampar-inte-var-egen-sak. 
  35. ^ Proletären nr 23/2012, sid. 21: Kraftigt stöd till stålarbetarna
  36. ^ Röd Front 2010 Pär Johansson 1 maj 2010
  37. ^ ”Röd Front mot krigshets och högerpolitik i Göteborg”. Kommunistiska partiet – Göteborgsavdelningen. 1 maj 2011. http://www.kommunistiskapartietgoteborg.se/?p=3190. 
  38. ^ Linus Hugo (1 maj 2011). ”Hammare, skäror och rödsvarta fanor”. Göteborgsposten. http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.614877-hammare-skaror-och-rodsvarta-fanor. 
  39. ^ Röd Front 1 maj 2011 GöteborgYoutube
  40. ^ Baude 2000, s. 79
  41. ^ http://www.kommunisterna.org/nyheter/2013/08/om-den-sexuella-frigorelsen

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]