Koniferin

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Koniferin
Strukturformel
Systematiskt namn(2R,3S,4S,5R,6S)-2-(Hydroximetyl)-6-[4-[(E)-3-hydroiyprop-1-enyl]-2-metoxifenoxi]oxan-3,4,5-triol
Kemisk formelC16H22O8-2H2O
Molmassa342,35 g/mol
UtseendeVita kristaller
CAS-nummer531-29-3
Egenskaper
Smältpunkt186 °C
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Koniferin bildar färglösa kristaller, som är lättlösliga i kokande vatten, men svårlösliga i alkohol. Vattenlösningen har en starkt bitter smak och antar en kraftigt blå färg vid tillsats av fenol löst i saltsyra. Med koncentrerad svavelsyra färgas koniferin starkt rött.

Koniferin är en glykosid, som avspaltar druvsocker vid kokning med utspädda syror. Vid inverkan av fermentet emulsin spaltas koniferin i druvsocker och koniferylalkohol.

Vid oxidation med kaliumbikromat och svavelsyra ombildas koniferin till glykovanillin och vanillin. Med reduktionsmedel ombildas det till eugenol.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Koniferin förekommer i kambialsaften hos alla korsblommiga växter och finns i varje träsubstans, där det har en funktion i cellväggarnas lignifikation.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Koniferin utvinns ur kambialsaften hos färska, vårfällda barrträd genom rening och indunstning till kristallisation. Substansen används inom kemisk industri bl a för tillverkning av eugenol och vanillin.

Vanillin syntetiserades första gången från koniferin av kemisterna Ferdinand Tiemann och Wilhelm Haarmann.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Meyers varulexikon, Forum, 1952


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.