Konservativa partiet (Storbritannien)
Konservativa partiet The Conservative and Unionist Party | |
Land | Storbritannien |
---|---|
Partiledare | David Cameron |
Grundat | 1830 |
Huvudkontor | Victoria Street 25, London |
Politisk ideologi | Konservatism Liberalkonservatism Nyliberalism |
Internationellt samarbetsorgan | International Democrat Union |
Europeiskt samarbetsorgan | Alliansen europeiska konservativa och reformister, European Democrat Union |
Politisk grupp i Europaparlamentet | Gruppen ECR |
Färg(er) | Blå |
Ungdomsförbund | Conservative Future |
Underhuset | |
Mandat | 307 / 650 |
Överhuset | |
Mandat | 186 / 724 |
Europaparlamentet | |
Mandat | 24 / 73 |
Londonförsamlingen | |
Mandat | 11 / 25 |
Skotska parlamentet | |
Mandat | 16 / 129 |
Walesiska parlament | |
Mandat | 13 / 60 |
Kommunfullmäktige | |
Mandat | 9 405 / 21 871 |
Webbplats | |
www.conservatives.com | |
Brittisk politik Politiska partier Val |
Konservativa partiet (formellt The Conservative and Unionist Party, även kallat Tories) är ett konservativt politiskt parti i Storbritannien.
Partiet har sin upprinnelse i det parlamentariska Tory-partiet på 1700-talet och har kallats vid sitt nuvarande namn sedan mitten av 1800-talet. Partiet har historiskt sett varit mycket framgångsrikt och många gånger bildat regering, ofta ensamma, i Storbritannien. Ordet "toryism" används ibland för den ideologi som utmärker "tories".
Partiet ingår i International Democrat Union och tillhör Alliansen europeiska konservativa och reformister (AECR). Ledare är sedan december 2005 den adligt ättade David Cameron (född 1966).
Politik
Konservativa partiets politiska uppfattning kan sedan 1990-talet indelas i fyra huvudinriktningar:
- Den traditionalistiska, eller socialt konservativa flygeln, som har en strikt konservativ syn i ekonomiska och sociala frågor. Fraktionen utmärks av dess centrala värdekonservatism, som sätter stort fokus på Storbritannien som en enhet, dess historiska arv och banden mellan stat och religion.
- Den liberalkonservativa gruppen, som närmast kan liknas vid svenska moderaterna, anser sig förespråka liberala ideal och vara tolerant i sociala frågor, medan man har en konservativ syn i ekonomiska frågor och förespråkar frihandel, marknadsliberalism kombinerat med en pragmatisk välfärdspolitik.
- Den torydemokratiska falangen, härledd till Benjamin Disraeli och grunden för det brittiska välfärdssamhället, som betonar statens roll i att bekämpa arbetslöshet och överbrygga klassklyftor i syfte att skapa nationell enighet och ett alternativ åt Labours socialpolitik.
- Den thatcheristiska skolan inom partiet har härlett sin politik till Margaret Thatchers (1979-1990) regeringstid, med minimerad statlig intervention, en återhållsam socialpolitik med kraftigt sänkta skatter, samt inslag av nationalism, populism och moralkonservatism i vissa frågor.
- Den libertarianska skolan, som företräder en klassiskt liberal politik tydligt distinkt från Liberaldemokraternas socialliberalism.
Ett starkt brittiskt försvar är även en huvudpunkt för partiet men har i olika sammanhang drivits av olika grupper inom partiet och ibland av rivalen Labour. Gemensamma drag för de olika grupperna inom partiet är konservatism, frihandel och en syn på Storbritannien som en historisk enhet, där man vidhåller vikten av en fortsatt union mellan de fyra enheterna, något den nuvarande partiledaren David Cameron betonade efter Scottish National Partys jordskredsseger i det skotska parlamentsvalet 2011. Cameron har själv uttalat sig tillhöra den liberalkonservativa gruppen och definierar sig som en "modern medkännande konservativ". Tvåpartisystemet och bristen på en motsvarighet till de svenska kristdemokraterna har lett till att de värdekonservativa, vilka kan påträffas i vilken som helst av de olika grupperna, koncentrerats till det konservativa partiet.
Partiledare
- Arthur Wellesley, 1:e hertig av Wellington 1828-1834
- Sir Robert Peel 1834 - 1846
- Edward Smith-Stanley, 14:e earl av Derby 1846 - 1868
- Benjamin Disraeli 1868 - 1881
- Sir Michael Hicks Beach 1885-1886
- Robert Arthur Talbot Gascoyne-Cecil, 3:e markis av Salisbury 1885 - 1902
- Arthur Balfour 1902 - 1911
- Henry Petty-Fitzmaurice 1911-1916
- Andrew Bonar Law 1916-1921
- Sir Austen Chamberlain 1921-1922
- Andrew Bonar Law 1922 - 1923
- Stanley Baldwin 1923 - 1937
- Neville Chamberlain 1937 - 1940
- Winston Churchill 1940 - 1955
- Anthony Eden 1955 - 1957
- Harold Macmillan 1957 - 1963
- Alec Douglas-Home 1963 - 1965
- Edward Heath 1965 - 1975
- Margaret Thatcher 1975 - 1990
- John Major 1990 - 1997
- William Hague 1997 - 2001
- Iain Duncan Smith 2001 - 2003
- Michael Howard 2003 - 2005
- David Cameron 2005-
-
Edward Heath
-
Margaret Thatcher
-
John Major
-
David Cameron
Referenser
- Geoffrey Wheatcroft, The Strange Death of Tory England (2005)
Externa länkar
- Conservative Party - Officiell webbplats
- The Scottish Conservative and Unionist Party
- The Welsh Conservative Party