Konstantin Nikolajevitj av Ryssland

Konstantin Nikolajevitj med sin familj på 1860-talet

Konstantin Nikolajevitj av Ryssland, storfurste, (1827–1892) (ryska Константин Николаевич) andre son till Nikolaj I av Ryssland och hans maka Charlotte av Preussen.

Konstantin utbildades till sjöofficer, förde under Krimkriget (1853–1856) befälet över östersjöflottan och uttalade sig bestämt mot eftergifter åt västmakterna. År 1857 erhöll han högsta ledningen av marinväsendet. Han blev vid denna tid medelpunkten för en krets av liberaler, bidrog till utfärdandet av lagen om livegenskapens avskaffande och framträdde generellt som en varm reformvän.

I juni 1862 utnämndes han till ståthållare i det oroliga Polen, men blev genast (3 juli) föremål för ett mordförsök. Han iakttog likväl ett försonligt uppträdande, även sedan den allmänna resningen i landet utbrutit (i januari 1863), utan att därmed kunna återställa lugnet. Han återvände 25 augusti 1863 till Sankt Petersburg.

År 1865 blev Konstantin president i riksrådet och behöll chefskapet över sjöväsendet. Men efter Alexander II:s död (1881) såg han sig, på grund av sina liberala tänkesätt, tvingad att lämna sina befattningar och lämna huvudstaden.

Gift i S:t Petersburg 11 september 1848 med prinsessan Alexandra av Sachsen-Altenburg (i Ryssland Alexandra Iosofovna) (1830–1911).

År 1868 inledde Konstantin ett förhållande med balettdansösen Anna Vasiljevna Kuznetsova, som han skulle komma att få fyra barn med; han köpte henne en bostad nära sitt hem och kallade Alexandra sin "regering-ärende-fru". Detta orsakade skandal och gav Alexandra allmän sympati.