Konstantin Päts
| Konstantin Päts | |
 | |
| Tid i befattningen 24 april 1938–23 juli 1940 | |
| Premiärminister | Kaarel Eenpalu Jüri Uluots Johannes Vares |
|---|---|
| Efterträdare | Lennart Meri |
| Född | 23 februari 1874 Tahkuranna, Guvernementet Livland, Ryska imperiet
|
| Död | 18 januari 1956 (81 år) Burashevo, Kalinin oblast, Ryska SFSR, Sovjetunionen
|
| Gravplats | Metsakalmistu |
| Alma mater | Tartu universitet |
| Yrke | Politiker, advokat, journalist |
| Maka | Wilhelma Ida Emilie Peedi |
| Barn | 2 |
| Namnteckning | 
|
Konstantin Päts, född 23 februari 1874 i Tahkuranna i Guvernementet Livland i Ryssland, död 18 januari 1956 i Burashevo i Kalinin oblast i Sovjetunionen, var en estnisk publicist, jurist, affärsman och politiker för Estniska bondeförbundet. Han var i flera omgångar under mellankrigstiden Estlands regeringschef som riksäldste, och regerade efter en statskupp 1934 Estland genom dekret som en auktoritär enpartistat. Han blev 1938 det första estniska statsöverhuvudet med titeln president. Päts fängslades vid Sovjetunionens ockupation av Estland 1940 och avled i sovjetisk fångenskap.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Efter avlagd juristexamen i Dorpat (Tartu) 1896 var Päts verksam i Reval (Tallinn) som advokat, kommunalman och revolutionärt nationalistisk publicist. Dömd till döden efter revolutionen 1905 var han landsflyktig 1905–1910 och satt i fängelse i Sankt Petersburg 1910–1911. Därefter kom han åter i den aktiva ledningen för en estniska självständighetspolitiken och var 1914–1918 en av dem som i första hand skapade förutsättningarna för ett fritt Estland.[1]
1918–1919 var han ministerpresident och inrikesminister i den provisoriska regeringen, 1921–1922 på nytt ministerpresident och Estlands förste statschef, "riksäldste". Päts tillhörde därefter den ledande gruppen inom agrarpartiet. Den 1 november 1932 utsågs han på nytt till ministerpresident för perioden 1933–1935.[1]
Trettiotalet blev en inrikespolitiskt turbulent tid i Estland. Efter en period med vad som upplevts som svaga regeringar hade 1933 en ny konstitution formulerats där den tidigare posten som riksäldste avsågs ersättas med en president med starkare maktposition. Päts var statsäldste under övergångsperioden mellan den tidigare konstitutionen och den senare, men när den högernationalistiska Vapsrörelsen såg ut att vinna makten i de förestående valen genomförde han i mars 1934 en statskupp i samarbete med general Johan Laidoner, sedermera överbefälhavare, och drev med stöd av arbetarpartiet igenom en semi-auktoritär konstitution där presidenten styrde med dekret för att stävja den allt starkare växande nationalistiska högern. Päts införde undantagstillstånd, förbjöd alla politiska partier, sköt både presidentval och riksdagsval på framtiden och fängslade många tusental högeraktivister. Undantagstillståndet kom inte senare att upphävas förrän i praktiken efter den sovjetiska ockupationens slut på nittiotalet.
Under stark press från Sovjetunionen blev Päts nödd stegvis att uppge Estlands självständighet under åren 1939 och 1940. Päts fängslades i juli 1940 och dog efter andra världskriget, fortfarande fängslad, på mentalsjukhus i Kalinin (nuvarande Tver) i Sovjetunionen.[2]
Kommendör med stora korset av Kungl. Svenska Vasaorden med kedja 1936.[3]
Utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]
Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden, 1922[4]
Storkors av Dannebrogorden, 1933[5]
Kommendör med stora korset av Vasaorden, 1936[6]- Storkorset med kedja av Finlands Vita Ros orden, 27 augusti 1937[7]
Vita stjärnans orden, kedjegrad, 24 april 1938
Statsvapnets ordens kedja, 24 april 1938- Hedersmedborgare, 1939[8]
- Hedersmedborgare i Tallinn
- Hedersmedborgare i Tartu
Storkors av Polonia Restituta
Biskop Platon-orden
Storkorsriddare av Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden
Första klass av Estniska Röda korsets orden
Tre Stjärnors orden, första klass- Hedersmedborgare i Pärnu
Storkors av Hederslegionen
1:a graden av Örnkorsets orden
Frihetskorset (Estland)
Vita örnens orden
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1123
- ^ Mart Laar, Red Terror: Repressions of the Soviet Occupation Authorities in Estonia (Tallinn: Grenader, 2007), s. 6.
- ^ Sveriges statskalender / 1940. Bihang. sid. 160. https://runeberg.org/statskal/1940bih/0160.html
- ^ Antti Matikkala, Suomen Valkoisen Ruusun ja Suomen Leijonan ritarikunnat, Edita, 2017, s. 106, ISBN 978-951-37-7005-1.[källa från Wikidata]
- ^ Antti Matikkala, Suomen Valkoisen Ruusun ja Suomen Leijonan ritarikunnat, Edita, 2017, s. 514, ISBN 978-951-37-7005-1.[källa från Wikidata]
- ^ Sveriges statskalender / 1940. Bihang, s. 160, läs online, läst: 28 maj 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Antti Matikkala, Suomen Valkoisen Ruusun ja Suomen Leijonan ritarikunnat, Edita, 2017, s. 497, ISBN 978-951-37-7005-1.[källa från Wikidata]
- ^ Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Turtola, Martti (2002) (på finska). Presidentti Konstantin Päts: Viro ja Suomi eri teillä. Helsingissä: Otava. ISBN 951-1-17681-1
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Konstantin Päts.
