Konstantin Päts

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Konstantin Päts
Konstantin Pats 1934.jpg
Född1874[1]
TahkurannaEstland
Död18 januari 1956[2] (81 år)
Burasjevo
BegravdMetsakalmistu
MedborgarskapKejsardömet Ryssland och Estland
Utbildad vidTartu universitet Arbcom ru editing.svg
SysselsättningPolitiker, journalist, advokat
Befattning
Ledamot av Riigikogu
Estlands inrikesminister (1918–1918)
Riksäldste (1921–1922)
Riksäldste (1923–1924)
Riksäldste (1931–1932)
Riksäldste (1932–1933)
Riksäldste (1933–1934)
Estlands premiärminister (1934–1937)
President-Regent (1937–1938)
Estlands president (1938–1940)
Politiskt partiPõllumeeste Kogud
Utmärkelser
Vita stjärnans orden, kedjegrad (1938)
Statsvapnets ordens kedja (1938)
Storkors av Dannebrogorden
Första klass av Estniska Röda korsets orden
Vita örnens orden
Storkorsriddare av Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden
1:a graden av Örnkorsets orden
Frihetskorset (Estland)
Storkors av Hederslegionen
Biskop Platon-orden
Tre Stjärnors orden, första klass
Storkors av Polonia Restituta
Redigera Wikidata

Konstantin Päts, född 23 februari 1874 i Tahkuranna i Guvernementet Livland i Ryssland, död 18 januari 1956 i Buraševo i Kalinin oblast i Sovjetunionen, var en estnisk publicist, jurist, affärsman och politiker för Estniska bondeförbundet. Han var det första estniska statsöverhuvudet med titeln president.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Efter avlagd juristexamen i Dorpat (Tartu) 1896 var Päts verksam i Reval (Tallinn) som advokat, kommunalman och revolutionärt nationalistisk publicist. Dömd till döden efter revolutionen 1905 var han landsflyktig 1905–1910 och satt i fängelse i Sankt Petersburg 1910–1911. Därefter kom han åter i den aktiva ledningen för en estniska självständighetspolitiken och var 1914–1918 en av dem som i första hand skapade förutsättningarna för ett fritt Estland.[3]

1918–1919 var han ministerpresident och inrikesminister i den provisoriska regeringen, 1921–1922 på nytt ministerpresident och Estlands förste statschef, "riksäldste". Päts tillhörde därefter den ledande gruppen inom agrarpartiet. Den 1 november 1932 utsågs han på nytt till ministerpresident för perioden 1933–1935.[3]

Trettiotalet blev en inrikespolitiskt turbulent tid i Estland. Efter en period med vad som upplevts som svaga regeringar hade 1933 en ny konstitution formulerats där den tidigare posten som riksäldste avsågs ersättas med en president med starkare maktposition. Päts var statsäldste under övergångsperioden mellan den tidigare konstitutionen och den senare, men när den högernationalistiska Vapsrörelsen såg ut att vinna makten i de förestående valen genomförde han i mars 1934 en statskupp i samarbete med general Johan Laidoner, sedermera överbefälhavare, och drev med stöd av arbetarpartiet igenom en semi-auktoritär konstitution där presidenten styrde med dekret för att stävja den allt starkare växande nationalistiska högern. Päts införde undantagstillstånd, förbjöd alla politiska partier, sköt både presidentval och riksdagsval på framtiden och fängslade många tusental högeraktivister. Undantagstillståndet kom inte senare att upphävas förrän i praktiken efter den sovjetiska ockupationens slut på nittiotalet.

Konstantin Päts.

Under stark press från Sovjetunionen blev Päts nödd stegvis att uppge Estlands självständighet under åren 1939 och 1940. Päts fängslades i juli 1940 och dog efter andra världskriget, fortfarande fängslad, på mentalsjukhus i Kalinin (nuvarande Tver) i Sovjetunionen.[4]

Kommendör med stora korset av Kungl. Svenska Vasaorden med kedja 1936.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Пятс Константин”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Большая Российская энциклопедия, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1123 
  4. ^ Mart Laar, Red Terror: Repressions of the Soviet Occupation Authorities in Estonia (Tallinn: Grenader, 2007), s. 6.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Turtola, Martti (2002) (på finska). Presidentti Konstantin Päts: Viro ja Suomi eri teillä. Helsingissä: Otava. ISBN 951-1-17681-1 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]