Kontoret för särskild inhämtning

Från Wikipedia

Kontoret för särskild inhämtning (KSI) är ett underrättelseorgan och en del av den svenska Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST).[1] KSI arbetar med HUMINT (personbaserad underrättelseinhämtning), ett begrepp som bland annat innefattar användandet av infiltratörer[2], mot utländska förhållanden.[3] KSI är inte en öppen organisation. Namnet på nuvarande KSI-chefen liksom hela namnet på alla andra anställda är sekretessbelagt.[2]

KSI har varit namnet sedan 1994. Dess föregångare har varit C-byrån (1939–1945), T-kontoret (1946–1964), IB (1965–1973), Gemensamma byrån för underrättelser (GBU) (1973–1982) och Sektionen för särskild inhämtning, SSI (1982–1994).[4]

Under många år på 1980- och 1990-talen leddes KSI (då benämnt SSI) av Bertil Lundin.[5]

Romanfiguren Carl Hamilton arbetar på SSI under senare hälften av 1980-talet och första hälften av 1990-talet.[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Försvarets underrättelseverksamhet och säkerhetstjänst” (PDF). SOU 2003:34. Sveriges regering. sid. 56. https://www.regeringen.se/contentassets/fc0c8578e7cf438889635ef6aa62ad95/del-1-betankande-t.o.m.-kap.-6-forsvarets-underrattelseverksamhet-och-sakerhetstjanst. 
  2. ^ [a b] Stenberg, Ewa; Asplund, Emelie (3 september 2005). ”Sveriges hemligaste rum”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sveriges-hemligaste-rum/. Läst 12 september 2009. 
  3. ^ (PDF) Ds 2005:30 En anpassad försvarsunderättelseverksamhet. Stockholm. 2005. sid. 63. ISBN 91-38-22401-1. http://www.regeringen.se/content/1/c6/04/76/85/a3cbb773.pdf. Läst 13 januari 2013  Arkiverad 28 mars 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ Säkerhetstjänstkommissionen (2002). Rikets säkerhet och den personliga integriteten: de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet sedan år 1945 : betänkande. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 2002:87. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. sid. 37, 71. Libris 8838688. ISBN 91-38-21768-6. http://www.regeringen.se/content/1/c4/04/58/f86b3f9b.pdf. Läst 27 mars 2014  Arkiverad 16 april 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ Isaksson, Håkan (4 juli 2005). ”Verklighetens Hamilton död”. Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/verklighetens-hamilton-dod/. Läst 15 december 2009. 
  6. ^ Guillou, Jan, 1944-. I nationens intresse : berättelsen om Carl Hamilton. ISBN 9789164201447. OCLC 952372460. https://www.worldcat.org/oclc/952372460. Läst 8 maj 2019 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]