Kopparhydroxid

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kopparhydroxid
Koppartak med beläggning av kopparhydroxid
Systematiskt namn Koppar(II)hydroxid
Övriga namn Ärg
Kemisk formel Cu(OH)2
Molmassa 97,561 g/mol
Utseende blågrön, fast
CAS-nummer 20427-59-2
SMILES [Cu+2].[OH-].[OH-]
Egenskaper
Densitet 3,368 g/cm³
Löslighet (vatten) Olöslig
Smältpunkt 80 °C (sönderfaller)
Faror
Huvudfara
Hälsovådlig Hälsovådlig
NFPA 704

NFPA 704.svg

0
1
0
LD50 1000 mg/kg (oralt)
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Kopparhydroxid är en kemisk förening mellan metallen koppar samt syre och väte. Det förekommer naturligt i mineralerna Azurit, Malakit och Brochantit.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Kopparhydroxid har antagligen varit känt sedan människan började utvinna koppar. Det framställdes genom att blanda lut med blå vitriol.

Sedan 1600-talet har det framställts industriellt för användning som pigment inom keramik och målning, känt under namnet Bremerblått eller Bremergrönt.

Framställning[redigera | redigera wikitext]

Kopparhydroxid bildas naturligt på koppar som exponeras för väder och vind (se Kopparkarbonat). Syntetisk framställning kan göras på det traditionella sättet (se ovan). Nackdelen är att lösningen kommer att innehålla föroreningar av natriumhydroxid och natriumsulfat.

En renare lösning kan fås genom elektrolys av vatten. Då bildas kopparhydroxid vid kopparanoden under utveckling av vätgas.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

När kopparhydroxid värms upp sönderfaller den till svart kopparoxid och vattenånga.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]