Korsholms slott

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Korsholms slott, vinjett på en karta från åren efter 1752. Teckningen återgår möjligen till en bild från 1600-talet, men är dock otillförlitlig. Den detaljerade barockportalen kunde ha ägt en motsvarighet i verkligheten.

Korsholms slott var ett svenskt träslott beläget i närheten av det som nu kallas för Gamla Vasa i Österbotten, Finland. Det tillkom troligen i slutet av 1360-talet och blev då säte för länsherren i Korsholms län, som omfattade områden på båda sidor om Norra Kvarken och Bottenviken, från Umeå socken och norrut. Slottet förföll i början av 1500-talet och ersattes då med en kungsgård. Korsholm blev administrativt centrum i Österbotten och senare landshövdingens residens. På 1770-talet revs byggnaderna och platsen blev öde. Den kallas idag för Korsholms vallar och är försedd med ett minnesmärke. De markegendomar som låg under kungsgården är idag jordbruksskola.

Namnet[redigera | redigera wikitext]

Det första kända skriftliga omnämnandet av namnet Korsholm är från 1384, då i den tyska formen Crysseborgh. År 1388 skrevs det Krytzeborgh. Från och med 1393 användes den försvenskade formen Korsholm.[1]

Slottstiden[redigera | redigera wikitext]

Uppbyggnad[redigera | redigera wikitext]

Gränsen mellan Sverige och Novgorod som den fastställdes i Nöteborgstraktaten 1323, enligt Jarl Galléns tolkning.

Korsholms slott anlades troligen i slutet av 1360-talet av den svenske kungen Albrekt av Mecklenburg.[2] Platsen hade då strategisk betydelse i och med att den gräns som fastställts mellan Sverige och Republiken Novgorod i Nöteborgstraktaten 1323 slutade vid Pyhäjoki älv i Österbotten.

Slottet byggdes på en liten holme vid den dåvarande kustlinjen, nu en kulle ungefär sju kilometer sydost om Vasas centrum. På 1300-talet låg holmen strax utanför ön Mustasaari, där det sedan tidigare fanns en handelsplats. Slottet placerades på en sex–sju meter hög kulle som jämnades till och försågs med en fyrsidig fästningsvall kring krönet. Vid kullens fot byggdes ytterligare en vall och därtill en vattengrav som runt hela anläggningen. Vid ingången till slottet fanns en vindbrygga. Troligen var Korsholms slott till största delen byggt av trä.[2]

I början av 1500-talet förföll befästningarna vid Korsholm fullständigt och slottet ersattes med en kungsgård.[3]

Slottsherrar[redigera | redigera wikitext]

Minnesmärke på kullen där Korsholms slott låg.
I bakgrunden syns kullen där Korsholms slott låg. Åkrarna i förgrunden var hav när slottet anlades.

Korsholms första slottsherre var Bo Jonsson (Grip), en av de svenska adelsmän som medverkat till att Albrekt av Mecklenburg blev kung. Det är i Bo Jonssons testamente från 1384 som Korsholms slott omnämns för första gången. Bo Jonsson blev Albrekts högste ombudsman och fick ett stort antal förläningar, bland annat hela Finland och det så kallade Stor-Hälsingland (motsvarande ungefär dagens Hälsingland, Ångermanland, Medelpad och södra Västerbotten eller så långt norrut den svenska bebyggelsen sträckte sig längs kusten). Bo Jonsson behärskade således kustlandet på ömse sidor om Norra Kvarken och skötte detta område som ett enda län, Korsholms län, vilket bröt det gamla administrativa sambandet med Hälsingland.[4] Bo Jonsson var dock inte själv verksam på Korsholms slott utan tillsatte den svenske riddaren Filpus (Filip) Karlsson som fogde. Denne fortsatte att förvalta förläningen även efter Bo Jonssons död 1386.[2]

Efter Bo Jonssons död försökte kung Albrekt dra in hans förläningar och gods till kronan. De stormän som skulle verkställa Bo Jonssons testamente vände sig då till drottning Margareta i Danmark med bön om hjälp, Albrekt togs till fånga och Margareta tillträdde som drottning 1389. Sedan Albrekt släppts fri 1395 försökte han återta makten med hjälp av de så kallade vitaliebröderna som upprättade ett sjörövarvälde över Östersjön. De intog alla de viktigaste fästena på båda sidor om Bottenviken, däribland Korsholms slott i mitten av 1390-talet. År 1398 träffade vitaliebröderna en förlikning med drottning Margareta om att till henne avträda Korsholm "med Norrabotnen med all de län, därintill ligger" senast 20 april 1399. Därmed återgick Bo Jonssons förläning i norr till kronan. Som befallningsman på slottet satte Margareta in den före detta vitaliebrodern Otte Peccatel.[4]

Sedan Otte Peccatel avlidit, troligen på 1410-talet, lämnades Korsholm som förläning till Nils Gustafsson (Rossviksätten), även kallad Nils Gustafsson Båt. Denne gifte sig 1428 med Birgitta Ottesdotter Peccatel, sannolikt dotter till Otte Peccatel, och lät under 1430-talet sonen Erik Puke ta över förvaltningen av länet. Både far och son deltog i Engelbrektsupproret 1434–1436, Erik Puke tillsammans med folk från Korshoms län. Under Erik Pukes bortavaro fungerade Elof Djäkn som dennes ställföreträdare på slottet. Sedan kung Erik avsatts fortsatte Erik Puke att förvalta förläningen fram till början av 1437, då rivaliteten med Karl Knutsson (Bonde) slutade med Erik Pukes avrättning. Korsholms län förblev Nils Gustafssons fram till dennes död 1440.[4]

Efter Nils Gustafssons död begärde Karl Knutsson Bonde hela Finland, inklusive Korsholm, som livstidsförläning, och i juli 1441 fick denne "all riksens slott i Österland". Hans gamle motståndare Krister Nilsson (Vasa) lyckades dock beröva Karl Knutsson större delen av hans förläning. I den förlikning som träffades mellan Krister Nilsson och Karl Knutsson 1441 delades Korsholms län i en västlig och en östlig del så att bara områden i det nuvarande Finland hädanefter lydde under Korsholm. Trots att förlikningen även innebar att Krister Nilsson och hans arvingar skulle inneha det förminskade Korsholms län i fjorton år återfick Karl Knutsson det ganska snart efter Krister Nilssons död 1442.[4] Som fogdar under Karl Knutssons tid på Korsholm fungerade Ingvar Nilsson Diekn och Sten Henriksson.[2]

Efter Karl Knutssons död 1470 återlöste kronan Korsholm och som fogde insattes Hans Andersson Reen.[2] Denne är känd för att i samband med en konflikt med Moskvariket 1489 ha låtit gripa 21 ryssar och halshugga 17 av dem.[5]

I och med att Sverige tog kontroll över hela kustremsan öster om Bottenviken fick Korsholms slott allt mindre strategisk betydelse och i ett pantbrev från 1505 kallas det inte längre för slott utan för kronans gård. Korsholm blev fogderesidens och Österbottens administrativa centrum.[2]

Kungsgårdstiden[redigera | redigera wikitext]

Korsholms kungsgård fortsatte att vara centralorten för Österbottens förvaltning till 1571, eftersom landskapsfogden var bosatt där ända till denna tidpunkt. För att trygga livsmedelsförsörjningen för hövdingen och underlydande på slottet inrättades en ladugård rätt tidigt vid slottet. Till denna hörde ängs- och åkermark dels invid slottet, dels vid östra sidan av Risö, där en lantmannaskola senare uppfördes. Detta var den så kallade södra ladugården. Gustav Vasa lät därefter anlägga en avelsgård, under vilken lades Mustasaari prästbol. Så skapades den norra ladugården som förvaltades av konungens fogdar.

Korsholms kungsgård var än ett kronogods, än en stormannaförläning. 15711598 hade Gustaf Banér Korsholm som sin förläning.

År 1633 överläts den norra ladugården till Vasa stad, som hade grundats den 2 oktober 1606 på Mustasaaris bys mark, och 1647 skänkte drottning Kristina även den södra ladugården till staden, som härigenom kom i besittning av Korsholms samtliga ägor. År 1653 införlivades kungsgården med grevskapet Korsholm och Vasa, som den 26 mars 1651 förlänades åt riksskattmästaren Gabriel Bengtsson (Oxenstierna) och till en början omfattade Vasa stad i Österbotten samt 377 1/6 mantal inom de i samma landskap belägna Mustasaari samt Storkyro och Lillkyro socknar. Den 17 april 1652 ökades det med 63 3/8 mantal i Storkyro socken och den 18 augusti 1653 fick Oxenstierna tillstånd att införliva Korsholms kungsgård som han hade bytt till sig av Vasa stad den 23 juli 1651 mot 5 11/12 mantal av grevskapsgodsen i Mustasaari socken. Vid mitten av 1650-talet lydde därför denna kungsgård under Vasa stad och 434 5/8 mantal. I grevebrevet bestämdes dess namn till Mustasaari, men den 18 augusti 1653 fick Oxenstierna rätt att skriva sig greve till Korsholm och Vasa, en titel som tilldelats honom redan den 17 april 1652. Grevskapet indrogs genom reduktionen 1674 och staden Vasa återfick åter en stor del av den forna kungsgårdens ägor.

På 1600-talet fanns landshövdingsresidenset med ganska ståtliga byggnader av medeltidsaktigt utseende på borgkullen – det hade höga väggar, branta tak och små fönster. Det finns avbildat på en karta över staden från mitten av 1700-talet. År 1748 uppförde byggmästaren Johan Wissman ett nytt landshövdingsresidens på Korsholms vallar. Huvudbyggnaden, landshövdingens bostad och flygelbyggnaderna, ämbetsverk, hade murar och tak av tegel, väggarna var röda och knutarna vita. Från gårdens norra port ledde tredelade ledstångsförsedda trappor ned till stallgården där uthusen fanns.

Byggnaderna förföll emellertid och förklarades på 1770-talet som obrukbara. Residenset revs och landshövdingen inkvarterades i den närbelägna staden Vasa.[6]

Efter att Sverige förlorat Finland 1809 inrättade tsaren en modellfarm på Kungsgårdens ägor 1859. Denna utvecklades senare till flera olika jordbruksskolor.[7]

Fogdar under Vasatiden[redigera | redigera wikitext]

Under Gustav Vasas tid fanns följande fogdar på Korsholm:[2]

  • Jöran Helsing 1522–1525
  • Jöns Andersson Rääf 1525–1530
  • Lasse Olsson 1530–1539
  • Nils Ottesson Hästhufvud 1539–1542
  • Henrik Simonsson 1542–1545
  • Ragvald Halvarsson 1545–1550
  • Joen Bagge 1551–1559

Korsholms slott idag[redigera | redigera wikitext]

Platsen där Korsholms slott stod kallas idag för Korsholms vallar. Där finns nu ett stenkors rest till minne av de forna korsfararna som sägs ha infört kristendomen i denna del av världen. Texten på granitkorset säger att "Här restes Kristi kors i hednisk nord". Det avtäcktes den 19 juni 1894 vid den stora sång- och musikfesten i Vasa detta år. Ett stort träkors sägs ha funnits tidigare på samma plats och torde ha stått kvar ännu 1649.

Kungsgårdens ägor, bestående av ca 730 hektar varav 130 hektar åker[3], disponeras av den svenskspråkiga Yrkesakademin i Österbotten. Här på Campus Kungsgården utbildas bland annat jordbrukare, trädgårdsmästare och skogsmaskinförare.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Korsholm, Korsholm, Österbotten”. Finlandssvenska bebyggelsenamn. Svenska litteratursällskapet i Finland. http://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/2436/korsholm-korsholm/. Läst 19 juli 2015. 
  2. ^ [a b c d e f g] Luukko, Armas; Jern Kurt (1972). Vasa stads historia. 1, 1606-1721. Vasa: Vasa stad. Libris 280544 
  3. ^ [a b] ”Korsholms slott”. Uppslagsverket Finland. http://uppslag.kaapeli.fi/bin/view/Uppslagsverket/KorsholmsSlott. Läst 4 augusti 2015. 
  4. ^ [a b c d] Westin Gunnar, Westin Gunnar, Olofsson Sven Ingemar, red (1962). Övre Norrlands historia. D. 1, Tiden till 1600. Umeå: Norrbottens och Västerbottens läns landsting. Libris 126591 
  5. ^ Styffe, Carl Gustaf. ”Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver: Fjerde delen. Sverige i Sten Sture den yngres tid 1470-1503”. http://runeberg.org/biskandhi/4/0174.html. Läst 6 augusti 2015. 
  6. ^ ”Faktablad K8. Fornborgar: Korsholms slott/Krytzeborg”. Kvarkenrådet. http://www.kvarken.org/assets/Uploads/Kultur-fakta-K8-v2.pdf. Läst 6 augusti 2015. 
  7. ^ [a b] ”Campus Kungsgården”. Yrkesakademin i Österbotten. http://www.yrkesakademin.fi/index.php/component/zoo/item/campus-kungsgarden. Läst 6 augusti 2015.