Kortvingegök

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kortvingegök
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Indian Cuckoo (27117270516).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningGökfåglar
Cuculiformes
FamiljGökar
Cuculidae
SläkteCuculus
ArtIndisk gök
C. micropterus
Vetenskapligt namn
§ Cuculus micropterus
AuktorGould, 1837
Synonymer
Indisk gök
Hitta fler artiklar om fåglar med

Kortvingegök[2] (Cuculus micropterus) är en vida spridd asiatisk fågel i familjen gökar inom ordningen gökfåglar.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Kortvingegöken är en medelstor (33 cm), grå gök med tydlig brun ton på ovansidan och bruna ögon. Den är gråare på huvud och strupe, undertill vit med bred svart bandning. Den långa stjärten har ett brett subterminalt band och tydlig vit bandning på yttre och centrala stjärtpennor. Honan är brunare på strupe och övre delen av bröstet medan ungfågeln är brunbandad.[4]

Juvenil i Kerala, Indien.

Läte[redigera | redigera wikitext]

Bästa kännetecknet är det mycket typiska lätet, men mjuk vissling som brukar återges "bo ko tako" eller "I'm a cuckoo" (="jag är en gök"). Sommartid är den mycket ljudlig och hörs även nattetid.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Kortvingegök delas in i två underarter med följande utbredning:[3][5]

Gult: Häckningsområde
Grönt: Året runt

Tillfälligt har kortvingegöken påträffats i Japan och Pakistan.[1]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Kortvingegöken förekommer i både lövfällande och städsegrön skog samt i mer buskartad miljö i torrare områden upp till 2800 meters höjd. Den lever av insekter, främst stora fjärilslarver, men även fjärilar, gräshoppor och myror samt också frukt. Mestadels födosöker den högt i trädtaket, men ibland på marken. Fågeln hörs ropa mellan maj och juli i Indien, januari-maj i Sri Lanka och januari-augusti i Malaysia. Liksom många andra gökare är den en boparasit som lägger ägg i andra fåglars bon, i Indien mest kråkfåglar och drongor, men även orientgylling,[6] brun törnskata[7], svartgul brednäbb[8] och streckig spindeljägare[8] har noterats.[5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ganska vanlig och vida spridd.[9]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Cuculus micropterus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Grewal, B.; Harvey, B.; Pfister, O. 2002. A photographic guide to the birds of India. Christopher Helm, London.
  5. ^ [a b] Payne, R. (2019). Indian Cuckoo (Cuculus micropterus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54798 4 january 2019
  6. ^ Phillips, WWA (1952). ”The Indian Cuckoo - Cuculus micropterus micropterus - in Ceylon.”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 51 (1): sid. 274–275. 
  7. ^ Neufeldt, I (1966). ”Life history of the Indian Cuckoo Cuculus micropterus micropterus (Gould) in the Soviet Union.”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 63 (2): sid. 399–419. https://biodiversitylibrary.org/page/47950738. 
  8. ^ [a b] Payne, RB (2005). The Cuckoos.. Oxford University Press. sid. 25, 101, 492–494 
  9. ^ del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J. 1997. Handbook of the Birds of the World, vol. 4: Sandgrouse to Cuckoos. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]