Kosovoserber

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Serber i Kosovo
Serbien Kosovo[n]
Serbien, Kosovo[n].
Antal sammanlagt
~360 000
~240 000 i Serbien, ~120 000 i Kosovo[n]Mestadels i Serbien, Nordkosovo, Novo Brdo, Štrpce
Språk

Serbiska

Religion

Övervägande serbisk-ortodoxa och en liten andel muslimer

Kosovoserber (serbiska: Kosovski Srbi/Косовски срби), även kallade etniska serber i Kosovo, alternativt etniska serber i Kosovo och Metohija (serbiska: Srbi na Kosovu i Metohiji/Срби на Косови и Метохији) är ett samlingsnamn för de serber som bor eller härstammar ifrån Kosovo.

De etniska serberna utgör 1,5 procent av landets befolkning enligt en folkräkning 2011 som exkluderade norra Kosovo där invånarna till största delen är etniska serber.[1] Räknar man även in denna region utgör kosovoserberna cirka 7 procent av landets befolkning.[källa behövs] Omkring en tredjedel av Kosovos etniska serber bor i norr och efter självständigheten upprättade de en parallell administration med kommunkontor, postkontor och skolor. Kosovoserberna är övervägande ortodoxt kristna.[2]

Då de flesta kosovoserber inte erkänner parlamentet i Kosovo och därför har bojkottat folkräkningar finns det inga exakta siffror på hur många etniska serber som bor i området, men enligt vissas uppskattning lever idag 120 000 etniska serber i Kosovo och utgör den näst största etniska gruppen i området.[3] Utöver detta lever mellan 205 835-245 00 (i den högsta siffran räknas romer och andra minoriteter in) som internflyktingar på andra platser i Serbien.[4][5]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Kosovokriget[redigera | redigera wikitext]

1996 började oroligheter bryta ut i Kosovo då den albanska gerillan UCK började utföra attacker mot bland andra serbiska polismän. 1998 utökades oroligheterna och öppet krig utbröt mellan serbiska styrkor och albanska UCK.[6] Sammandrabbningarna kom att starkt påverka civilbefolkningen i området såväl serber som albaner och minoriteter så som romer och gorani blev lidande. Bland annat ska UCK ha kidnappat minst 10 kosovoserber och fört dem till Albanien för att sedan sälja deras organ. Carla Del Ponte, tidigare åklagare för ICTY, hävdar i sin memoarer rörde sig om hundratals civila serber som transporterades till norra Albanien för att sedan mördas och få sina organ sålda på den svarta marknaden.[7] Journalisten Michael Montgomery har undersökt fenomenet och med kidnappningar och organstölder, och upptäckte att fenomenet inte slutade efter kriget utan fortsatte även efter de serbiska styrkorna dragit sig tillbaka och kriget avslutats. Montgomery undersökte fenomenet och lyckades följa spåren av de kidnappade ända till rurala områden i Albanien och har om detta producerat en kort dokumentär som publicerats av Vice News.[8] Under tiden som organstölderna utspelade sig befann sig NATO och FN-trupperna KFOR i området, NATO vilka inlett ett anfall mot Serbien i vilket bland annat serbiska statstelevisionen bombades med 16 döda som följd, och KFOR som skulle upprätta "fred och allmän säkerhet".[9][10]

Trots närvaron av internationella styrkor så fortsatte konflikten och med det de civila offren att öka. Även en stor del av det rika serbiska kulturarvet i området förstördes under kriget. Bland annat kyrkor, vilka fredsbevarande NATO-styrkor var delaktiga i att försvara, förstördes och enligt BBC förstördes mer än 100 kyrkor även efter att NATO-trupperna anlänt. En av dessa var Den heliga oskulden Hodegetrias kyrka (serbiska: Црква Богородице Одигитриjе/Crkva Bogorodice Odigitrije) som uppförts redan år 1315.[11]

Efter Kosovokriget[redigera | redigera wikitext]

Efter kriget i Kosovo (se Kosovokriget) så minskade den serbiska populationen i området dramatiskt. Idag uppskattas 120 000 serber leva i området, framförallt i de norra delarna (se Nordkosovo), där cirka 50 000 serber lever, drygt 60 000 lever också utspritt över serbiska enklaver så som Štrpce, Novo Brdo och Gračanica (se Serbiska enklaver i Kosovo). Utöver dessa lever uppskattningsvis 240 000 kosovoserber, kosovoromer och andra etniska minoriteter i övriga områden i Serbien som internflyktingar, av dessa antas minst 205 835 vara etniska serber. Ett antal på omkring 20 000 serber uppskattas också leva som internflyktingar inom regionen Kosovo.[3][4][5]

Situationen för framförallt serber men även romer och gorani har sedan krigsslutet varit svår och man har med rasistiska motiv blivit diskriminerade från att ta del av sjukvård(även om det mestadels bedöms bero på att man inte är registrerade medborgare), bostadsmarknaden och annan samhällsservice. Även fysiskt våld har förekommit i form av överfall och mord, rån är dock det mest utbredda fenomenet som gruppen drabbas av. Många serbiska barn som lever i områden där de inte utgör majoritet går inte klart skolan och ofta beror detta på den diskriminering som finns i skolorna, det förekommer att serbiska barn blir utsatta för mobbning eller placeras i sär- och specialklasser trots att ingen relevant grund finns för omplaceringarna.[12]

På grund av den svåra situationen för serber i området så har enbart runt 18 000 serber återvänt efter krigsslutet.[13] Ett annat problem är att vissa serbiska hus förstörs, bland annat revs 2014 5 hus ägda av serber i Djakovica, eller att serber förvägras sina gamla hem då de nu har nya ägare.[14][15][16] I vissa byar med albansk majoritet, bland annat Žač utanför Istok, har det skett protester i samband med att serber har återvänt och återvändandet har i princip avstannat helt enligt UNCHF-chefen Eduardo Arboleda som uttalade sig i en intervju med serbiska B92:

"the return of the displaced persons literally stopped".
– Eduardo Arboleda, UNCHR [5]

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Områden i Kosovo och Metohija där serber utgör majoritet
Etniska grupper i Kosovo
År Albaner Serber Övriga
1991[17] 82,2 % 9,9 % 7,9 %
2000[18] 88 % 7 % 5 %
2011[1] 92,9 % 1,5 % 6,6 %

I dag utgör serber omkring 1,5 % av den totala populationen i Kosovo och Metohija. Det är en minskning på 2 % sedan slutet av kriget år 2000 och en minskning på 4,9 % ifrån år 1991. Serber har dock inte alltid varit i minoritet i Kosovo utan demografin har dramatiskt skiftat de senaste århundradena.[17][18]

1300-talet[redigera | redigera wikitext]

Nedan följer en lista över bosättningar i Metohija och norra Albanien ifrån åren 1321-1931.

1321–1931[redigera | redigera wikitext]

Det här avsnittet är helt eller delvis baserat på material från engelskspråkiga Wikipedia, Dečani chrysobulls, 11 mars 2015.

Pergament vid namn Dečanske hrisovulje (Serbiska alfabetet | serbisk kyrilliska: Дечанске хрисовуље) ifrån staden Dečani skrivna åren 1321-1331 av Stefan Uroš III (serbisk kyrilliska: Стефан Урош III) även kallad Stefan av Dečani (serbiska: Стефан Дечански/Stefan Dečanski) innehåller detaljerad information om hushåll och byar i Metohija och nordvästra Albanien. Det första avsnittet konstaterar att i den benämnda regionen var en majoritet serber.[19]

89 bosättningar med 2 666 hushåll finns dokumenterade av vilka:[20]

  • 3 albanska bosättningar (3,3 %)
  • 86 serbiska bosättningar (96,6 %)

2 166 hushåll av de totala 2 666 jordbrukshushållen levde på boskapsskötsel och av dessa var :

  • 44 albanska hushåll (2 %)
  • 2,122 serbiska hushåll (98 %)

Kända personer med kosovoserbiskt ursprung[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  • ^[n] Det råder delade meningar om huruvida Kosovo och Metohija är en del av Serbien eller ett självständigt land (se Republiken Kosovo). De facto är dock området delat i två delar, en serbisk och en albansk.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/kv.html
  2. ^ Utrikespolitiska institutet/ Landguiden Arkiverad 29 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ [a b] Potok, Zubin. ”On the border of conflict”. tidningsartikel. The Economist. http://www.economist.com/blogs/easternapproaches/2011/11/serbia-and-kosovo. Läst 11 mars 2015. 
  4. ^ [a b] ”People internally displaced by conflict and violence - Serbia, 29 April 2013”. Rapport. Norwegian Refugee Council/Internal Displacement Monitoring Centre (NRC/IDMC). http://www.refworld.org/docid/517fb0549.html%E2%80%9D. Läst 11 mars 2015. 
  5. ^ [a b c] ”UNHCR: Returns to Kosovo halted”. Tidningsartikel. B92. Arkiverad från originalet den 31 december 2014. https://web.archive.org/web/20141231184159/http://www.b92.net/eng/news/politics-article.php?yyyy=2010&mm=04&dd=05&nav_id=66264. Läst 11 mars 2015. 
  6. ^ Thomas, Nigel. ”The Yugoslav Wars(2): Bosnia, Kosovo and Macedonia 1992-2001”. Bok. https://books.google.se/books?id=a7cOQ9Nch2AC&pg=PA47&lpg=PA47&dq=1996+uck+attacks&source=bl&ots=BKtcQWMJP-&sig=XjYlaWVyi_akQab0pgVlII5XgPw&hl=sv&sa=X&ei=zqYAVc6ZLKXmyQPVx4CIBA&ved=0CEwQ6AEwBg#v=onepage&q=1996%20uck%20attacks&f=false. Läst 11 mars 2015. 
  7. ^ Bilefsky, Dan. ”Serbs' Claim of Kosovo Organ Ring Is Investigated”. Tidningsartikel. New York Times. http://query.nytimes.com/gst/fullpage.html?res=9800EFDB1130F937A3575BC0A96F9C8B63&scp=1&sq=Serbs%27%20Claim%20of%20Kosovo%20Organ%20Ring%20Is%20Investigated&st=cse. Läst 11 mars 2015. 
  8. ^ Montgomery, Michael. ”Strange Border Kidnappings in Kosovo: Correspondent Confidential”. Filmklipp. Vice News. https://www.youtube.com/watch?v=nUzdXoRH2H8. Läst 11 mars 2015. 
  9. ^ ”World: Europe Nato's bombing blunders”. Tidningsartikel. BBC. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/340966.stm. Läst 11 mars 2015. 
  10. ^ ”Kosovo- KFOR”. Artikel. Försvarsmakten. http://www.forsvarsmakten.se/sv/var-verksamhet/internationella-insatser/pagaende-internationella-insatser/kosovo-kfor/. Läst 11 mars 2015. 
  11. ^ ”In pictures: Kosovo's devastated churches”. artikel. BBC. http://news.bbc.co.uk/2/hi/world/monitoring/media_reports/1717349.stm. Läst 11 mars 2015. 
  12. ^ ”Minoriteter i Kosovo”. Rapport. Migrationsverket. http://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=30760. Läst 11 mars 2015. 
  13. ^ ”Serbia: Internal displacement in brief”. IDMC. http://www.internal-displacement.org/europe-the-caucasus-and-central-asia/serbia/summary. Läst 11 mars 2015. 
  14. ^ ”Kosovo: Five Serb Houses Demolished In Djakovica”. Artikel. InSerbia. http://inserbia.info/today/2014/10/kosovo-five-serb-houses-demolished-in-djakovica/. Läst 11 mars 2015. 
  15. ^ ”Serb House Torched In Kosovo”. Artikel. InSerbia. http://inserbia.info/today/2014/10/serb-house-torched-in-kosovo/. Läst 11 mars 2015. 
  16. ^ Malagurski, Boris. ”Kosovo: Can You Imagine? | Boris Malagurski (2009)”. Dokumentärfilm. Boris Malagurski. https://www.youtube.com/watch?v=9nHWsWOgtiw. Läst 11 mars 2015. 
  17. ^ [a b] Bugajski, Janusz. ”Political parties of Eastern Europe”. Bok. http://books.google.co.uk/books?id=9gGKtLTQlUcC&printsec=frontcover&dq=Political+Parties+of+Eastern+Europe:+A+Guide+to+Politics+in+the+Post&hl=en&sa=X&ei=9aJUUebACILM0QWwpIC4Bg&ved=0CDIQ6AEwAA#v=onepage&q=Political%20Parties%20of%20Eastern%20Europe%3A%20A%20Guide%20to%20Politics%20in%20the%20Post&f=false. Läst Political parties of Eastern Europe. 
  18. ^ [a b] Statistics Office of Kosovo, World Bank (2000), OSCE (2007)
  19. ^ Milica Grković, 2004, First charter of Dečani: Dečanski hrisovulja ili raskošni svitak Arkiverad 26 augusti 2011 hämtat från the Wayback Machine., Zbornik Matice srpske za književnost i jezik, vol. 52, iss. 3, pp. 623-626
  20. ^ Pavle Ivić and Milica Grković, 1976, Dečanske hrisovulje, Institute of Linguistics (Novi Sad), (Serbo-Croatian)
  21. ^ Rundqvist, Danijela. ”This Is Me”. Privat blogg. http://danijelarundqvist.blogspot.se/2012/09/this-is-me.html. Läst 11 mars 2015.