Krackning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Krackning (från engelskans cracking) är en process där man sönderdelar stora kolvätemolekyler i petroleum till lågmolekylära, mer användbara och mer värdefulla kolväten, som till exempel bensin.

Termisk krackning[redigera | redigera wikitext]

Vid termisk krackning upphettas oljan kraftigt under högt tryck. Under denna behandling sönderdelas de långa kolvätena och bildar mindre kolväten.

Katalytisk krackning[redigera | redigera wikitext]

Vid katalytisk krackning upphettas oljan tillsammans med en zeolit-katalysator, gjord av en blandning av kisel och aluminium. Andelen kisel och aluminium varierar mellan olika zeoliter och därmed också antalet sura positioner, som har en betydande inverkan på katalysatorns aktivitet. Vid krackning sönderdelas kolvätena till mindre molekyler. Det går att kontrollera vilka slutprodukter som bildas genom att justera katalysatorerna, reglera temperaturen samt justera proportionen mellan katalysator och olja i reaktorn.

Efter krackningen destilleras produkterna. Gaser, främst lägre alkener, eten och propen men även alkyner som acetylen bildas vid krackningen. Dessa gaser används bl a till framställning av plaster. Alkener som bildas kan även reagera med varandra och bilda grenade (högoktaniga) kolväten.

Bensin som bildas vid krackning, speciellt katalytisk krackning, har även ett högre oktantal än den bensin som erhålls vid petroleumdestillationen.