Kristalldödskalle

Från Wikipedia
Kristalldödskalle på British Museum. Troligen tillverkad på 1800-talet. Först dokumenterad hos antikhandlaren Eugène Boban 1881.
Kristalldödskalle på Musée du quai Branly. Även denna såldes av Eugène Boban.

Kristalldödskallarna är ett antal modeller av mänskliga kranier tillverkade av klar eller mjölkaktig kvarts. De som uppger att de hittat dem hävdar att de är förcolumbianska artefakter från Mellanamerika. Inget av de föremål som gjorts tillgängliga för vetenskaplig undersökning har kunnat bekräftas vara från förcolumbiansk tid. Undersökningarna visade att de undersökta föremålen var tillverkade i mitten av 1800-talet eller senare, nästan säkert i Europa.[1][2][3][4][5][6][7] Trots att sådana påståenden förekommer i populärlitteratur finns det inga legender om kristalldödskallar med magiska krafter i berättelserna hos ursprungsbefolkningen, varken i Mellanamerika eller i övriga delar av kontinenten. Enligt Philip Jenkins, är kristalldödskallar bland de mer uppenbara exemplen där kopplingen till ursprungsbefolkningens andetro är ett nytt påfund, en produkt av kreativa andliga entreprenörer, och inte representativt för verkliga sedvänjor hos dessa historiska folk.[1]

Skallarna uppges ofta av medlemmar av new age-rörelsen ha paranormala egenskaper, och de har ofta spelat en sådan roll i fiktion. Kanske den bäst kända förekomsten är i filmen Indiana Jones och Kristalldödskallens rike.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Jenkins, Philip (2004). Dream Catchers: How Mainstream America Discovered Native Spirituality. Oxford and New York: Oxford University Press. ISBN 0-19-516115-7, s 217-219. Författaren är före detta Distinguished Professor of History and Religious Studies och numera endowed Professor of Humanities vid Pennsylvania State University
  2. ^ : British Museum. ”Study of two large crystal skulls in the collections of the British Museum and the Smithsonian Institution”. Explore: Articles. Trustees of the British Museum. http://www.britishmuseum.org/research/news/studying_the_crystal_skull.aspx. Läst 12 januari 2009. 
  3. ^ Sax, Margaret & Jane M. Walsh, Ian C. Freestone, Andrew H. Rankin, Nigel D. Meeks (2008). ”The origin of two purportedly pre-Columbian Mexican crystal skulls”. Journal of Archaeological Science (London: Elsevier Science) (maj 2008). doi:10.1016/j.jas.2008.05.007. ISSN 1095-9238. OCLC 36982975. 
  4. ^ Smith, Donald (2005). ”With a high-tech microscope, scientist exposes hoax of 'ancient' crystal skulls” (online edition). Inside Smithsonian Research (Washington, DC: Smithsonian Institution Office of Public Affairs) 9 (Summer). OCLC 52905641. Arkiverad från originalet den 8 december 2008. https://web.archive.org/web/20081208025738/http://www.si.edu/opa/insideresearch/articles/V9_CrystalSkulls.html. Läst 12 januari 2009.  Arkiverad 8 december 2008 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ : Walsh, Jane MacLaren (1997). ”Crystal skulls and other problems: or, “don't look it in the eye””. i Amy Henderson och Adrienne L. Kaeppler. Exhibiting Dilemmas: Issues of Representation at the Smithsonian. Washington, DC: Smithsonian Institution Press. ISBN 1560986905. OCLC 34598037 
  6. ^ : Walsh, Jane MacLaren (2008). ”Legend of the Crystal Skulls” (online edition). Archaeology (New York: Archaeological Institute of America) 61 (3): sid. 36–41. ISSN 0003-8113. OCLC 1481828. Arkiverad från originalet den 11 januari 2011. https://web.archive.org/web/20110111144411/http://www.archaeology.org/0805/etc/indy.html. Läst 12 januari 2009. 
  7. ^ British Museum (n.d.-b), Jenkins (2004, p.217), Sax et al. (2008), Smith (2005), Walsh (1997; 2008)