Kristen etik
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Den kristna etiken utvecklades medan de kristna ännu var medborgare i det romerska riket.[källa behövs] De kristna tog slutligen över själva imperiet. Augustinus anpassade sig efter Platon,[källa behövs] och senare, efter den islamiska överföringen av hans arbeten[källa behövs]. Thomas av Aquino arbetade in Aristoteles filosofi till ett kristet (katolskt) system[källa behövs].
Centrala begrepp i den kristna etiken är de tio budorden, syndernas förlåtelse, kärleken till nästan, och församlingens gemenskap. Inom Katolska Kyrkan har De sju dygderna ett stort litterärt värde som symboler, och De sju dödssynderna är deras negativa aspekter.
Den kristna etiken är inte en enhetlig morallära, utan den uppvisar stor variation mellan olika samfund och olika tider[källa behövs]. Inom den Romersk-katolska kyrkan är den kanoniska rätten delvis en kodifiering av etiken, som grundas på skolastiken. Under reformationen avvisades skolastikernas aristotelism och man bildade en egen etik. Viktiga etiker på reformatorisk mark är bland andra Philipp Melanchthon, Samuel von Pufendorf och Søren Kierkegaard.
Se även
