Kronflyghöna

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kronflyghöna
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Pterocles coronatus.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningFlyghönsfåglar
Pteroclidiformes
FamiljFlyghöns
Pteroclididae
SläktePterocles
ArtKronflyghöna
P. coronatus
Vetenskapligt namn
§ Pterocles coronatus
AuktorLichtenstein, 1823
Utbredning
Pterocles coronatus repartition.svg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Kronflyghöna[2] (Pterocles coronatus) är en fågel i familjen flyghöns inom ordningen flyghönsfåglar.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Kronflyghönan är en medelstor flyghöna, i storlek och dräkt mellan strimmig flyghöna och ökenflyghöna som den delvis delar utbredningsområde med. Det mest tydliga kännetecknet är de svartaktiga vingpennorna som kontrasterar mot ljusa täckare på både över- och undersidan av vingen.[4]

Hanen är otecknat grå under, på halssidorna gulorange, bröst och nacke blågrå samt hjässa rödbrun. Från panna till haka går ett svart vertikalt streck, med ett vitt dito innanför. De gråbruna vingarna är översållade av mattgula fläckar.[4]

Honan liknar hanen men saknar ansiktsteckningen och är tätt tvärfläckad i svart över hela kroppen. Den är därmed rätt lik strimmig flyghöna men har till skillnad från denna är strupen nästan otecknat ockrafärgad.[4]

Läten[redigera | redigera wikitext]

Kronflyghönans flyktläte beskrivs som ett hårt, stötigt och nasalt "tju-ku tju-ku-kurr".[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Kronflyghöna delas in i fem underarter med följande utbredning:[3]

  • Pterocles coronatus coronatus – förekommer från centrala Sahara till Medelhavet och Marocko österut till Röda havet
  • Pterocles coronatus vastitas - förekommer på Sinaihalvön och i öknar i södra Israel och Jordanien
  • Pterocles coronatus atratus – förekommer från södra Arabien, Irak och södra Iran till västra Pakistan och Afghanistan
  • Pterocles coronatus saturatus – förekommer i bergsområden i centrala Oman
  • Pterocles coronatus ladas – förekommer i norra Pakistan (Kashmir) och angränsande Indien

Tillfälligt har den påträffats i Mali.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Arten häckar i öken och halvöken på lägre nivåer eller på steniga och torra slätter med ringa växtlighet. Den besöker till skillnad från strimflyghönan vattenställen i stort sett enbart på morgonen.[4]

Shirahmad wildlife refuge of Sabzevar 003.jpg

Fågeln häckar från april till juli i Nordafrika, redan från mars i Tchad och Oman. Boet är en uppskrapad grop bland småsten eller i sand, ibland med en ring småstenar kring. Den lägger vanligtvis tre ägg. Föräldrarna delar på ruvandet på så sätt att hanen intar nattskiftet en timme före solnedgången. Ungarna kan födosöka direkt efter kläckning men får vatten morgon och kväll som föräldern, möjligen huvudsakligen eller enbart hanen, bär med sig i sina bukfjädrar från närmaste vattenställe.[5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som vanlig och vida spridd i stora delar av utbredningsområdet, dock ovanlig i norra Västafrika och vanlig till mycket vanlig i Algeriet.[6]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Pterocles coronatus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b c d e] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 212. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ de Juana, E. & Kirwan, G.M. (2018). Crowned Sandgrouse (Pterocles coronatus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54089 15 januari 2018).
  6. ^ Madge, S.; McGowan, P. 2002. Pheasants, partridges and grouse: including buttonquails, sandgrouse and allies. Christopher Helm, London.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]