Kronisk lymfatisk leukemi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kronisk lymfatisk leukemi (KLL)
Klassifikation och externa resurser
Perifert blodutstryk visande på KLL celler.
ICD-10 C91.1
ICD-9 V10.60 204.1 V10.60
DiseasesDB 2641
MedlinePlus 000532
eMedicine med/370 
MeSH engelsk
Internetmedicin 883

Kronisk lymfatisk leukemi (KLL) är en cancer där för många lymfocyter (vita blodkroppar) produceras.

Kronisk lymfatisk leukemi har två undergrupper: T-celler och B-celler. Den senare formen är vanligast (95 %) samt finns främst i benmärgen och blodet. Ibland är det svårt att skilja kronisk lymfatisk leukemi från vissa lågmaligna lymfom av typen Non-Hodgkin.

Kronisk lymfatisk leukemi är den näst vanligaste formen av leukemi hos vuxna. Män har två gånger högre risk att utveckla sjukdomen jämfört med kvinnor. Den största riskfaktorn är dock ålder. I över 75 % av alla nydiagnosticerade fall är patienten över 50 år.

Diagnos[redigera | redigera wikitext]

Patienten söker ofta läkare på grund av lymfkörtelförstoring. Denna kan till exempel yttra sig som svullnad på halsen. Kronisk lymfatisk leukemi upptäcks ofta av en slump då patienten lämnar ett rutinmässigt blodprov. Ett överflöd av vita blodkroppar är första ledtråden. Därefter går man in mer grundligt och tittar på de vita blodkropparna. Fördelning av olika sorter förekomst av omogna celler och biopsi av benmärg är exempel på undersökningar som görs.

Några nydiagnosticerade KLL-patienter har inga kliniska symptom alls. Andra känner sig ospecifikt sjuka, trötta, låg feber, nattsvettningar, ledsmärtor, svullna lymfkörtlar, förstorad mjälte, återkommande infektioner, viktnedgång och aptitförlust.

Vid misstänkt KLL är det viktigt att immunlogiskt bestämma fenotypen av leukemin. Flödescytometri är en bra sätt immunologiskt fenotypa, identifiera, specifika antigen på blod eller benmärgsceller.

Typbestämningen är viktig för att bestämma diagnos, men även behandling.

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Kronisk lymfatisk leukemi anses obotbar, men sjukdomen förvärras långsamt i de flesta fall. Många med KLL fortsätter och lever ganska normala och aktiva liv i många år. På grund av sin långsamma utveckling behandlas inte tidig KLL. Det tros att tidig behandling inte ökar överlevnaden eller levnadskvalitén. Istället följs patienten upp av sjukvården.

Beslutet att starta behandla KLL tas då patientens blodbild och kliniska symptom gör att patienten inte kan leva normalt. KLL-behandling handlar inte om att bota utan om att kontrollera sjukdomen och symptomen. KLL behandlas med cellgifter, strålning och även ibland med benmärgstransplantation. Ibland används kirurgi för att ta bort förstorad mjälte. Behandlingens utseende beror på typ av KLL, hur långt gången sjukdomen är samt det aktuella sjukhusets praxis

Prognos[redigera | redigera wikitext]

Vid den kroniska lymfatiska leukemin behöver man oftast inte sätta in behandling omedelbart efter att ha ställt diagnos - det kan till och med ta många år innan det blir nödvändigt.

Kronisk lymfatisk leukemi är mycket godartad och de flesta patienter kan leva ett normalt liv, oavsett om man behandlas eller ej.


http://www.mediaupdate.se/kampanjer/cancerochallergifonden/2013-04-26/lovande_framsteg_i_leukemiforskningen