Kronvittne

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För film med detta namn, se Kronvittnet.

Kronvittne är en person som får fördelar på grund av de uppgifter han eller hon lämnar om andras brott.[1]:87 Det kan till exempel vara en person som gjort sig skyldig till brott och som mot löfte om straffbefrielse eller strafflindring vittnar mot medbrottslingar.

Förekomsten av kronvittnen varierar mellan länder; det förekommer bland annat i USA, Storbritannien, Danmark och Norge.

I Sverige[redigera | redigera wikitext]

Ett system med kronvittnen var aktuellt redan under 1980-talet.[2]:2 Det har utretts i SOU 1986:14[3], där Fängelsestraffkommittén kom fram till att övervägande skäl talade emot ett sådant system och ingen remissinstans framförde en motsatt uppfattning.[1]:87 Fängelsestraffkommittén menade att man inte kunde bortse från risken att dominerande brottslingar försökte skaffa sig fördelar genom lögner om andra svagare individer från vilka de inte hade så mycket att frukta.[1]:87 Ytterligare en utredning SOU 2005:117[1] kom fram till att ett system med kronvittnen inte bör införas.[1]:86 Utöver att bevisvärdet av uppgifter från ett kronvittne kunde ifrågasättas menade utredningen att det det var svårt att bedöma effektivitetsvinsterna.[1]:87

I Sverige används inte kronvittnen av två skäl:[källa behövs]

  1. Lagstiftaren anser att ett begånget brott kräver straff och inte ska gå att förhandla bort.
  2. Juridisk osäkerhet kring tillförlitligheten – en rädsla för att en person ska säga vad som helst för att slippa undan.

Riksåklagaren diskuterade frågan 1989 (mot bakgrund av 23 kap. 12 §[4] och 18 § tredje stycket[5] rättegångsbalken) att bestämmelsen är avsedd att garantera att de uppgifter som kommer fram vid ett förhör har lämnats av den hörde frivilligt och utan påtryckningar.[1]:57 Bestämmelsen bygger också på tanken att det inte ska gå att förhandla sig till ett lindrigare straff.[1]:57 Riksåklagaren förklarade att den svenska rättsordningen inte accepterade att den misstänkte på något sätt själv skulle kunna få tillfälle att disponera över åtalet.[1]:57 Peter Borgström menade att godtaganden av förfaranden som "plea bargain" eller kronvittnen skulle strida bland annat mot den för polisens och åklagarnas verksamhet grundläggande officialprincipen, det vill säga att myndigheterna är skyldiga att av beivra brott egen kraft.[1]:58 De skulle även strida mot "parternas bristande dispositionsrätt över processföremålet i en brottmålsrättegång" och mot den absoluta åtalsplikten i 20 kap. 6 § rättegångsbalken[6].[1]:58

Politiskt stöd[redigera | redigera wikitext]

I Sveriges riksdag har Sverigedemokraternas ledamöter Kent Ekeroth och Adam Marttinen motionerat för att införa ett kronvittnessystem.[7]

I Danmark[redigera | redigera wikitext]

Danmark införde ett kronvittnessystem 2004.[2]:44. Det bedöms ha haft en betydande roll i arbetet mot organiserad brottslighet,[2] men bedöms inte vara förenligt med den svenska rättsordningen då effektivitetsvinsterna inte överväger de betänkligheter som kronvittnessystemet för med sig.[8]

I Norge[redigera | redigera wikitext]

I Norge förekommer praxis att straffnedsättning sker för uppgifter som lämnas om andra, i vart fall när det rör allvarliga narkotikabrott.[1]:88

I Finland[redigera | redigera wikitext]

Finland har (2005) i det senaste lagstiftningsärendet helt avvisat att införa ett system med kronvittnen.[1]:88

Argument för och emot[redigera | redigera wikitext]

Motiven till att införa system med kronvittnen är effektivitetsmässiga, men det finns betydande risk att det sker på bekostnad av den enskildes rättssäkerhet och med omfattande risker för felaktiga utpekanden och bristfällig bevisvärdering.[2]:2,44 Uppgifternas tvivelaktiga bevisvärde innebär att det går att ifrågasätta om ett system med kronvittnen verkligen märkbart ökar effektiviteten i brottsutredningarna.[1]:88

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] "Ett effektivare brottmålsförfarande – några ytterligare åtgärder" (SOU 2005:117).
  2. ^ [a b c d] Emma Wallin och Andrea Moseby. "Kronvittnesinstitutet - ett effektivt system mot organiserad brottslighet eller ett hot mot rättssäkerheten?" (Kandidatuppsats), Handelshögskolan vid Karlstads universitet.
  3. ^ "Påföljd för brott – om straffskalor, påföljdsval, straffmätning och villkorlig frigivning mm" (SOU 1986:14). Huvudbetänkande av Fängelsestraffkommittén.
  4. ^ 23 kap. 12 § (1942:740)
  5. ^ 23 kap. 18 § 3 stycket (1942:740)
  6. ^ 20 kap. 6 § (1942:740)
  7. ^ [https://web.archive.org/web/20180122210117/https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/atgarder-for-kronvittnen-och-vittnesskydd_H3022820 ”Åtgärder för kronvittnen och vittnesskydd Motion 2015/16:2820”]. 6 oktober 2015. Arkiverad från originalet den 22 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180122210117/https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/atgarder-for-kronvittnen-och-vittnesskydd_H3022820. 
  8. ^ Johanna Fröberg. "Bör Sverige införa ett kronvittnessystem?" (Kandidatuppsats), Juridiska fakulteten vid Lunds universitet.