Kuggstångsbana

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vitznau-Rigi Bahn, en kuggstångsbana i Schweiz, på denna bild trafikerad av museifordon. Den dagliga trafiken utförs av elektriska motorvagnar.
Detaljbild på ett kuggstångsspår.
Fyra olika typer av kuggstång: Riggenbach, Strub, Abt och Locher.

Kuggstångsbana är en järnväg som är byggd i stor lutning där vagnarna driver sig själva uppför bergssluttningen genom att en kuggstång är utlagd mellan skenorna, där vagnens drivanordning kan få fäste. På detta sätt kan vagnen klara betydligt brantare stigning än utan kuggstång och banan kan även dras vidare på plan mark utan kuggstång. Jämfört med vajer-/kabeldrivna bergbanor är trafikeringen betydligt mer flexibel, och bansträckan mycket längre. Kuggstångsbanan brukar emellertid användas som en typ av skidlifttransport i vissa alpindestinationer[1], även om skidliftar i regel är vajerdrivna installationer. Världens längsta kuggstångsbana är Wengernalpbahn vid Jungfraujoch i Schweiz som med en längd av drygt 19 kilometer förbinder Grindelwald, Wengen och Mürren över bergspasset MännlichenKleine Scheidegg.[2]

Det finns kuggstångsbanor som är kombinationer mellan kuggstångsdrift och adhesionsdrift, och banor som enbart har drivning på kuggstången.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kuggstångsbanor i skidområden, läst 2015-10-18.
  2. ^ Wengernalpbahn, Jungfrau, läst 2011-05-27.