Kulsprutegevär m/40
Kulsprutegevär m/40 | |
---|---|
![]() Kg m/40 från Armémuseet | |
Typ | Kulsprutegevär |
Ursprungsplats | ![]() |
Tjänstehistoria | |
I tjänst | 1940 |
Använts av | ![]() ![]() |
Krig | fortsättningskriget |
Produktionshistoria | |
Designer | Hans Lauf & Wendelin Przykalla (Mg 35/36) Torsten Lindfors (Kg m/40) |
Designad | 1933 |
Tillverkare | SAV |
Producerad | 1940-1943 |
Antal tillverkade | ca 5000 |
Specifikationer | |
Vikt | 8,5 kg |
Längd | 1257 mm |
Piplängd | 685 mm |
Besättning | 2 – 6 man |
Patron | 6,5 × 55 mm |
Kaliber | 6,5 mm |
Mekanism | Gaslås |
Eldhastighet | 480 rpm |
Utgångshastighet | 700-793 m/s |
Effektiv räckvidd | effektiv mellan 200—1200 m |
Frammatning | magasin m/40 (alt m/21 eller m/37) 20 patroner per magasin |
Riktmedel | Öppet riktmedel |
Kulsprutegevär m/40, kort Kg m/40, var ett svensktyskt luftkylt kulsprutegevär från andra världskriget. Kg m/40 var baserat på ett ursprungspatent kallat LH 33 designat av en tysk vid namn Hans Lauf. Detta patent kom senare att vidareutvecklas i Nazityskland och Sverige till vapnen Maschinengewehr 35/36 och Kulsprutegevär m/40 som båda var mycket lika.
Vapnen var extremt impopulära i tjänst och detta gjorde att både Sverige och Tyskland under tiden för andra världskriget, som var en tid fylld med propaganda och dåraktig stolthet, försökte skylla ifrån sig vapnens tillkomst på varandra genom att modifiera historiska källor. Detta har lett till att det spridits mycket felinformation om vapnens tillkomst sedan andra världskriget.
Historia[redigera | redigera wikitext]
Kg m/40 kom i tjänst ca 1941 och blev genast impopulär. Den fick smeknamnet "galopperande järnsängen" på grund av sin rekyl och det tog inte lång tid innan man gav iväg dessa nya kulsprutegevär till hemvärnet.