Kulturen

Kulturen Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige
Kulturen i Lunds huvudbyggnad, det så kallade "Vita huset" eller "Bondpinan".
Information
Typ av museum	Kulturhistoriskt museum
Plats	Lund, Sverige
Koordinater	55°42′16″N 13°11′47″Ö
Etablerat	1892
Besökare per år	246 964 (2017)
Museichef	Gustav Olsson
Webbplats
kulturen.com

Kulturen, formellt Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige, är en ideell förening grundad i Lund år 1882. Föreningen har sedan starten haft till uppgift att samla, bevara och levandegöra materiella och immateriella kulturarv från Sydsverige. Föreningen har drygt 6 000 medlemmar. Namnet Kulturen används i Lund och i dagligt tal både för föreningen som organisation och för dess huvudmuseum, Kulturen i Lund, ett kulturhistoriskt museum och friluftsmuseum som sedan 1892 haft sitt område kring Herrehuset i centrala Lund. Föreningen driver idag flera andra museer: Kulturens Östarp i Sjöbo kommun, Tegnérmuseet, Hökeriet och Livets museum. Tillsammans bildar de ett av Sveriges största kulturhistoriska museikomplex.

Bakgrund

Skårbystenen 1, en av flera runstenar som är placerade framför Kulturens huvudbyggnad.

Redan under 1800-talets mitt växte i Sverige en stark rörelse för att bevara föremål, seder och språk från det äldre bondesamhället. I Skåne bildades 1865 Skånes fornminnesförening på initiativ av språkforskaren prosten Johan Ernst Rietz, med syfte att dokumentera fornlämningar, folkspråk och folkliv. Efter Rietz’ död 1868 ombildades rörelsen till De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening, där bland andra Martin Weibull, Clas Theodor Odhner och Carl Erik Schweder var verksamma. År 1879 föreslog Schweder att föreningen skulle skapa en särskild samling av skånska folkdräkter och allmogeföremål. Förslaget blev inte omedelbart genomfört, men det väckte det intresse som senare skulle leda till ett sydsvenskt kulturhistoriskt museum.

Vid Lunds universitet växte från och med 1875 fram en grupp studentföreningar för studier av dialekter och folkliv, efter förebild från den liknande rörelsen i Uppsala. Den första av dem var Skånska landsmålsföreningen, som snart följdes av föreningar för Småland, Blekinge och andra sydsvenska landskap. Dessa föreningar samverkade i ett gemensamt organ, Landsmålsföreningarnas samfällda utskott, och deras medlemmar – i samtiden kallade landsmålarna – höll regelbundna möten där de läste upp uppteckningar av visor, sägner, talesätt och folkliga berättelser. Bland de mest aktiva märktes märktes Nils Olséni, Georg Fredrik Johansson (J:son) Karlin, Claus Magnus Oldin och Axel Kock.

Initiativet 1882

Sommaren 1882 vistades Georg J:son Karlin i sitt barndomshem i Huaröd tillsammans med Nils Olséni, som då erhållit stipendium från De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening för fältarbete i norra Skåne. Midsommardagen 1882 företog de en insamlingsfärd i Svensköpstrakten i Frosta härad, där de köpte och fick gåvor av allmogeföremål – bland annat silverbägare, drättadukar och smycken. Denna samling, omfattande 97 nummer, blev den första kärnan till det som senare skulle bli Kulturens samlingar.

Tillbaka i Lund väckte Nils Olséni frågan om att bilda en särskild förening för att förvalta samlingen. Som ordförande i Landsmålsföreningarnas samfällda utskott lade han den 6 oktober 1882 fram ett förslag att tillsammans med De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening grunda en kulturhistorisk förening i Lund. Förslaget vann brett stöd och en kommitté tillsattes med Nils Olséni, Axel Kock och Claus Magnus Oldin från studenternas sida samt Martin Weibull, Clas Theodor Odhner och Carl Erik Schweder från de äldre forskarna.

Den 15 november 1882 antog De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening det gemensamma stadgeförslaget, och den 22 november 1882 sammanträdde den nybildade Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige för första gången. Till ordförande utsågs professor Martin Weibull, till sekreterare och kassör fil. kand. Nils Olséni och till amanuenser Georg J:son Karlin och Nils Olséni.

De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening deponerade samtidigt sina egna samlingar (cirka 100 nummer) i den nya organisationen, och Skånska landsmålsföreningen bidrog med sin nyinsamlade kollektion på 241 nummer.

Museiverksamheten 1883–1892

Under våren 1883 ökade samlingarna snabbt till över 1 000 nummer, varav mer än hälften skänkta. Den 21 oktober 1883 öppnade museet för allmänheten i Lundagårdshuset, tidigare universitetsbibliotek. Entréavgiften var 25 öre och amanuenserna fungerade själva som vakter. Redan sommaren 1884 flyttades verksamheten till den så kallade Kuggis-byggnaden i Lundagård och 1888 till större lokaler i den Weibullska gården vid Stora Gråbrödersgatan. Där kunde samlingarna för första gången ställas ut mer systematiskt och Karlin utgav en tryckt vägvisare.

1890 köpte föreningen det så kallade Tollska huset, idag kallat Herrehuset, ett stort bostadshus med damm, trädgård och lusthus. Bostadshuset gavs en ny barockfasad och ytterligare ett antal byggnader flyttades till området. Fyra av dessa skulle berätta om det gamla ståndssamhället med dess indelning i adel, präster, borgare och bönder. Den 7 september 1892 invigdes museet med Herrehuset som huvudbyggnad. Detta markerar början på Kulturen i Lund som museianläggning och friluftsmuseum. Härifrån utvecklades verksamheten under Karlins ledning till ett av Europas mest omfattande kulturhistoriska museer, med både byggnader, föremålssamlingar och vetenskaplig dokumentation.

Utvecklingen på 1900-talet

Under 1900-talets första decennier köptes intilliggande fastigheter. Stadskvarteret byggdes upp i omgångar 1907–1930. Museet växte genom omfattande nyförvärv, byggnadsflyttar och donationer. I de drygt trettio kulturhistoriska byggnaderna visas utställningar om kulturhistoria, hantverk, konst och design.

År 1923 kunde Kulturen tack vare en donation från grevinnan Wilhelmina von Hallwyl förvärva en av gårdarna i den gamla byn Östarp i Sjöbo kommun. Man hade länge letat efter en gammal skånsk bondgård som kunde flyttas till friluftsmuseet i Lund, men när man väl fann den, konstaterade Georg Karlin att den var ”så underbart belägen att dess förflyttning skulle innebära ett helgerån”. På så vis tillkom Kulturens Östarp, där man ännu idag kan uppleva en lantbruksmiljö från 1800-talets mitt.

Konstslöjdanstalten (KSAL) vid Kulturen

Under slutet av 1800- och början av 1900-talet drev Kulturen en konstslöjdanstalt (ofta benämnd KSAL, Konstslöjdanstalten i Lund) som en konst- och hantverksskola i samverkan med museet. Anstalten omfattade undervisning i ämnen som textilslöjd, keramik, metallslöjd, möbeldesign och bildkonst, och syftade till att förena traditionellt hantverk med estetisk förnyelse.

Konstslöjdanstalten etablerades i ett klimat där intresset för att bevara och förnya det inhemska hantverket starkt förespråkades, och KSAL betraktades som en del av en “treenighet” tillsammans med Kulturens museum och Sydsvenska konstindustrilotteriet. Den leddes under hela dess existens av Georg J:son Karlin s som föreståndae, och undervisande lärare var bland andra Bror Sahlström, Henry Nilsson och Anders Gräns.

Verksamheten vid KSAL pågick mellan ungefär 1896 och 1932 enligt modern forskning om textila möten och konstslöjdsverksamheten. Diva Portal Skisser och mönster från elever och konstnärer som varit knutna till KSAL – exempelvis Maria Engström – finns bevarade i Kulturen, och ger idag inblick i skolans pedagogiska och konstnärliga inriktning.

KSAL:s existens markerar att Kulturen inte bara var ett museum utan även ett aktivt konst- och utbildningsinstitut, vilket kompletterade museets roll som dokumentator och bevarare av kulturarv med en upplevelseorienterad och skapande verksamhet.

Kulturen i Lund

Kulturen i Lund är ett museum och friluftsmuseum som sträcker sig över två kvarter i centrala Lund. Det är beläget vid Tegnérsplatsen nära Lunds domkyrka. Friluftsmuseet är Sveriges näst äldsta efter Skansen i Stockholm.

Herrehuset. När Kulturen 1890 köpte Herrehuset var det ett bostadshus i Tollska gården, och trädgården sträckte sig ända fram till Adelgatan. Köpet av fastigheten blev starten på friluftsmuseet.

Friluftsmuseet i Lund

Dekanhuset.

Locus Peccatorum.

Friluftsmuseet visar en varierad kulturmiljö med historiska, sociala och geografiska dimensioner. Här finns en kombination av gatumiljöer, trädgårdar och byggnader med föremålssamlingar. Byggnaderna är både sådana som ursprungligen uppförts på plats och sådana som flyttats dit som museibyggnader sedan Kulturen i Lund invigdes 1892.

Friluftsmuseet anlades efter det så kallade paviljongsystemet med inspiration från 1800-talets världsutställningar. Det nyskapande med friluftsmuseet var att publiken fick uppleva historiska byggnader, föremål och utemiljöer tillsammans, som en helhet. Det vanliga på museer då var att föremålen visades i montrar i särskilda utställningsbyggnader. På Kulturen i Lund visades boende- och verksamhetsmiljöer från de fyra stånden – adel, präster, borgare och bönder – dvs. stånden i Sveriges riksdag före införandet av tvåkammarriksdagen 1866. Till det ursprungliga friluftsmuseet har fler tomter med befintliga historiska hus lagts till och fler byggnader har flyttats dit.

Nedan redovisas några av byggnaderna i friluftsmuseet på Kulturen i Lund.

Allmogehallen

Byggnaden uppfördes 1853 som stall och uthus till de två bostäderna i Vita huset. Tomten var delad i två delar, en för varje familj, avgränsad av en hagtornshäck. I byggnaden fanns stall med spiltor för nio hästar, foderhus, loge och vedbod. I ett nu rivet hus fanns dessutom gödselstad, svinhus och tre dass. 1917 köpte staden Lund fastigheten och använde den för bland annat renhållningsverket.

År 1927 köpte Kulturen fastigheten och byggde om den för utställningar om jordbruks- och allmogehistoria. De öppnades 1929 och byggnaden kallas sedan dess Allmogehallen.

Arbetarbostaden

Huset mot gatan byggdes 1849 av murargesällen Måns Persson Bergsten. På bottenvåningen fanns två lägenheter och på ovanvåningen tre rum. Som mest bodde här och i Gårdshuset 16 personer. Gården är typisk för svenska städer, med stenbeläggning, uthus och dass. Fastigheten köptes av Kulturen 1924, och beboddes fram till 1960-talet.

Berlingska huset

Huset flyttades 1911 från Lilla Gråbrödersgatan i Lund till Kulturen. Det är Lunds äldsta bevarade korsvirkeshus och sannolikt byggt vid 1600-talets slut. Den höga tegelgrunden är från medeltiden och från ett hus som en gång var residens för sockenprästen i Nicolai församling. Det branta taket, lagt med enkupigt tegel, är typiskt för mer påkostade hus från den tiden. Huset har fått sitt namn efter boktryckarfamiljen Berling som bodde i huset under större delen av 1800-talet. De lekfulla tegelmönstren med bland annat väderkvarnar är ett tillägg gjort på Kulturen.

Borgarhuset

I rum 16:4 i Borgarhuset finns detta rum i nyrokoko med möbler från omkring 1850

I Malmö revs 1891 den Lembkeska korsvirkesgården från 1500-talet. Kulturen använde de snidade skulpturerna från huset och arkitekten Henrik Sjöström ritade en idealiserad bild av ett renässanshus. Huset som stod färdigt 1892, kallades först Malmöhuset, men sedan Borgarhuset. Det ingick i Kulturens gestaltning av bostäder från den gamla riksdagsindelningen i de fyra stånden: adel, präster, borgare och bönder.

På 1890-talet fanns några interiörer med exempel på borgerligt boende, men största delen var expeditionslokaler för museet och bostad för museets chef. Först 1917 fanns det utställningar i hela huset.

Dekanhuset

Dekanhuset, alternativt Dekanresidenset, är ett medeltida tegelhus på Adelgatan i Kulturkvadranten.

Husets nedre del byggdes på 1200-talet som en del av ett bostadshus. Den övre delen stammar från 1400-talet. Huset låg tidigare på Kyrkogatan 17, men hotades av rivning. Karlin hade redan 1903 kämpat för att huset skulle bevaras på befintlig plats, men misslyckats. Istället inköpte han huset för Kulturens räkning och 1908 uppfördes det på sin nuvarande plats. Byggnaden var där den stod kraftigt ombyggd i senare tid och Karlin lät riva de modernare delarna, samtidigt som de medeltida delarna delvis fick rekonstrueras. Karlin döpte först huset till "Kalendehuset" då han ansåg att det varit de medeltida Kalendebrödernas gillehus. 1946 kunde dock stadsantikvarie Ragnar Blomqvist visa att byggnaden inte varit Kalendebrödernas gillehus, utan i slutet av medeltiden varit bostadshus åt dekanen, och har därefter kommit att kallas "Dekanhuset".

Locus Peccatorum

Locus Peccatorum (lat. "Syndernas hus") är en byggnad från början av 1700-talet i hörnet av Adelgatan och Sankt Annegatan. Den tjänade under 1700- och 1800-talen som så kallad studentkasern och ägdes under det tidiga 1800-talet av professorn och universitetsrektorn Anders Otto Lindfors (1781–1841).

År 1829 inträffade här den händelse som givit upphov till byggnadens namn. En sinnessjuk student, Jacob Wilhelm Blomdahl (1804–1830), son till prosten Johan Ulric Blomdahl, slog ihjäl studiekamraten Andreas Emanuel Landén (1807–1829) under ett slagsmål. Gärningsmannen dömdes av universitetets konsistorium till döden och halshöggs ute på Norra Fäladen.

Byggnaden tillhör Kulturen sedan år 1898.

Chefer för Kulturen

• Georg J:son Karlin 1882–1934
• Sven T. Kjellberg 1934–61
• Bengt Bengtsson 1961–77
• Eva Nordenson 1977–82
• Anders W. Mårtensson 1982–93
• Margareta Alin Hegelund 1993–2007
• Anki Dahlin 2007–september 2017
• Gustav Olsson september 2017–

Se även

• Kulturens Östarp
• Kulturens hökeri
• Tegnérmuseet
• Livets museum
• Bosjöklosters mölla

Källor

• Martin Weibull: De Skånska Landskapens historiska och arkeologiska förening, i Skånska Samlingar, 1891 I:1.
• A. J. Gustafson: Ett bidrag till Kulturhistoriska föreningens stiftelsehistoria, i Kulturhistoriska meddelanden 1894:1.
• Georg J:son Karlin: Kulturhistorisk förening och museum i Lund 1882–1932 (Minnesskrift 1932).
• Sven T. Kjellberg: Kulturens årsbok 1940, Nummer 1.
• Sven T. Kjellberg: Kulturens årsbok 1957, Forntid – Framtid.
• Nils Nilsson: Kulturens årsbok 1968, Om Kulturens födelse och dess äldsta samling.
• Nils Arvid Bringéus: Kulturens årsbok 1992: Karlin och "landsmålarna", Kulturhistoriska föreningen bildas, Föreningen inför offentligheten.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Kulturen.
  Bilder & media
• Kulturens webbplats