Kulturkonservatism

Från Wikipedia
Del av en serie om
Konservatism
Varianter

Frihetlig · Grön · Kultur · Liberal
Medkännande · Moderat · National
Social · Ultra · Värde

Principer

Auktoritet · Disciplin · Elitism (Aristokrati
Meritokrati) · Familj · Folk · Förfädersdyrkan
Heder · Hierarki · Historism · Kultur (Arv)
Lojalitet · Monarki · Ortodoxi · Patriotism
Plikt · Subsidiaritet · Suveränitet · Tradition

Filosofer

Burke · Chateaubriand · Hegel
Kirk · Maistre · Oakeshott · Schmitt
Scruton · Tocqueville

Politiker

Adams · Adenauer · Bismarck
Churchill · Disraeli · Franco · de Gaulle
Metternich · Reagan · Salazar · Thatcher

Kulturkonservatism anser att det finns objektiva uppfattningar om estetik, det vill säga åsikten att det går att säga att en dikt är vackrare än en annan, att en bok är bättre än en annan etc. Kulturkonservatismen menar att det finns ett värde i att bevara kulturarvet, och att kulturarvet har mycket att säga människan även i modern tid. Ibland används även begreppet kulturkonservativ som en synonym till begreppet värdekonservativ. Denna tolkning delas inte av alla dagens debattörer, som menar att man bör göra en tydlig distinktion mellan kulturkonservatism och värdekonservatism, där värdekonservatism berör sociala normer kring till exempel familj, sexualitet, religion och moral, medan kulturkonservatism främst menas kulturarv, till exempel traditioner, konst, arkitektur, litteratur, folkkulturella uttryck och levnadsmönster.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige blev kulturkonservatismen uppmärksammad genom en debatt på Expressens kultursidor under hösten 2008. Debatten startades av litteraturvetaren Johan Lundberg. Han satte kulturkonservatismen i motsättning till en kulturradikal hållning, liksom till olika former av värderelativism, och ville uppvärdera en kulturkanon.

En estetisk rörelse som kallats kulturkonservativ är retrogardismen.

Ryssland[redigera | redigera wikitext]

Rysk samtida konst[redigera | redigera wikitext]

Samtidigt som det i den samtida ryska konsten finns en ambition och skaparglädje anses starka krafter försöka begränsa dess omfattning på ett sätt som i vissa fall påminner om den dåtida statliga kontrollen i Sovjetunionen. I Ryssland råder enligt en rapport från det svenska kulturdepartementet [1] ett kulturkonservativt klimat, en kulturkonservativ politik och en debatt som präglas av rädsla för det fria ordet. I mars 2007 visades konstutställningen "Förbjuden konst" på Sacharovcentret, något som vållade stor debatt. I juli samma år väcktes åtal mot museichefen, Jurij Samodurov, som anklagades för att ha kränkt religiösa känslor och sått split mellan folkgrupper. Andrej Jerofejev, ansvarig för samtidskonsten på Nya Tretjakovgalleriet, hävdar att det kulturkonservativa klimatet i Ryssland förordar censur och att konst beskylls för att vara omoralisk eller ha en alltför lågkvalitativ nivå. Sommaren 2007 svarade Jerofejev för utställningen Sotsart i Paris. När konsten från Nya Tretjakovgaleriet packades upp konstaterades att ledningen för galleriet tagit bort ca 17 verk som ryska politiska kretsar ansåg olämpliga. Den ryske kulturministern Alexander Sokolov kallade utställningen för pornografi och hävdade att det var en skymf mot Ryssland[2]. Jerofejev är fortfarande anställd vid galleriet men får inte göra nya utställningar av samtidskonst. Museet har skapat ett konstnärligt råd där tjänstemän i högre grad ersatt konstexperter.

Referenser[redigera | redigera wikitext]