Kulturkonservatism
| Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Del av en serie om Konservatism |
|
| Varianter | |
|
Frihetlig · Grön · Kultur · Liberal | |
| Principer | |
|
Auktoritet · Disciplin · Elitism (Aristokrati |
|
| Filosofer | |
|
Bonald · Burke · Carlyle · Chateaubriand |
|
| Statsmän | |
|
Adams · Adenauer · Bismarck · Churchill | |
Kulturkonservatism anser att det finns objektiva uppfattningar om estetik, det vill säga åsikten att det går att säga att en dikt är vackrare än en annan, att en bok är bättre än en annan etc. Kulturkonservatismen menar att det finns ett värde i att bevara kulturarvet, och att kulturarvet har mycket att säga människan även i modern tid.
Definition
[redigera | redigera wikitext]Ibland används begreppet kulturkonservatism synonymt med värdekonservatism. Denna tolkning delas inte av alla dagens debattörer, som menar att man bör göra en tydlig distinktion mellan dem, där värdekonservatism berör sociala normer kring till exempel familj, sexualitet, religion och moral, medan kulturkonservatism avser kulturarv, till exempel traditioner, konst, arkitektur, litteratur, folkkulturella uttryck och levnadsmönster.
Exempel
[redigera | redigera wikitext]Kultur och konservatism har haft ett fruktbart äktenskap sedan romantiken med många kulturskapare som har omfattat konservativa värderingar.[1][2][3] Exempel därpå är 1900-talets två mest välaktade poeter: W.B. Yeats var såväl irländsk nationalist som försvarare av traditionell europeisk överklass[4] och T.S. Eliot identifierade sig som ”litterär klassicist, politisk rojalist och troende anglo-katolik”.[5] Frankrikes mest framstående poet Charles Baudelaire betraktade sig som en spirituell lärjunge till Joseph de Maistre.[6] Den mest ansedde kompositören i modern tid, Igor Stravinskij, var klassicist, moralist och ortodox kristen.[7] Rysslands mest framstående författare Fjodor Dostojevskij varnade för nihilistisk modernism, stöttade tsardömet och predikade traditionell kristendom.[8] Skräcklitteraturens två mästare var anglofila amerikaner: Edgar Allan Poe hyllade Storbritannien för dess aristokratiska statsskick[9] och H.P. Lovecraft var en trogen Tory som utgav tidskriften The Conservative.[10] De två mest älskade fantasy-författarna C.S. Lewis och J.R.R. Tolkien var kristna traditionalister, vilka gav estetisk gestalt åt sina traditionella värderingar i Berättelsen om Narnia (1950–1956) och Sagan om ringen (1954–1955).[11] En av 1900-talets främsta konstnärer, Salvador Dalí, var rojalist, Franco-sympatisör samt god vän med påvarna Pius XII och Johannes XXIII.[12] Andra framstående traditionalister var Nobelpristagarna Knut Hamsun, Rudyard Kipling, André Gide, Thomas Mann och Aleksandr Solzjenitsyn.
Nationella traditioner
[redigera | redigera wikitext]Sverige
[redigera | redigera wikitext]I Sverige blev kulturkonservatismen uppmärksammad genom en debatt på Expressens kultursidor under hösten 2008. Debatten startades av litteraturvetaren Johan Lundberg. Han satte kulturkonservatismen i motsättning till en kulturradikal hållning, liksom till olika former av värderelativism, och ville uppvärdera en kulturkanon.
En estetisk rörelse som kallats kulturkonservativ är retrogardismen.
Ryssland
[redigera | redigera wikitext]Samtidigt som det i den samtida ryska konsten finns en ambition och skaparglädje anses starka krafter försöka begränsa dess omfattning på ett sätt som i vissa fall påminner om den dåtida statliga kontrollen i Sovjetunionen. I Ryssland råder enligt en rapport från det svenska kulturdepartementet [13] ett kulturkonservativt klimat, en kulturkonservativ politik och en debatt som präglas av rädsla för det fria ordet. I mars 2007 visades konstutställningen "Förbjuden konst" på Sacharovcentret, något som vållade stor debatt. I juli samma år väcktes åtal mot museichefen, Jurij Samodurov, som anklagades för att ha kränkt religiösa känslor och sått split mellan folkgrupper. Andrej Jerofejev, ansvarig för samtidskonsten på Nya Tretjakovgalleriet, hävdar att det kulturkonservativa klimatet i Ryssland förordar censur och att konst beskylls för att vara omoralisk eller ha en alltför lågkvalitativ nivå. Sommaren 2007 svarade Jerofejev för utställningen Sotsart i Paris. När konsten från Nya Tretjakovgaleriet packades upp konstaterades att ledningen för galleriet tagit bort ca 17 verk som ryska politiska kretsar ansåg olämpliga. Den ryske kulturministern Alexander Sokolov kallade utställningen för pornografi och hävdade att det var en skymf mot Ryssland[14]. Jerofejev är fortfarande anställd vid galleriet men får inte göra nya utställningar av samtidskonst. Museet har skapat ett konstnärligt råd där tjänstemän i högre grad ersatt konstexperter.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Söderbaum, Jakob E:son. ”Den värdefulla kulturen och miljön”. Modern konservatism. sid. 230–252. ISBN 978-91-7765-503-9. http://worldcat.org/oclc/1236838886. Läst 10 augusti 2022
- ^ Johansson, Lars Anders (2024). ”Kulturell konservatism”. i Gunnarsson, Tony & Fiévet, Hugo. Konservatismer : en antologi om den politiska konservatismens nyanser. Augusti. sid. 229–241. ISBN 9789185301522. https://worldcat.org/title/1404265383. Läst 23 september 2025
- ^ Isaksen, Torbjørn Røe & Syse, Henrik (2011). Konservatisme. Universitetsforlaget. sid. 7–32. ISBN 82-15-01653-7
- ^ Cohen, Adam (12 februari 2007). ”Opinion | What W. B. Yeats’s ‘Second Coming’ Really Says About the Iraq War”. The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2007/02/12/opinion/12mon4.html. Läst 9 november 2022.
- ^ ”Den fulländade kritikern är själv diktare |”. Svenska Dagbladet. 4 april 2002. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/cb16acc9-4a54-3f4b-be12-fd26c469dcb3/den-fullandade-kritikern-ar-sjalv-diktare. Läst 9 november 2022.
- ^ Alphonsus, Mère Mary (1942). "The Influence of Joseph de Maistre on Baudelaire: 'De Maistre et Edgar Poe m'ont appris à Raisonner' ".
- ^ Michael De Sapio (30 juni 2018). ”The Moral Conservatism of Igor Stravinsky”. The Imaginative Conservative. https://theimaginativeconservative.org/2018/06/moral-conservatism-igor-stravinsky-musical-fables-michael-de-sapio.html. Läst 3 februari 2024.
- ^ Sveriges Radio. ”Dostojevskij och debattsidornas lockelse”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/avsnitt/en-respektabel-medborgare-fattar-pennan. Läst 27 november 2022.
- ^ Merry, Robert (30 november 2018). ”The Political Thought of Edgar Allan Poe”. The Imaginative Conservative. https://theimaginativeconservative.org/2018/11/political-thought-edgar-allan-poe-robert-e-merry.html. Läst 9 november 2022.
- ^ Joshi, S. T. (2001). A Dreamer and a Visionary : H.P. Lovecraft in his Time. Liverpool University Press. sid. 94–96. ISBN 978-1-84631-299-1. https://www.worldcat.org/oclc/276177497. Läst 9 november 2022
- ^ ”Tolkien och Lewis stred för kristet kulturarv på universiteten”. www.varldenidag.se. https://www.varldenidag.se/kultur/tolkien-och-lewis-stred-for-kristet-kulturarv-pa-universiteten/repuak!bee5zzYZVXXi@A62SwURg/. Läst 9 november 2022.
- ^ Gibson, Ian (1998). The Shameful Life of Salvador Dalí. W.W. Norton. sid. 448, 465–466 och 587. ISBN 0-393-04624-9. http://worldcat.org/oclc/38055853. Läst 27 november 2022
- ^ Nyhetsbrev från Sveriges utsända kulturråd: Fördjupning om Kulturkonservatism, censur och rysk samtidskonst, 16 juni 2008, läst 24 december 2009
- ^ IZO.com: Russian art by Matthew Brown Arkiverad 24 september 2009 hämtat från the Wayback Machine., läst 24 december 2009
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||