Kungariket Rom
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||
| Romarriket | |
En del av Romportalen |
|
| Historiska perioder | |
| Romerska kungadömet 753 f.Kr. – 510 f.Kr. Romerska republiken |
|
|
Västromerska riket |
Östromerska riket |
Kungariket Rom är en benämning på det Romerska riket under den tid då detta var ett kungadöme, från 753 f.Kr. till 509 f.Kr. Under denna tid regerade sju kungar, innan den romerska republiken infördes.
Historia[redigera | redigera wikitext]
Enligt legenden grundades staden Rom (Roma på latin och italienska) den 21 april 753 f.Kr., vilket nutida historiker och arkeologer anser kan stämma på ett ungefär, av Romulus, den ene av de två bröderna Romulus och Remus, vilka hade blivit uppfödda av en varginna och sedan vuxit upp hos herden Faustulus. Romulus, den första av Roms kungar, började sin regeringstid år 753 f.Kr.
Språket som talades av romarna var latin och det talades på den tiden bara just där, även om småstater i närheten förmodligen talade ganska likartade språk. Språkets spridning skulle visa sig bli en bidragande orsak till Romarrikets varaktighet.
Stadens sju kullar var bebodda redan under företruskisk tid och alltsedan 900-talet f.Kr. av latinare. Kullarna kunde lätt försvaras och låg vid ett viktigt vadställe över Tibern, där saltvägen Via Salaria gick från Tiberns mynning upp till sabinerlandet uppe i bergen. I legenderna hade den sabinska befolkningen en stor betydelse, då det berättas att Romulus bortrövade de sabinska jungfrurna för att hans folk inte skulle lida av bristen på kvinnor.[1]
Sju kungar uppges ha härskat i Rom under en tid av 243 (enligt andra 240) år. Deras "historia" som den berättas av Titus Livius med flera är nog i många stycken en dikt men innehåller dock mycket av historiskt värde. Omkring 650 f.Kr. hamnade den ännu oansenliga bosättningen under starkt etruskiskt inflytande och omslöts enligt etruskisk sed av ett pomerium, en obebodd gränszon, och uppkallades efter den etruskiska ätten Rumina. En annan teori är att ordet härleds från det etruskiska ordet för flod, rumon, och ytterligare en att ätten istället kallades gens Romilii eller gens Romana. Roms tre sista kungar var etrusker och kallas tarquinerna efter Tarquinius Priscus som sägs ha invandrat till Rom från etruskernas huvudstad Tarquinii, nuvarande Tarquinia. Det etruskiska inflytandet upphörde inte förrän den romerska republiken bildades genom att Tarquinius Superbus avsattes 509 f.Kr. Rom förblev dock latinskt vad gällde språk och rättsordning.
Under senare delen av 600-talet f.Kr. genomfördes de verkliga byggarbetena som gjorde Rom till en stad. Kärret mellan kullarna dränerades genom utbyggnaden av Cloaca Maxima och romarrikets politiska, religiösa och kulturella centrum Forum Romanum grundades. Byns lerklinade hyddor ersattes av stadiga hus med tegeltak.[1]
Regentlängd[redigera | redigera wikitext]
Enligt Titus Livius skall Roms kungar ha varit följande:
| Kung | Regeringstid |
|---|---|
| Romulus | 753 f.Kr. – 716 f.Kr. |
| Numa Pompilius | 715 f.Kr. – 672 f.Kr. |
| Tullus Hostilius | 672 f.Kr. – 640 f.Kr. |
| Ancus Marcius | 640 f.Kr. – 616 f.Kr. |
| Tarquinius Priscus | 616 f.Kr. – 578 f.Kr. |
| Servius Tullius | 577 f.Kr. – 534 f.Kr. |
| Tarquinius Superbus | 533 f.Kr. – 509 f.Kr. |
Se även[redigera | redigera wikitext]
- Ab urbe condita
- Roms historia
- Napoleon II (1811–1832) fick titeln "kung av Rom" när han föddes, men det motsvarade aldrig något faktiskt kungarike
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Wikander, Örjan. ”Romerska riket”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/lang/romerska-riket. Läst 2 april 2011.
Noter[redigera | redigera wikitext]
|
|||||