Kunglig Majestäts drabanter

Kunglig Majestäts drabanter var en vaktstyrka för den svenske kungens personliga skydd. Drabanterna organiserades av Gustav Vasa i en drabantkår, som behölls i varierande form fram till början av 1800-talet och har då även använts som ett stridande kavalleriförband. Därefter har drabanter funnits i begränsad utsträckning enbart som en ceremoniell trupp och gör så fortfarande. Det nuvarande Livgardet har sitt ursprung i den kungliga drabantkåren.

Drabantkårens historia

Äldre vasatiden

Under befrielsekriget mot danskarna hade Gustav Vasa en personlig livvakt från Dalarna. Denna livvakt behöll han även efter att han valts som konung 1523 och formerade den som en drabantkår. Den hade till uppgift att dels vara en personlig livvakt, dels en slottsvakt. Drabanterna deltog tillsammans med kungen i Karl IX:s krig som ett stridande kompani.

Yngre vasatiden

Gustav II Adolf omskapade efter sitt trontillträde 1611 drabanterna till ett mer organiserat kompani, vilket ofta betecknades Kunglig Majestäts Drabanter. Han inrättade kring drabantkompaniet även ett hovregemente, kallat Gula regementet, vilket utgjorde kungens livgarde. I fält ingick drabantkompaniet i hovregementet. Under drottning Kristina bildades kring spillrorna av faderns drabantkompani efter slaget vid Lützen ett "Compagnie de Guardia" som tjänstgjorde som palatsvakt.

Karl X Gustav

Karl X Gustav genomförde en omorganisation av det kungliga gardet som kom att bestå av både infanteri och kavalleri under en regementschef, varvid gardeskavalleriet utgjordes av det uppsuttna drabantkompaniet. Detta benämndes vanligen Garde du corps och åtföljde Karl X Gustav under hans fälttåg i Polen och Danmark. Efter kungens död införlivades de återstående drabanterna från Garde du corps i livgardets livkompani i Stockholm.

Karl XI

Efter Karl XI:s omorganisation av Livgardet 1675 ingick ett ryttarkompani, drabantkompaniet till häst, med över 200 man och med en överstelöjtnant som chef. Kompaniet kallades i de samtida handlingarna omväxlande "Kongl. Maij:tz Drabante Garde", "Kongl. Maij:tz Guarde de Corps till häst" eller endast "Kongl. Maij:tz Drabanter". Drabantkompaniet deltog i de välkända slagen under Skånska kriget, som slaget vid Lund 1676. Vid Lund gjorde drabanterna en särskilt stark insats, åtminstone i förhållande till sin ringa numerär.

Karl XII

Karl XII omorganiserade 1699-1700 den gamla drabantkåren, som blev ett helt självständigt förband. Kåren kom nu att enbart bestå av personal som hade officers rang. Kåren bestod som mest av 200 man, av vilka många genom tapperhet utmärkt sig i andra regementen och värvats till drabanterna. Drabanterna var ett elitförband och deras uppgift var bland annat att i strid omge och skydda kungen. De stod under kungens personliga chefskap med en sekundchef som hade titeln kaptenlöjtnant med generalmajors rang. En drabantlöjtnant hade rang av överste, korpraler hade rang närmaste efter major, vicekorpraler näst efter kaptener vid Livgardet och de meniga drabanterna hade rang näst efter ryttmästare vid Livregementet till häst respektive kapten vid Livdragonregementet.

Drabanterna deltog med stor utmärkelse i alla den kungliga arméns fälttåg under Stora nordiska kriget i Polen och Ryssland, fram till och med slaget vid Poltava 1709. Merparten av de därefter återstående drabanterna åtföljde kungen till Turkiet och senare tillbaka till Sverige 1714-1715.

Vid Karl XII:s hemkomst 1715 var den hemvändande drabantspillran för liten för att uppträda som självständigt förband. Därför uppsatte kungen 1716 en livskvadron under drabanternas befäl - Kunglig Majestäts Drabanter och Livskvadron. I förbandet ingick förutom drabanterna särskilt utvalda ryttare från Livregementet till häst, Östgöta kavalleriregemente och Norra- och Södra Skånska kavalleriregementena. Från denna tid tituleras de gamla drabanterna ibland som livdrabanter.

I december 1718 återstod av drabanterna kaptenlöjtnanten Johan Giertta, en löjtnant, två adjutanter, två kvartermästare, fem korpraler, fem vicekorpraler och 20 meniga drabanter. Under Karl XII:s begravning i Riddarholmskyrkan 26 februari 1719 deltog de gamla drabanterna både i begravningsprocessionen och i ceremonin inne i kyrkan och utförde därmed sin sista tjänst åt sin forne herre.

Efter stormaktstiden

Drabanterna återgick 1722 till de förhållanden som rådde 1696 under Karl XI:s tid. En ny livdrabantkår som skulle tjänstgöra till fot organiserades och inkvarterades i Arboga och Köping, medan livskvadronen samtidigt drogs in helt och hållet.

Under frihetstiden och därefter kallades förbandet oftast Kunglig Majestäts Livdrabantkår i officiella sammanhang. Kåren var nu främst ett palatsgarde. Den var fördelad på sex korpralskap om 25-30 man, vilka turvis gjorde vakttjänst hos kungen. Kåren delades sedan 1780 i fyra kompanier (Svea, Göta, Vendes och Finska), var och en under en kaptenlöjtnant.

Hertig Karls drabanter

År 1790 inrättades även för hertig Karl en livdrabantkår, som överlämnades till honom på hans födelsedag. Denna kårs personalstorlek varierade under dess 19-åriga existens, men totalt passerade ett hundratal officerare genom dess rulla. Hertig Karls drabantkår upplöstes 1809, när han själv blev kung, och delar av personalen uppgick då i den kungliga livdrabantkåren.

Upplösningen

År 1821 upplöstes Livdrabantkåren och uppgick som officerskår i Livbeväringsregementet. Kårens utrustning sparades dock i Stockholms slotts högvaktsflygel fram till 1825, då den försåldes på offentlig auktion. I dag finns fyra bevarade kaptenlöjtnantskyrasser från Livdrabantkåren: En på Armémuseum, en i Livrustkammaren och två i privata samlingar.

Modern tid

Huvudartikel: Drabantvakt

Efter 1825 genomfördes vakttjänsten av de kvarvarande officerare ur drabantkåren vilka överförts till Livbeväringsregementet. Drabanttraditionen tydliggjordes till Oscar I:s kröning 1844, men i en mer teatralisk form och inte som ett självständigt förband. Ny utrustning tillverkades som numera bevaras i Livrustkammaren. Till Karl XV:s kröning 1860 tillverkades uniformer vilkas modell används än idag: En variant i sämskskinn benämnd som Karl XI:s drabantuniform, samt en i blått kläde benämnd Karl XII:s drabantuniform. Originaluniformerna från Karl XV:s kröning förvaras i dag i Husgerådskammaren.

Drabanterna har sedan dess varit monarkens, och besökande statschefers, ceremoniella livvakt och uttogs vanligen från Livgardet till häst (K 1) och dess senare efterföljare, idag Livgardets Livbataljon. I nutiden tjänstgör drabanter vid kungliga dop, bröllop, myndighetsdagar och begravningar, samt vid statsbesök.

En drabantstyrka i Karl XI:s drabantuniform deltog i den gamla ceremonin som hölls i Rikssalen på Stockholms slott vid riksdagens högtidliga öppnande fram till och med 1974.

Galleri

Hampus Mörner i kyrass och uniform för kaptenlöjtnanten för Livdrabantkåren. Miniatyrmålning utförd av Domenico Bossi 1796.
Bardisan för drottning Kristinas drabanter tillverkad 1649 vid Jaders bruk.
Hjullåskarbin, 1680-tal. Kongl.Drabante Konungs Wachtens Mondering. För drabant nr 3.
Harnesk för kaptenlöjtnanten vid Livdrabantkåren, från tidigt 1800-tal.

Referenser

Schreber von Schreeb, Tor: Kongl. Maij:tz drabanter 1695-1718 : Deras organisation, beväpning och mundering (Victor Pettersons bokbinderaktiebolag, Stockholm 1936)
Schreber von Schreeb, Tor: Carl XII:s drabantkår (Linkoln Bloms boktryckeri, Stockholm 1942)
Schreber von Schreeb, Tor: Lifskvadronens historia (Centraltryckeriet Esselte, Stockholm 1942)
Schreber von Schreeb, Tor: Drabantromantik - Carl XV:s drabanter (Svenska vapenhistoriska sällskapets skrifter Nya serien I, Stockholm 1951)
Lindmark, Erik: Hertig Karls livdrabanter i Meddelande 63 från Armémuseum, Föreningen Armémusei vänner (2003)

Försvarsmaktens nutida drabantvakt