Kungliga Akademien för de fria konsterna

Akademiens högtidsdag 1889. Fotografi av Carl Curman.

Kungliga Akademien för de fria konsterna, vanligen kallad Konstakademien, är sedan 1810 namnet på den svenska konstakademien i Stockholm. Den uppstod ur den ritskola på 1700-talet som de vid slottsbygget anställda bildat och som 1735 gavs namnet Kongl. ritarakademien. Akademien har till syfte att främja utvecklingen av konsten i Sverige. Fram till 1978 var akademien också huvudman för Kungliga Konsthögskolan.

Den är belägen i Konstakademiens hus, tidigare Sparreska palatset, som uppfördes åren 1671-1672 för Axel Carlsson Sparre, på Fredsgatan 12, i Stockholm..

Historik

Modellskolan. På bilden pågår teckning efter levande manlig modell. Xylografi i Ny illustrerad tidning 1874.

Kvinnliga elever vid Konstakademien år 1890. Fotograf: Carl Curman.

Kvinnliga elever vid Konstakademiens modellskola på 1890-talet. Fotografen är okänd.

Carl Gustaf Tessin hade som överintendent det högsta ansvaret för byggandet av Stockholms slott, och för att utbilda dugliga krafter för detta arbete. Han tog initiativ till att den 10 maj 1735 inrätta en tecknarskola på slottet, benämnd Kongliga Ritarakademien. Teckningar från den tiden finns i dag bevarade på bland annat Teckningsmuseet i Laholm.

Den franske konstnären Guillaume Thomas Taraval undervisade där en liten grupp i teckning efter levande modell. Studiet av människokroppen var centralt och Taraval hade beviljats 50 kopparmynt för att avlöna en modell. I den första elevgruppen ingick bland andra Johan Pasch. Förebilden var en akademi efter fransk förebild, det vill säga en samlingsplats för etablerade konstnärer och konstkännare. Till akademiens grundare, förutom Taraval, räknas Carl Gustaf Tessin och Carl Hårleman. Bland andra tidigare lärare märks förutom den tidigare eleven Johan Pasch Jacques-Philippe Bouchardon, Johan Henrik Scheffel och Olof Arenius.

År 1766 fick akademin sin ställning tryggad genom riksdagsbeslut och verksamheten utökades. Den 30 maj 1768 kallade överintendenten Carl Fredrik Adelcrantz till det första protokollförda akademisammanträdet och samtidigt ändrades namnet till Kongliga Målar- och bildhuggarakademien. Till direktör för skolan utsågs Pierre Hubert L'Archevêque och till sekreterare Per Floding, som även en tid ledde akademiens etsningsskola. Jämte "förste hedersledamot", vartill kungliga personer utsågs, kunde tolv svenska hedersledamöter och 50 inhemska ledamöter väljas. Gustav III skrev de första stadgarna år 1773 med den franska konstakademien som förebild. På programmet stod från denna tidpunkt också arkitektur, grafik, anatomi, perspektivlära och kulturhistoria. Det sena 1700-talet räknas som Konstakademiens första guldålder, då den tidens stora konstnärer, såsom Johan Tobias Sergel var invalda som ledamöter och även undervisade. Nämnas bör även Carl Gustaf Pilo, som efter sin återkomst till Sverige utsågs till direktör för akademien 1777. Den fick namnet Kungliga Akademien för de fria konsterna 1810.

År 1832 bildades Stockholms konstförening, som ville erbjuda ett alternativ till Akademiens stagnerade utställningsverksamhet. Den grupp som fick mest genomslagskraft var "Opponenterna" på 1880-talet, som inspirerades av samtidens franska måleri och gjorde stor succé hos den svenska publiken. Både män och kvinnor kunde väljas som ledamöter av akademien, men kvinnor kunde under lång tid studera endast med speciellt tillstånd; år 1849 accepterades till exempel tre kvinnliga elever i skulptur som extraelever, däribland Amalia Lindegren. År 1864 öppnades Fruntimmersavdelningen vid Kungliga Akademien för de fria konsterna för 18 kvinnliga elever.

Johan Gustaf Köhler 1806-1881), som var konstnär och teckningslärare, var under åren 1857-1878 lärare i Konstakademiens förberedande skola, som kallades Elementar- eller Principskolan, samtidigt som han arbetade som teckningslärare vid Nya Elementarskolan i Stockholm 1830-1877. En av hans många elever vid Konstakademiens Principskola var Carl Larsson. Köhler, som redan från ungdomen huvudsakligen hade ägnat sig åt teckningsundervisning målade själv en rad vardagliga interiörer både från Konstakademien och från sitt eget hem. År 1858 blev han ledamot av Konstakademien.

Carl Curman (1833-1913), som var vetenskapsman, läkare och professor, fick år 1869 en professur i plastisk anatomi vid Akademien för de fria konsterna. Från 1884 var Carl Curman hedersledamot av Konstakademien. Carl Curman är även känd för de många fotografier av historiskt värde som han tog. De viktigaste studieobjekten i Konstakademiens Antikskola de var de gamla gipsavgjutningarna av romerska och grekiska konstverk.

År 1978 skildes Kungliga Konsthögskolan ut från Konstakademien, men först 1995 hade all undervisning flyttats till Skeppsholmen.

Byggnaden

År 1780 flyttade Konstakademien in i det egna huset på Fredsgatan 12, som donerats av styckgjutaren Gerhard Meyer (1704-1784). Gerhard Meyer hade 1754 förvärvat det Sparreska palatset på Fredsgatan i Stockholm, och år 1775 skänkte han palatset till Målare- och bildhuggarakademien, det som sedermera blev Kungliga Akademien för de fria konsterna. År 1776 blev Gerhard Meyer hedersledamot av Konstakademien. Sedan 1840 var han även ledamot av Vetenskapsakademien. Donatorns namn lever kvar i begreppet Mejan som smeknamn på Konsthögskolan och även som namn på elevgalleriet Mejan, vilket tidigare låg i Konstakademiens hus och numera återfinns på Skeppsholmen.

Konstakademiens byggnadsskola

Med 1773 års stadgar inrättades formellt också en arkitekturutbildning vid Konstakademien.Till första professor utsågs 1779 Olof Tempelman, vilken tillträdde 1781 efter en studieresa till Italien.

Undervisning i byggnadstekniska ämnen påbörjades 1799 med den mekaniska skolan, vilken 1816 överflyttades till Lantbruksakademien efter att under perioder ha legat nere på grund av ointresse från Konstakademiens sida. Senare uppgick den mekaniska skolan i Teknologiska institutet i Stockholm.

Olof Tempelman efterträddes 1816 som professor i byggnadskonst av Fredrik Blom, som verkade till 1836. Han efterträddes av Per Axel Nyström, under vilkens tid undervisningen omorganiserades genom 1849 års reglemente för akademiens undervisningsverk. Senare professorer är Fredrik Wilhelm Scholander 1848-81, Claes Grundström 1881-1912, Ivar Tengbom 1916-20, Ragnar Östberg 1920-31, och - på en andra professur - Sigurd Curman 1912-18 och Martin Olsson 1918-46.

Verksamhet

Akademien har till syfte att främja utvecklingen av konsten i Sverige.

Talerätt rörande Klassikerskyddet

Konstakademien har exklusiv talerätt att enligt 51 § upphovsrättslagen (det så kallade Klassikerskyddet) väcka talan i domstol om en avliden upphovsmans verk inom akademiens område återges offentligt så att det kränker "den andliga odlingen".

År 2009, 49 år efter dess tillkomst, hade klassikerskyddet ännu aldrig tillämpats, men kan ändå vara ett medel för påtryckningar i enskilda fall. Svenska Akademiens juridiska rådgivare kommenterade 2005 att klassikerskyddet vore mycket svårt att tillämpa bland annat på grund av de höga beviskrav som skulle ställas. Att det vore svårt att bevisa att en part har kränkt den "andliga odlingens intressen" när knappast någon kan förklara innebörden i uttrycket "andlig odling".

Ständiga sekreterare i urval

• 1967–1978 - Algot Törneman
• 1979–19?? - Karin Lindegren
• 1990–1996 - Bo Sylvan
• 1997–1999 - Bo Grandien
• 1999–2005 - Beate Sydhoff
• 2005–2009 - Olle Granath
• 2010–2017 - Susanna Slöör
• 2017– idag - Isabella Nilsson

Se även

• Lista över ledamöter i Konstakademien

Bilder

• 
  Konstakademiens hus på Fredsgatan 12.
• 
  Trappan innanför huvudentrén på Kungliga Akademien för de fria konsterna.
• 
  Konstakademiens skulpturmagasin efter renovering 2010.

Se även

• Wikimedia Commons har media som rör Kungliga Akademien för de fria konsterna.
  Bilder & media
• Lista över ledamöter av Konstakademien
• Kungliga Modellkammaren
• Svenska Akademien
• Kungliga Musikaliska Akademien "Musikaliska Akademien"

Källor

Tryckta källor

• Österberg, Carin et al., Svenska kvinnor: föregångare, nyskapare. Lund: Signum 1990. (ISBN 91-87896-03-6)

Externa länkar

• Konstakademiens webbplats