Kungsvråk

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kungsvråk
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Ferruginous Hawk USFWS PSW.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökartade rovfåglar
Accipitridae
SläkteButeo
ArtKungsvråk
B. regalis
Vetenskapligt namn
§ Buteo regalis
Auktor(Gray, 1844)
Utbredning
Buteo regalis map.svg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Kungsvråk[2] (Buteo regalis) är en nordamerikansk fågel i familjen hökartade rovfåglar.[3] Den är störst i sitt släkte.

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Kungsvråken är den största Buteo-vråken, med en kroppslängd på 50–66 cm och vingbredden 134–152 cm. Den har ett brett huvud, kraftig näbb, djupt gap, långa, rätt spetsiga vingar och likt fjällvråken befjädrade ben med stora fötter. I flykten har den rätt grunda och stela vingslag och kretsar med vingarna resta.[4][5]

Fjäderdräkten är vanligen mycket ljus, med rostfärgad eller brunaktig ovansida och snövit undersida, runt benen mörkare rostrött, och ljus stjärt. En viss andel, cirka tio procent, är istället helmörka men har fortfarande mycket ljus stjärt och vita vingpennor. Lätet är en melankolisk vissling, i engelsk litteratur återgiven "k-hiiiiiw", mörkare och mjukare än andra vråkar.[4]

Buteo regalis -Arizona-Sonora Desert Museum, Tuscon, USA-8g.jpg

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Kungsvråken förekommer på prärier och slätter från södra Kanada till norra Mexiko,[3] från södra Alberta till sydästra Manitoba och söderut genom västcentrala USA till Arizona, New Mexico och nordvästra Texas, vintertid till norra Mexiko (Baja California, Sonora, Durango och Coahuila), oregelbundet även till centrala Mexiko. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Fågeln hittas i arida gräsmarker och andra trädlösa områden där den olikt andra vråkar ofta sitter på marken. Den ses vanligen enstaka, jagande från luften eller en sittplats efter små däggdjur. Arten inleder häckningen mellan mars och maj, i Kanada cirka två veckor senare än längre söderut.[4][5]

Boplattform.
Kungsvråksungar i boet.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1][6] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till 80.000 häckande individer.[7]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Buteo regalis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 108. ISBN 0-679-45120-X 
  5. ^ [a b] White, C.M., Boesman, P. & Marks, J.S. (2020). Ferruginous Hawk (Buteo regalis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53143 29 februari 2020).
  6. ^ Sauer, J. R., D. K. Niven, J. E. Hines, D. J. Ziolkowski Jr., K. L. Pardieck, J. E. Fallon, and W. A. Link (2017). The North American Breeding Bird Survey, Results and Analysis 1966–2015. Version 2.07.2017. USGS Patuxent Wildlife Research Center, Laurel, MD, USA.
  7. ^ Partners in Flight (2017). Avian Conservation Assessment Database. 2017.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]