Kurdistans arbetarparti

Från Wikipedia
Partiya Karkerên Kurdistan (PKK)
PKK:s flagga sedan 2005.
PKK:s flagga sedan 2005.
Operativa 27 november 1978–idag
Leds av Murat Karayilan (de facto), Abdullah Öcalan (de jure)[1][2][3]
Mål Kulturella och politiska rättigheter för den kurdiska befolkningen i Turkiet [4]
Aktiv region (er) Turkiet, Irak, Iran och Syrien
Ideologi Kurdisk nationalism
Frihetlig socialism[5]
Frihetlig kommunalism[5][6]
Demokratisk konfederalism[6][7][8][9][10]
Kommunalism[6]
Feminism[11][12]
Typer av brott Bombdåd
Betydande angrepp 1993, 24 maj - Bakhåll mellan Elazığ och Bingöl, 33 döda[13]

1997 - Bakhåll i Sazak, fyra döda [14]
2007, 4 juni - Granatattack i Tunceli, sju döda[15]
2007, 21 oktober - Eldöverfall nära irakiska gränsen, 12 döda[13]
2008, 7 augusti - Sprängning av pipeline Baku–Tbilisi–Ceyhan[16]
2008, 4 oktober - Väpnad attack, Semdinli, 15 döda[17]
2010, 31 maj - Raketattack i Iskenderun, 6 döda[18]
2010, 7 juli - Väpnad attack i Batman, en död[19]
2010, 20 juli - Väpnade attacker i Cukurza och i Van-provinsen, sju döda[20][21]
2011, 21 september - Väpnad attack, Siirt, fyra döda[22]
2011, 19 oktober - Väpnade attacker i Hakkâri-provinsen, 24 döda[23]
2012, 23 augusti - Eldöverfall, fem döda[24][25]

Status Terroristorganisation (enligt NATO och EU, ej enligt FN) [26]

Kurdistans arbetarparti, Partiya Karkerên Kurdistan eller Kurdistanê, vanligen omnämnt med sin kurdiska förkortning, PKK (Partiya Karkerên Kurdistanê), är en kurdisk, terroristklassad[27] organisation i Turkiet.

Från 1984 till 2013 stred PKK mot Turkiet i det som kallats kurdkonflikten för mänskliga rättigheter och självstyre för den kurdiska folkgruppen i Turkiet som består av 10-25 % av befolkningen och som under årtionden utsatts för statlig repression.[28] Gruppen grundades 1978 i byn (utanför Lice) av en grupp kurdiska studenter under ledning av Abdullah Öcalan.[29] PKK:s ideologi var ursprungligen en blandning av revolutionär socialism och kurdisk nationalism och syftade till att grunda en oberoende, marxist–leninistisk stat i området som skulle komma att kallas Kurdistan.

Sedan han greps och fängslades 1998 har PKK:s ledare Abdullah Öcalan övergett marxism-leninismen,[30] och drivit partiet till att anta hans nya politiska plattform kallad "demokratisk konfederalism" (starkt influerad av den frihetliga socialismens tankar om kommunalism) och därmed överge sina tidigare krav på grundandet av ett självständigt land. I maj 2007 medverkade tidigare PKK-medlemmar i bildandet av Koma Civakên Kurdistan, KCK, en paraplyorganisation för kurder i Turkiet, Iran, Irak och Syrien. 20 mars 2005 beskrev Öcalan behovet av en demokratisk konfederalism och fortsatte:[31]

"Den demokratiska konfederalismen i Kurdistan är inte ett statligt system, utan det demokratiska systemet för ett folk utan en stat... det får sin makt från folket och anpassar sig för att bli självständigt inom varje område, inklusive ekonomin."

År 2013 utropade PKK eldstillestånd och började långsamt dra tillbaka sina styrkor till irakiska Kurdistan som en del av den så kallade fredsprocessen mellan PKK och turkiska staten.

Namnet PKK används omväxlande för sin beväpnade gren Folkets försvarsstyrkor, tidigare känt som Kurdistans nationella frihetsarmé.[32] PKK är internationellt klassat som en terrororganisation av flera stater och organisationer efter 11 septemberattackerna år 2001, däribland Nato och Europeiska unionen.[33] Emellertid har länder som Indien, Kina, Ryssland, Schweiz och Egypten inte klassat PKK som terrororganisation.[34][35]

Historik

Under det tidiga 1970-talet bestod organisationens kärna främst av studenter ledda av Abdullah Öcalan. Gruppen bytte snart inriktning och fokuserade på den stora kurdiska befolkningen i sydöstra Anatolien. Ett möte på ett café inte långt från Diyarbakir 25 november 1978 anses vara det datum då organisationen bildades formellt.[36] Den 27 november samma år tog man namnet "Kurdistans arbetarparti" och antog en vänsterextrem, marxistisk ideologi vars inflytande ledde till våldsamma konflikter med högerorienterade organisationer i det politiska kaos som vid denna tid rådde i Turkiet. För att skapa uppmärksamhet kring vad man ansåg vara det rättfärdiga i sin kamp försökte man 1979 mörda den kurdiske stamledaren Mehmet Celal Bucak under förevändning att han skulle ha utnyttjat bönderna och samarbetat med Turkiet. Denna inställning, att det man gjorde var rätt och därigenom motiverade användandet av våld, var utmärkande för de intensiva gatustrider som utkämpades av olika radikala politiska grupper.

Den turkiska statskuppen 1980 tog organisationen till en annan nivå, där medlemmar (till exempel Sakine Cansiz, en av medgrundarna[36]) dömdes till fängelse, till döden eller tvingades att fly till Syrien. 10 november 1980 utförde PKK, tillsammans med den armeniska radikalistgruppen ASALA, ett bombdåd mot det turkiska konsulatet i Strasbourg. Grupperna ansåg detta vara början på ett "lönsamt samarbete".[37]

Med början under 1984 förändrades PKK gradvis till att bli en paramilitär organisation med träningsläger i Frankrike. Man utförde attacker och bombdåd mot försvarsmakten och statliga institutioner, varav några arbetade med projekt Sydöstra Anatolien. PKK blev alltmer decentraliserat och agerade i flera länder i Europa och Mellanöstern, särskilt i Frankrike och Tyskland. PKK har attackerat civila och militära mål i flera länder, till exempel Turkiet, Frankrike, Belgien och Irak.[38][39]

Under mitten av 1990-talet förlorade gruppen sitt övertag då Turkiet och Syrien ändrade sin taktik och inte längre stödde organisationens strävanden. Mellan 1996 och 1999 utförde PKK 14 självmordsattentat, varav 10 utfördes av kvinnor.[40][41]

Under det sena 1990-talet satte Turkiet ett allt ökande tryck på organisationen och det icke officiella kriget mellan Turkiet och Syrien gjorde slut på det öppna syriska stödet.[42] År 1999 greps Öcalan, rannsakades och dömdes till döden, ett straff som senare omvandlades till livstids fängelse som en del av Turkiets strävan efter medlamskap i EU.[43]

I takt med att säkerhetsproblemen minskade inledde den turkiska regeringen en kontrollerad process för att reducera den statliga kontrollen under beteckningar som "normalisering" eller "närmande", beroende på vilken fråga det gällde. I synnerhet lyftes restriktionerna för publicering och sändning av material på kurdiska, även om betydande hinder fortfarande fanns kvar.[44] Samtidigt var PKK svartlistat i många länder. 2 april 2004 klassade EU:s ministerråd PKK som terrororganisation. Senare samma år frös USA:s finansdepartement tilgångarna för några delar av PKK:s organisation. PKK genomgick en serie förändringar och 2003 upphävde man det ensidiga vapenstilleståndet som utlysts då Öcalan greps.[45]

PKK och mordet på Olof Palme

Huvudartikel: PKK-spåret

Enligt teorin som kallas PKK-spåret skulle PKK ha beordrat mordet på Olof Palme. PKK-spåret blev under sommaren 1986 spaningsledare Hans Holmérs andra huvudspår. PKK misstänktes ha mördat minst två avhoppare i Sverige 1984-85, varav en i Uppsala.[46] Detta hade lett till att Sverige klassat PKK som terroristorganisation och att flera PKK-medlemmar hamnat i kommunarrest och stått under polisövervakning. Enligt PKK-spåret skulle Palmemordet kunna varit en reaktion på denna övervakning.[47]

Organisationer som stödjer PKK (Kurdistans arbetarparti)

Demokratiska unionspartiet (PYD) i Rojava och dess ordförande Saleh Muslim står PKK mycket nära.[48] PKK samarbetar med PYD via organisationen ENKS. ENKS och PYD har tecknat ett samarbetsavtal i juli 2012 och bildade Kurdiska högsta kommittén som har en väpnad gren, Folkets försvarsenheter (YPG). I avtalet statueras att erövrade områden i Syrien skall samregeras gemensamt av ENKS och PYD tills allmänna val kan hållas.[49][50]

Referenser

Noter

  1. ^ Tahiri, Hussein. The Structure of Kurdish Society and the Struggle for a Kurdish State. Costa Mesa, California: Mazda Publications 2007. pp 232 ff
  2. ^ Bila, Fikret (7 november 2007). ”Kenan Evren: 'Kürtçeye ağır yasak koyduk ama hataydı'” (på turkish). Milliyet. http://www.milliyet.com.tr/2007/11/07/siyaset/siy01.html. Läst 30 juli 2008. ”Şimdi İmralı'dan PKK'yı yönetiyor. Cezaevinden avukatları kanalıyla.” 
  3. ^ ”Ocalan: Which way now?”. BBC News. 21 november 2000. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/535312.stm. Läst 1 september 2007. 
  4. ^ http://www.bbc.co.uk/news/world-europe-11694739
  5. ^ [a b] Hozat, Bese (25 november 2013). ”Bese Hozat: PKK is a social system today”. pkkonline.com. http://www.pkkonline.com/en/index.php?sys=article&artID=215. Läst 18 juni 2015. 
  6. ^ [a b c] Jongerden, Joost. ”Rethinking Politics and Democracy in the Middle East” (PDF). http://www.ekurd.net/mismas/articles/misc2012/12/turkey4358b.pdf. Läst 8 september 2013. 
  7. ^ Öcalan, Abdullah (2011) (PDF). Democratic Confederalism. ISBN 978-0-9567514-2-3. http://www.freedom-for-Öcalan.com/english/download/Öcalan-Democratic-Confederalism.pdf. Läst 8 september 2013 [död länk]
  8. ^ Öcalan, Abdullah (2 april 2005). ”The declaration of Democratic Confederalism”. KurdishMedia.com. Arkiverad från originalet den 23 december 2013. https://web.archive.org/web/20131223122439/http://www.kurdmedia.com/article.aspx?id=10174. Läst 8 september 2013. 
  9. ^ ”Bookchin devrimci mücadelemizde yaşayacaktır” (på turkish). Savaş Karşıtları. 26 augusti 2006. Arkiverad från originalet den 2 december 2013. https://web.archive.org/web/20131202230045/http://www.savaskarsitlari.org/arsiv.asp?ArsivTipID=5&ArsivAnaID=34813. Läst 8 september 2013. 
  10. ^ Wood, Graeme (26 October 2007). ”Among the Kurds”. The Atlantic. http://www.theatlantic.com/magazine/archive/2007/10/among-the-kurds/306448/. Läst 8 september 2013. 
  11. ^ Sule Toktas (1 januari 1970). ”Waves of Feminism in Turkey: Kemalist, Islamist and Kurdish Women’s Movements in an Era of Globalization | sule toktas”. Academia.edu. http://www.academia.edu/5028615/Waves_of_Feminism_in_Turkey_Kemalist_Islamist_and_Kurdish_Womens_Movements_in_an_Era_of_Globalization. Läst 14 augusti 2014. 
  12. ^ Campos, Paul (30 januari 2013). ”Kurdistan's Female Fighters”. The Atlantic. http://www.theatlantic.com/international/archive/2013/01/kurdistans-female-fighters/272677/. Läst 14 augusti 2014. 
  13. ^ [a b] Timeline of the Turkey–PKK conflict
  14. ^ ”Tension high as heinous attack leaves unanswered questions behind - Today's Zaman, your gateway to Turkish daily news”. web.archive.org. Arkiverad från originalet den 18 mars 2015. https://web.archive.org/web/20150318103747/http://www.todayszaman.com/national_tension-high-as-heinous-attack-leaves-unanswered-questions-behind_195016.html. Läst 3 april 2015. 
  15. ^ ”Seven Turks killed in rebel raid”. BBC News. 4 juni 2007. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/6718965.stm. Läst 12 oktober 2008. 
  16. ^ Barker, Alex (8 augusti 2008). ”Kurds lay claim to blast on Azeri oil pipeline”. Financial Times. http://www.ft.com/cms/s/0/c4836dca-64e1-11dd-af61-0000779fd18c.html. Läst 15 september 2008. 
  17. ^ ”Fifteen Turkish soldiers killed in clashes with PKK”. Swissinfo.ch. http://www.swissinfo.ch/eng/news/international/Fifteen_Turkish_soldiers_killed_in_clashes_with_PKK.html?siteSect=143&sid=9806118&cKey=1223147254000&ty=ti. Läst 12 oktober 2008. [död länk]
  18. ^ ”Six Turkish soldiers killed in attack: report”. Reuters. 31 maj 2010. http://www.reuters.com/article/idUSTRE64U0Z620100531. Läst 31 maj 2010. 
  19. ^ ”No Operation”. Presstv.ir. Arkiverad från originalet den 7 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121007172201/http://www.presstv.ir/detail.aspx?id=133786&sectionid=351020204. Läst 24 september 2010. 
  20. ^ BBC News – Six Turkish soldiers killed by Kurdish rebels. Bbc.co.uk (2010-07-20). Retrieved on August 20, 2010.
  21. ^ ”No Operation”. Presstv.ir. Arkiverad från originalet den 23 juli 2010. https://web.archive.org/web/20100723134256/http://www.presstv.ir/detail.aspx?id=135513&sectionid=351020204. Läst 24 september 2010. 
  22. ^ ”TURKEY - Four civilians die in PKK attack in SE Turkey”. http://www.hurriyetdailynews.com/n.php?n=turkey-kurds--0920-08-2011-09-21. Läst 11 februari 2015. 
  23. ^ ”PKK kills 24 Turkish troops, Ankara hits back”. Reuters. 19 oktober 2011. http://www.reuters.com/article/2011/10/19/us-turkey-kurds-idUSTRE79I0YF20111019. 
  24. ^ ”Turkish troops kill 21 PKK militants in clashes”. Reuters. August 23, 2012. http://www.reuters.com/article/2012/08/23/us-turkey-kurds-idUSBRE87M0Z620120823. 
  25. ^ ”PKK'lılar böyle etkisiz hale getirildi”. Haberürk. August 23, 2012. http://video.haberturk.com/haber/video/pkklilar-boyle-etkisiz-hale-getirildi/65777. 
  26. ^ ”Foreign Terrorist Organizations” (på engelska). USA:s utrikesdepartement. Arkiverad från originalet den 26 mars 2015. https://web.archive.org/web/20150326062602/http://www.state.gov/j/ct/rls/other/des/123085.htm. Läst 10 april 2015. 
  27. ^ ”Foreign Terrorist Organizations”. U.S. Department of State. http://www.state.gov/j/ct/rls/other/des/123085.htm. Läst 14 mars 2016. 
  28. ^ Kreyenbroek, Philip G.; Sperl, Stefan, reds (2005). The Kurds: A Contemporary Overview. Routledge. sid. 58. ISBN 1134907664 
  29. ^ ”Lice'nin Fis köyünde PKK'nın kuruluşunu kutladılar”. Hürriyet. 27 november 2014. http://www.milliyet.com.tr/lice-nin-fis-ilcesinde-pkk-nin-gundem-1975981/. Läst 2 juli 2015. 
  30. ^ Abdullah Öcalan, "Prison Writings: The Roots of Civilisation", 2007, Pluto Press. (sid. 243-277)
  31. ^ Se den inofficiella engelsk översättningen Declaration of Democratic Confederalism in Kurdistan Arkiverad 29 september 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  32. ^ Terrorist Organization Profile – START – National Consortium for the Study of Terrorism and Responses to Terrorism. Läst 15 juli 2013
  33. ^ ”Remove the PKK From the Terror List”. Huffington Post. 21 maj 2013. http://www.huffingtonpost.com/david-l-phillips/pkk-terror-group-status_b_3289311.html. Läst 2 juli 2015. 
  34. ^ ”Rus Aydın: PKK Terör Örgütü Çıkmaza Girdi”. http://www.turkishny.com/headline-news/2/34389-rus-aydn-pkk-teror-orgutu-ckmaza-girdi#.VSbO8ZN0ptE. Läst 17 juli 2015. 
  35. ^ St.Galler Tagblatt AG. ”www.tagblatt.ch – Schlagzeilen”. Arkiverad från originalet den 29 september 2007. https://web.archive.org/web/20070929131855/http://tagblatt.ch/index.php?artikelxml=jsp&artikel_id=1245738&ressort=tagblattheute%2Fschlagzeilen. Läst 25 juni 2015. 
  36. ^ [a b] Letsch, Constanze (10 januari 2013). ”Sakine Cansiz: 'a legend among PKK members'”. The Guardian. http://www.guardian.co.uk/world/2013/jan/10/sakine-cansiz-pkk-kurdish-activist. Läst 10 januari 2013. 
  37. ^ MIPT Terrorism Knowledge Base. ”Incident Profile: Armenian Secret Army for the Liberation of Armenia (ASALA) and Kurdistan Workers' Party (PKK) attacked Diplomatic target (November 10, 1980, France)”. Arkiverad från originalet den 30 september 2007. https://web.archive.org/web/20070930033518/http://www.tkb.org/Incident.jsp?incID=2735. Läst 17 april 2007. 
  38. ^ Shaikh, Thair (23 maj 2007). ”PKK suicide bomb attack in Ankara”. The Independent (London). http://www.independent.co.uk/news/world/europe/kurds-implicated-in-ankara-bomb-attack-449986.html. Läst 17 juli 2011. 
  39. ^ ”Paris'te Sabah'a PKK Saldırısı”. Sabah. http://www.sabah.com.tr/Gundem/2011/06/22/pariste-sabaha-pkk-saldirisi. Läst 17 juli 2011. 
  40. ^ Pape, Robert (2005). Dying to Win: The Strategic Logic of Suicide Terrorism. Random House. ISBN 1588364607 
  41. ^ Alakoc, Burcu (2007). The Motivations of Female Suicide Bombers from a Communication Perspective. ProQuest. sid. 4. ISBN 0549422536. https://books.google.ca/books?id=_IcZUMS_Y2kC&pg=PA4&lpg=PA4&ots=tSF9eqeiM8&sig=TsGIdgZDiXerelzKQp7XHgUdiLE&hl=en&sa=X&ved=0CE0Q6AEwB2oVChMI7ozy4b6LxwIVjJyICh2G_wHm#v=onepage&q&f=false 
  42. ^ Suri, Sanjay (11 maj 2005). ”Torture and Oppression of Kurds in Syria”. antiwar.com. http://www.antiwar.com/ips/suri.php?articleid=5142. 
  43. ^ UNESCO. 2002. "Death penalty abolished in Turkey Arkiverad 29 juni 2009 hämtat från the Wayback Machine.". The new Courier n°1.
  44. ^ Ferhad Ibrahim, Gülistan Gürbey (2000). The Kurdish Conflict in Turkey: Obstacles and Chances for Peace and Democracy. ISBN 0-312-23629-8 
  45. ^ ”Kurdish rebels abandon truce”. BBC. 2 september 2003. http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/europe/3200907.stm. Läst 1 september 2007. 
  46. ^ Sten Alfvén, m.fl.: Minnesanteckningar - med Uppsalapolisen från Stora torget till Salagatan, sammanställda av Sten Alfvén. ISBN 91-630-4403-X. (1996)
  47. ^ Holmér, Hans (1988). Olof Palme är skjuten!. Wahlström & Wikstrand 
  48. ^ ”Syriska kurder ser chans efter Assad”. Dagens Nyheter. 24 oktober 2012. Arkiverad från originalet den 5 november 2012. https://web.archive.org/web/20121105100717/http://www.dn.se/nyheter/varlden/fn-syrien-gar-med-pa-vapenvila. Läst 10 april 2015. 
  49. ^ http://www.sakerhetspolitik.se/Konflikter/Kurderna/Kurderna-i-Syrien/
  50. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/fn-syrien-gar-med-pa-vapenvila

Översättning

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kurdistans_arbetarparti&oldid=42113647”