Kusinäktenskap

Från Wikipedia

Kusinäktenskap är giftermål med vissa sorters kusiner, oftast någon form av korskusiner, men i vissa samhällen även parallellkusiner.[1] Inom vissa kulturer och religioner används giftermål mellan släktingar som ett medel att behålla egendom inom familjen. Ungefär en miljard människor beräknas leva i kulturer där kusingifte är vanligt.[2] Europeiska kungligheter har en tradition att gifta sig med släktingar. Inte minst inom ätten Habsburg förekom giftermål mellan nära släktingar, vilket tros vara en orsak till Karl II av Spaniens fysiska och mentala handikapp.[3]

Inavel och endogami har varit vanligt inom Europas furstehus, inte minst inom huset Habsburg. Figuren till vänster visar Karl II av Spaniens (porträtt till höger) släktträd med ett stort antal anförluster. Inavel och endogami har varit vanligt inom Europas furstehus, inte minst inom huset Habsburg. Figuren till vänster visar Karl II av Spaniens (porträtt till höger) släktträd med ett stort antal anförluster.
Inavel och endogami har varit vanligt inom Europas furstehus, inte minst inom huset Habsburg. Figuren till vänster visar Karl II av Spaniens (porträtt till höger) släktträd med ett stort antal anförluster.

Äktenskap mellan nära släktingar förekommer även i mindre och geografiskt isolerade samhällen, till exempel stamfolk i Mikronesien och på Grönland

Partnerskap i släktled till och med sysslingar i världen:[4]

Kusinäktenskap efter region[redigera | redigera wikitext]

Mellanöstern och Nordafrika[redigera | redigera wikitext]

Många länder i Arabvärlden har bland de högsta nivåerna av kusinäktenskap i världen, med andelar som varierar mellan 20 och 50 procent av alla äktenskap och äktenskap mellan kusiner i första led är vanliga med genomsnitt på mellan 20 och 30 procent.[5]

Minst hälften av alla arabiska äktenskap i Mellanöstern är kusingiften mellan antingen kusiner eller nästkusiner. Bortom kusinäktenskap är äktenskap inom klanen vanliga i Gulfstaterna och klanmedlemmar är vanligen släktingar.[6]

Per land[redigera | redigera wikitext]

Enligt Reproductive Health[5]

Land Andel äktenskap mellan

kusiner i första led i procent

Andel äktenskap med släktingar i procent
Algeriet 11,3 22,6-34
Bahrain 24,5 39,4-45,5
Egypten 14,3-23,2 20,9-32,8
Egypten (Nubien) 39-47,2 60,5-80,4
Irak 29-33 47-60
Jordanien 19,5-39 28,5-63,7
Kuwait 16,9-31,7 22,5-64,3
Libanon 6,7-31,6 12,8-42
Libyen 48,4
Mauretanien 47,2
Marocko 8,6-10 19,9-28
Oman 24,1 56,3
Palestina 13,6-34,2 17,5-66,3
Qatar 34,8 54
Saudi Arabien 24,6-42,3 42,1-66,7
Sudan 44,2-49,5 44,2-63,3
Syrien 28,7 30-3-39,8
Tunisien 17,4-23 20,1-39,3
Förenade Arabemiraten 20,7-28,2 40-54,2
Jemen 32-34 40-44,7

Iran[redigera | redigera wikitext]

Enligt en undersökning gjord år 2004 utgjorde äktenskap mellan makar med släktband 38,6% av alla äktenskap, där äktenskap mellan kusiner i första led var det vanligaste. Urvalet omfattade 306 343 par ur 12 etniska grupper.[7]

Turkiet[redigera | redigera wikitext]

Enligt data från en folkräkning gjord år 2003 utgjorde äktenskap mellan makar med släktband 22% av alla äktenskap.[8]

Sydasien[redigera | redigera wikitext]

Afghanistan[redigera | redigera wikitext]

En studie från 2012 pekar på att i Afghanistan utgjorde äktenskap mellan kusiner i första led 27,8 procent av alla äktenskap. Äktenskap mellan dubbelkusiner utgjorde 6,9 procent och äktenskap mellan sysslingar utgjorde 5,8 procent av alla äktenskap.[9]

Indien[redigera | redigera wikitext]

I sydvästra Indien är andelen äktenskap med släktingar 20-29% och i sydöstra Indien 30-39%.[10]

Pakistan[redigera | redigera wikitext]

En studie från 2014, genomförd på landsbygden i den pakistanska provinsen Punjab, visar att cirka 82,5 % av alla föräldrar var kusiner i första, andra eller tredje led.[11]

Europa och Nordamerika[redigera | redigera wikitext]

År 506 stiftade föregångarna till den Romersk-katolska kyrkan nya lagar som förbjöd kristna att gifta sig med någon närmare släkt än kusiner i tredje led. Förbudet försvagade institutioner baserade på släktband i samhället och därmed klanstrukturer som dittills präglat Europa. Denna försvagning skedde parallellt med framväxande av en annan uppsättning egenskaper i befolkningarna: individualism, icke-konformism och tillit till främlingar.[12]

I Europa liksom i Nordamerika ledde industrialiseringen till ökad mobilitet och människor kunde därmed resa långt ifrån stället de fötts och deras släktingar levde och hitta partners som inte hade släktband, men det största inflytandet hade förändrade kulturella vanor från 1875 och framåt.[källa behövs]

År 2014 hade färre än 1% av alla äktenskap i Europa och Nordamerika släktband.[13]

Norge[redigera | redigera wikitext]

Norge förbjöd kusinäktenskap i november 2020 enligt ett beslut i Stortinget. Detta var ett förslag som Arbeiderpartiet och Fremskrittspartiet lagt fram och det fick majoritet tack vare stöd ifrån Senterpartiet. Förslaget lades fram för att stärka integreringen av invandrare. Föregående sommar hade Norsk Innvandringsforum kritiserat förslaget på ett förbud och menade att kusinäktenskap skulle bygga på frivillighet.[14][15]

Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

I delar av Storbritanniens pakistanska minoritet är andelen kusinäktenskap högre än 50%.[6] Den pakistanska minoriteten utgör 3,4% av landets befolkning. Barn till pakistanska föräldrar utgör 30 % av alla barn med genetisk avvikelse.[16]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige är äktenskap och sexuellt umgänge förbjudet mellan dem som är släkt med varandra i rätt upp- och nedstigande led eller är helsyskon. Sexuellt umgänge mellan halvsyskon är dock tillåtet och halvsyskon kan få ingå äktenskap med varandra efter tillstånd av länsstyrelsen i det län där en sökande är folkbokförd. Länsstyrelsen ska först ska ha inhämtat yttrande i frågan från Socialstyrelsen enligt 2 kap. 3 § äktenskapsbalken (1987:230) jämförd med 15 kap. 1 § samma balk (1987:230).

Enligt kyrkolagen från 1686 måste alla svenska äktenskap registreras. Kusingiften var sällsynta mellan 1686 och 1820-talet, de krävde dispens från kungen och förekom mest hos adeln. År 1844 krävdes inte längre dispens och kusingiftena blev 2,5 till tre gånger fler.[17]

Även om kusingifte har varit ovanligt så visar både släktforskning och autosomala DNA-tester bland svenskar att anförlusterna är många (man är släkt flera vägar) i vissa isolerade delar av Sverige, exempelvis för personer med rötter i Skellefteå och Anundsjö. Den begränsade genpoolen har gjort att DNA-testar kan ge intryck av betydligt närmare genetiskt avstånd mellan boende i Sverige än vad som kan förväntas utifrån personernas närmaste släktskap enligt släktforskningen.[18]

Regeringen gav i september 2023 en utredare i uppdrag att utarbeta ett lagförslag som förbjuder kunsinäktenskap. Uppdraget ska redovisas senast 1 oktober 2024.[19]

Tyskland[redigera | redigera wikitext]

Enligt Zentrum für Türkeistudien i Essen år 2007 utgör kusinäktenskap en fjärdedel av alla äktenskap i Tysklands befolkning med rötter i Turkiet.[20]

Sydamerika[redigera | redigera wikitext]

Upp emot 10% av alla äktenskap i Sydamerika är mellan makar med släktband.[13]

Medicinsk risk vid släktäktenskap[redigera | redigera wikitext]

Professor Alan Bittles studie av genetiska och sociala konsekvenser av kusingiften visade ett resultat av en påtagligt ökad risk för ärftliga sjukdomar som Sjögrens syndrom och neuropati. Känt är också antikens egyptiska kungafamiljer, som tillämpade familjegifte i extrem grad, även mellan syskon, vilket ledde till missbildningar och sjukdomar.[21] Norska Folkhälsoinstitutet (Folkehelseinstituttet i Norge) kom 2007 fram med en rapport över de medicinska riskerna vid släktäktenskap, där påvisas bland annat ökad risk för dödsfödsel, plötslig spädbarnsdöd (första året), medfödda missbildningar och dödsfall från 1 år upp till vuxen ålder hos barn med besläktade föräldrar.[källa behövs]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Kusinäktenskap”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kusin%C3%A4ktenskap. Läst 15 april 2023. 
  2. ^ Incest mellan syskon - farligt och förbjudet Arkiverad 12 mars 2010 hämtat från the Wayback Machine. GT, 10 mars 2010
  3. ^ Gonzalo Alvarez, Francisco C. Ceballos, Celsa Quinteiro, Gonzalo (15 april 2009). ”The Role of Inbreeding in the Extinction of a European Royal Dynasty”. PLoS ONE (PLoS ONE) "4": ss. e5174. doi:10.1371/journal.pone.0005174. http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0005174. Läst 19 april 2009. 
  4. ^ Hamamy, Hanan. ”Consanguineous marriages”. Journal of Community Genetics 3 (3): sid. 185–192. doi:10.1007/s12687-011-0072-y. ISSN 1868-310X. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3419292/. Läst 28 april 2017. 
  5. ^ [a b] Tadmouri, Ghazi O; Nair, Pratibha; Obeid, Tasneem; Al Ali, Mahmoud T; Al Khaja, Najib; Hamamy, Hanan A (2009-10-08). ”Consanguinity and reproductive health among Arabs”. Reproductive Health 6: sid. 17. doi:10.1186/1742-4755-6-17. ISSN 1742-4755. PMID 19811666. PMC: 2765422. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2765422/. Läst 17 november 2019. 
  6. ^ [a b] ”First-cousin marriages come under scrutiny” (på engelska). The Independent. 8 april 2012. http://www.independent.co.uk/news/world/middle-east/first-cousin-marriages-come-under-scrutiny-7626995.html. Läst 17 november 2019. 
  7. ^ Saadat, M.; Ansari-Lari, M.; Farhud, D. D. (2004-03). ”Consanguineous marriage in Iran”. Annals of Human Biology 31 (2): sid. 263–269. doi:10.1080/03014460310001652211. ISSN 0301-4460. PMID 15204368. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15204368/. Läst 28 februari 2020. 
  8. ^ Koc, Ismet (2008/01). ”PREVALENCE AND SOCIODEMOGRAPHIC CORRELATES OF CONSANGUINEOUS MARRIAGES IN TURKEY” (på engelska). Journal of Biosocial Science 40 (1): sid. 137–148. doi:10.1017/S002193200700226X. ISSN 1469-7599. https://www.cambridge.org/core/journals/journal-of-biosocial-science/article/prevalence-and-sociodemographic-correlates-of-consanguineous-marriages-in-turkey/F6155359B6474D47AF7A5DCEBA49F3B8. Läst 28 februari 2020. 
  9. ^ Saify, Khyber; Saadat, Mostafa (2012-1). ”Consanguineous marriages in Afghanistan”. Journal of Biosocial Science 44 (1): sid. 73–81. doi:10.1017/S0021932011000253. ISSN 1469-7599. PMID 21729362. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21729362. Läst 18 november 2019. 
  10. ^ Hamamy, Hanan (2012-7). ”Consanguineous marriages”. Journal of Community Genetics 3 (3): sid. 185–192. doi:10.1007/s12687-011-0072-y. ISSN 1868-310X. PMID 22109912. PMC: 3419292. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3419292/. Läst 2 mars 2020. 
  11. ^ ”The buzz: Cousin marriages in Pakistan”. The Express Tribune, 12 maj 2014. https://tribune.com.pk/story/705835/the-buzz-cousin-marriages-in-pakistan/. Läst 18 december 2019. 
  12. ^ PriceNov. 7, Michael; 2019; Pm, 2:00 (7 november 2019). ”How the early Christian church gave birth to today’s WEIRD Europeans” (på engelska). Science | AAAS. https://www.sciencemag.org/news/2019/11/how-early-christian-church-gave-birth-today-s-weird-europeans. Läst 1 mars 2020. 
  13. ^ [a b] Saad, Hassan Abu; Elbedour, Salman; Hallaq, Eyad; Merrick, Joav; Tenenbaum, Ariel (2014-01-28). ”Consanguineous Marriage and Intellectual and Developmental Disabilities among Arab Bedouins Children of the Negev Region in Southern Israel: A Pilot Study”. Frontiers in Public Health 2. doi:10.3389/fpubh.2014.00003. ISSN 2296-2565. PMID 24479114. PMC: 3904202. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3904202/. Läst 1 mars 2020. 
  14. ^ ”Stortingsflertall forbyr søskenbarnekteskap” (på norskt bokmål). www.vg.no. https://www.vg.no/i/86ma0w. Läst 14 november 2020. 
  15. ^ AS, TV 2. ”Stortingsflertall forbyr søskenbarnekteskap” (på norska). TV 2. https://www.tv2.no/a/11726631/. Läst 14 november 2020. 
  16. ^ Gardham, Duncan (29 december 2008). ”Warning over births to first cousin marriages” (på brittisk engelska). ISSN 0307-1235. https://www.telegraph.co.uk/women/mother-tongue/4014743/Warning-over-births-to-first-cousin-marriages.html. Läst 18 december 2019. 
  17. ^ VR -- Kombination av genetik och demografi förklarar sjukdomar Arkiverad 29 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  18. ^ ”Frågor om autosomalt DNA | SSGG (Svenska Sällskapet för Genetisk Genealogi) - Nätverket för DNA-släktforskning”. ssgg.se. Arkiverad från originalet den 20 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180620124824/http://ssgg.se/fragor-och-svar/#autosomalt. Läst 20 juni 2018. 
  19. ^ ”Förbud mot kusinäktenskap utreds”. Regeringen och Regeringskansliet. 11 september 2023. https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2023/09/forbud-mot-kusinaktenskap-utreds/. Läst 28 oktober 2023. 
  20. ^ Wöhrle, Christoph (25 februari 2007). ”Inzest: Wenn der Cousin mit der Cousine schläft”. DIE WELT. https://www.welt.de/vermischtes/article732888/Wenn-der-Cousin-mit-der-Cousine-schlaeft.html. Läst 28 februari 2020. 
  21. ^ ”Forskning och framsteg”. Arkiverad från originalet den 18 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140318111238/http://fof.se/tidning/2010/7/kusingifte-gar-men-inte-som-regel. Läst 18 mars 2014. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kusinäktenskap&oldid=54070955”