Kusttobis

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kusttobis
Tobiasz.JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBenfiskar
Osteichthyes
KlassStrålfeniga fiskar
Actinopterygii
OrdningAbborrartade fiskar
Perciformes
UnderordningFjärsinglika fiskar
Trachinoidei
FamiljTobisfiskar
Ammodytidae
SläkteAmmodytes
ArtKusttobis
A. tobiatus
Vetenskapligt namn
§ Ammodytes tobiatus
AuktorLinné, 1758
Hitta fler artiklar om djur med

Kusttobis (Ammodytes tobiatus, Linné 1758) är en mindre, långsmal fiskart som tillhör familjen tobisfiskar.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Kusttobis är en långsmal, silverglänsande fisk med tydligt underbett. Överkäken kan dock förlängas till en strut, som används vid näringssök. Ryggen är blå- till grönaktig.[1] Ryggfenan är mycket lång, medan den saknar bukfenor. Den är mycket lik havstobisen, men skiljs från denna på att bukfjällen sitter i jämna rader. Kusttobisen kan bli upp till 20 cm lång.[2]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Kusttobisen är en stimfisk, som under näringssöket uppträder pelagiskt på djup mellan 1 och 25 m. Hela stimmet kan emellertid gräva ner sig i havsbottnen och gömma sig där i flera timmar. Den lever på zooplankton, fiskyngel och mindre kräftdjur.[2] Själv är kusttobisen viktig föda för andra fiskarter, såsom havsöring och torsk. Det förekommer även att den tas av havsfågel[1].

Fisken övervintrar i en form av dvala, nergrävd i bottenmaterialet på 20 till 50 meters djup.[3]

Kusttobisen blir åtminstone 7 år gammal.[4]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Det finns två skilda stammar som leker på våren respektive hösten. Trots vissa anatomiska skillnader räknas de emellertid inte som underarter.[4] För leken föredrar den sandbotten, där honan kan lägga upptill 15 000 klibbiga ägg. De nykläckta ynglen är pelagiska.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer från Biscayabukten norrut till Brittiska öarna, Island, längs Norges kust till Vita havet och via Nordsjön till södra Östersjön.[2]

Andra namn[redigera | redigera wikitext]

På svenska kallas kusttobis även blå tobis (blåtobis), gröning, sandål eller tobis.[1]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedt. sid. 461-462. ISBN 91-1-844202-1 
  2. ^ [a b c d] Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. sid. 197. ISBN 91-518-4572-5 
  3. ^ Muus, Bernt J; Nielsen, Jørgen G; Svedberg, Ulf (1999). Havsfisk och fiske i Nordeuropa. Stockholm: Prisma. sid. 216. ISBN 91-518-3505-3 
  4. ^ [a b] ”Ammodytes tobiatus: Small sandeel” (på en). Fishbase. http://www.fishbase.org/Summary/SpeciesSummary.php?id=38. Läst 8 maj 2009.