Långstjärtad minivett

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Långstjärtad minivett
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Long-tailed Minivet fem - Arunachal Pradesh - IndiaFJ0A7490 (34321897516).jpg
Hona
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljGråfåglar
Campephagidae
SläktePericrocotus
ArtLångstjärtad minivett
P. ethologus
Vetenskapligt namn
§ Pericrocotus ethologus
AuktorBangs & Phillips, 1914
Hitta fler artiklar om fåglar med

Långstjärtad minivett[2] (Pericrocotus ethologus) är en vanlig och vida spridd asiatisk fågel i familjen gråfåglar inom ordningen tättingar.[3]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Långstjärtad minivett är en 20 cm lång fågel som liknar flera närbesläktade arter med hanens svartröda dräkt och honans gulgröna. Hanen är svart på huvud, ovansida och strupe, medan resten av undersidan är röd. Den har även röd övergump, röda yttre stjärtpennor och röd vingspegel. Unikt för arten är ett rött streck även nerför armpennorna. På honan är hanens svart och röda färger ersatt av grågrönt och gult. Den är även gul på panna och ögonbrynsstreck, medan örontäckarna är grå och strupen ljusgul, ljusare än resten av undersidan. Lätet är en distinkt upprepad vissling: "pi-ru".[4]

Hane i Bhutan.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Långstjärtad minivett delas in i sju underarter med följande utbredning:[3]

Långstjärtad minivett behandlades länge som en del av kortnäbbad minivett (P. brevirostris), men dessa är delvis sympatriska.[5] Dess närmaste släktingar är förutom brevirostris även floresminivett (P. lansbergi) och sundaminivett (P. miniatus).[6]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Långstjärtad minivett återfinns i olika typer av skogsområden, vintertid även i öppnare områden med mycket träd. Den livnär sig huvudsakligen av insekter, som skalbaggar, steklar, gräshoppor, flugor och insektslarver, men även bland annat spindlar. Fågeln häckar mellan april och juni. Nordliga populationer flyttar söderut under vintern.[5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig i större delen av utbredningsområdet men fåtalig och lokalt förekommande i Bangladesh.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Pericrocotus ethologus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ [a b] Taylor, B. (2018). Long-tailed Minivet (Pericrocotus ethologus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/57910 16 november 2018).
  6. ^ Jønsson, K.A., Irestedt, M., Ericson, P.G.P. & Fjeldså, J. (2010) A molecular phylogeny of minivets (Passeriformes: Campephagidae: Pericrocotus): implications for biogeography and convergent plumage evolution. Zool. Scripta 39(1): 1–9.
  7. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2005. Handbook of the Birds of the World, vol. 10: Cuckoo-shrikes to Thrushes. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]