Lånord

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Svenskans fönster inlånades under medeltiden från lågty. venster, som i sin tur har hämtats från lat. fenestra.[1] Engelskans window är lånat av det fornnordiska vindauga (vind-öga).

Ett lånord (lexikalt lån) är ett ord som ett språk har lånat från ett annat språk. Det kan vara gamla lån, som vin och kyrka, nyare, som toalett och strejk eller moderna, som airbag och new age.

Om ett ord är ett lånord eller ej beror på dess etymologiska och geografiska ursprung. Ord som inte är lånord är vanligen arvord, som kan ledas tillbaka till språkets äldsta belagda former (i svenskans fall fornsvenska). Nyskapade ord, neologismer, är ofta avledningar av befintliga ord, som till exempel köra (sjunga i bakgrundskör), sammansatta ord som plastpappa, eller onomatopoetiska (ljudhärmande), som vovve, susa och ringa.

Typer av lexikala lån[redigera | redigera wikitext]

Lånord kan indelas beroende på relationen mellan uttryckets form i det långivande och lånande språket. Grovt delar man in de lexikala lånen i ordlån, begreppslån och blandlån.

Ordlån[redigera | redigera wikitext]

Ett ordlån har lånats in i sin helhet. Ordmodellens morfem importeras tillsammans med begreppet. En viss anpassning till grammatiska, fonologiska och ortografiska konventioner i det lånande språket görs alltid, men i större eller mindre omfattning. Därför går det att grovt dela in ordlånen i direktlån respektive anpassat direktlån.

Ordlån är den typ av lånord som är mest uppenbara såsom lånord och därför röner de ofta mer uppmärksamhet - och fler protester - än andra typer av lexikala lån.

Direktlån[redigera | redigera wikitext]

Anpassat direktlån[redigera | redigera wikitext]

  • tuff från engelskans tough
  • mejla från engelskans e-mail

Begreppslån[redigera | redigera wikitext]

Begreppslån är resultatet om man översätter det lånade begreppets ordmodell till inomspråkligt motsvarande morfem.

Översättningslån[redigera | redigera wikitext]

  • hatkärlek från tyskans Hassliebe
  • brevvän från engelskans pen pal/pen friend

Betydelselån[redigera | redigera wikitext]

Betydelselån används om redan existerade ord som fått en utvidgad betydelse efter modell i ett annat språk.

  • huvudvärk i betydelsen "problem" från eng. headache
  • skrivare i betydelsen "utskriftsmaskin för datorer"

Blandlån[redigera | redigera wikitext]

Vid blandlån ersätter man vissa ingående morfem med inomspråkliga motsvarigheter men direktlånar andra delar, eller lånar inte in ordmodellen i sin helhet.

  • hårspray från engelska hair spray: översättning av hairhår + lån av eng. spray
  • grapefrukt från engelskans grapefruit
  • flipperspel från engelskans flipper (som på engelska betecknar paddlarna, snarare än själva spelet)

Ersättningsord[redigera | redigera wikitext]

När en ny företeelse introduceras i ett samhälle skapas ett nytt begrepp. Detta begrepp behöver en benämning på samhällets språk, och ofta finns krafter som strävar emot att ett lexikalt lån sker tillsammans med importen av företeelsen. Ibland utlyses till och med tävlingar för detta ändamål. Det ord som ersätter det inlånade begreppet är då en neologism.

  • dator (avledning till ordet "data" med latinska agentsuffixet -or, i analogi med "motor", till "movere", röra sig) för engelskans computer.

Besläktade processer[redigera | redigera wikitext]

Återlån[redigera | redigera wikitext]

Ord som lånats in i språket i flera omgångar, till exempel

Ord som lånats in av ett annat språk och sedan lånats av det språket i sin tur, till exempel

  • fornnordiska klubba → eng. club → svenska klubb
  • engelsk animation → japanskans anime → engelska (och svenska) anime i betydelsen "japansk animerad film"

Pseudolån[redigera | redigera wikitext]

Dessa är egentligen inte lånord, utan inomspråkliga neologismer med utomspråkliga drag/byggstenar. Pseudolånen ger intryck av att vara lånord utan att vara det.

Lånord i svenskan[redigera | redigera wikitext]

I svenskan finns många lånord. Nedan följer en kronologisk genomgång och sammanfattning av olika inlånade ord och deras härkomst.

Lån till de germanska språken[redigera | redigera wikitext]

Fram till fornsvensk tid kommer de flesta lånen till de germanska språken från latin. Orden som lånades in hörde ofta samman med transporter och handel (carrus, kärra; caupo, köpa). Andra exempel på ord som lånats in till de germanska språken är vin, öre (av aureus som betyder guldmynt). Ett fåtal ord har också lånats ut från olika germanska språk till latinet; latinska ganta har samma ursprung som svenskans gås. Lån från keltiska språk förekommer också till exempel orden järn och rik.[2]

Fornsvensk tid[redigera | redigera wikitext]

Kristnandet av Sverige ledde till stora mängder lånord. Många kristna "fackord" finns kvar i svenskan som till exempel advent, altare, biskop, kloster, martyr och paradis. De flesta kyrkliga lån kom från latinet. Klosterväsendet tog troligen också med sig fackord som hörde till yrkesverksamheterna i kloster, till exempel ympa av latinska imputare. [3]

Lågtyskan hade en stor påverkan på svenskans ordförråd, främst på grund av Hansans inflytande i Sverige. Dessa lånord innefattade till exempel stads- och administrationsrelaterade ord som borgmästare, fogde, stad, yrkesbeteckningar som köpman, skomakare och snickare, handels- och affärsrelaterade ord som mynt och ränta, samt ord för "moderna" medeltidsideal som ära och hövisk. Inflytandet underlättades av att lågtyskan redan innan stod väldigt nära de nordiska språken och delade en stor del av dess ordskatt. Exempelvis är köpman ett lågtyskt lånord, men både ordet köpa och man fanns tidigare i svenskan. Likaledes är borgare och hövisk lågtyska lån, men borg och hov är gamla arvord. [4] En stor grupp inlån kan inte förklaras med att företeelserna var nya eller förknippade med tyskarnas aktiviteter. Ord som fråga och språk hade redan svenska motsvarigheter i spöria och mal (mål).[5]

I Lånord i Svenskan[6] skriver Edlund och Hene att det är troligt att de flesta lånen aldrig blev nedskrivna, många lågtyska ord var säkerligen modeord som försvann ganska snabbt ur svenskan och inte återfinns i källor.

Reformationen[redigera | redigera wikitext]

Under 1500-talet minskade Hansans makt. I samband med reformationen började allt fler ord komma från högtyskan, mycket tack var Martin Luthers bibel som influerade Gustav Vasas bibel. Många militära fackord lånades in från högtyskan, till exempel ammunition, furir, fältskär och gevär. Ord inom gruvdrift, bankväsende och ord för växter och djur var också vanliga inlån från högtyskan. Många sjötermer lånades in från nederländskan.[7]

Stormaktstiden[redigera | redigera wikitext]

Under stormaktstiden hade man stormaktsdrömmar för svenskans räkning. Man tyckte att vårt språk svenskan borde vara lika fint som franskan och tyskan. Fornforskaren Olof Rudbeck gick så långt angående detta att han hävdade att namnen på både de grekiska och romerska gudarna kunde härledas från svenskan. I samband med detta vaknade uppmärksamheten kring språkrensning, d.v.s. strävan att rensa ut lånord ur det svenska språket genom att bilda nya ord på inhemsk grund eller återuppliva gamla ord ur fornsvenskan och isländskan.

1700-talet[redigera | redigera wikitext]

Under 1700-talet hade franskan stort inflytande på den europeiska kulturen och också på svenskan. Militära termer (kasern, marin och pluton) lånades in. Stora mängder adjektiv kom också in i svenskan (till exempel blond, charmant, fatal, modern och populär). Många lån hade att göra med nöjesliv eller offentligt liv. Verksamhetsområden som fortfarande har många franska lånord är heminredning (till exempel byrå och salong), teater (till exempel aktör och replik) och restaurangverksamhet (till exempel champagne och kastrull). Engelskans inflytande ökade under 1700-talet (en hel del ord för maträtter som rostbiff och sherry) och det kom även vissa lån från tyskan (till exempel inom militären och gruvdiften).[8]

1800-talet[redigera | redigera wikitext]

Mönstret för inlån av ord under 1800-talet liknar 1700-talets förutom att engelskans roll stärks ytterligare. Engelska inlån är till exempel bojkott, lokomotiv, pyjamas, trål, vinsch och whiskey. De flesta inlånen från engelskan är namn på klädesplagg och tyger, termer inom kommunikation och sjöfart samt inom handel och politik. Franska ord lånas främst inom mode (brosch och pantalonger), mat (filé, färs och omelett) och politik (till exempel byråkrat och socialism). Franska adjektivinlån är också vanliga. Tyska inlån förekommer också (till exempel mauser, muta in och rutscha).[9]

1900-talet[redigera | redigera wikitext]

Engelska lånord kännetecknar 1900-talet. Kommunikation, mode, nöjesliv, och sport är områden man lånat in många ord inom. Under nittonhundratalets senare decennium lånades många termer in inom teknik och datorer, till exempel modem, Internet och spam. Lånord från engelska som lånas rakt av kallas anglicismer.

Lån från utomeuropeiska språk[redigera | redigera wikitext]

Utomeuropeiska språk har framför allt långivit ord på inhemska växter och djur – till exempel potatis, tomat (från indianspråk) och känguru, dingo (från australiska språk) – samt etniska företeelser, som moské, brahman, kung fu, sushi. Under medeltiden lånades dock ett betydande antal mer allmänna ord in till de europeiska språken från arabiska, som amiral, alkohol, hasard, och persiska, som tulpan, arsenik, balkong och pyjamas.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SAOB – Svenska Akademiens ordbok → fönster
  2. ^ Edlund & Hene, Lånord i Svenskan s.43-44
  3. ^ Edlund & Hene, Lånord i Svenskan s.44-46
  4. ^ Edlund & Hene, Lånord i Svenskan s.46-47
  5. ^ Edlund & Hene, Lånord i Svenskan s.47-49
  6. ^ Edlund & Hene, Lånord i Svenskan s.47
  7. ^ Edlund & Hene, Lånord i Svenskan s.50-53
  8. ^ Edlund & Hene, Lånord i Svenskan s.54-56
  9. ^ Edlund & Hene, Lånord i Svenskan s.56-57

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]