Lögdeälven

Lögdeälven
Lögde älv
Skogsälv
Lögdeälven strax nedströms landsvägsbron i Mo, där älven har ett starkt meandrande lopp
Lögdeälven strax nedströms landsvägsbron i Mo, där älven har ett starkt meandrande lopp
Land Sverige Sverige
Landskap Lappland, Ångermanland
Län Västerbotten
Kommuner Bjurholm, Lycksele, Nordmaling, Vilhelmina, Åsele, Örnsköldsvik
Bifloder
 - vänster Röjvattsbäcken, Bjurvattsbäcken, Rundbäcken, Stockbäcken
 - höger Holmsjöbäcken, Blåbergsjöbäcken, Karlsbäcken, Mjösjöån, Sågbäcken
Källa Gransjön vid Stöttingfjället
 - höjdläge 496 m ö.h.
Mynning Bottenhavet
 - läge Norr om Rundvik
 - höjdläge m ö.h.
 - koordinater 63°33′03″N 19°26′56″Ö / 63.5507°N 19.4490°Ö / 63.5507; 19.4490
Längd 200 km
Flodbäcken 1 607,21 km²
Vattenföring
 - medel 19,9 /s
 - maximum 197 /s
 - minimum 3,92 /s
Geonames 2694327
Lögdåkullforsen i Lögdån nedanför Bastuberget.

Lögdeälven (Lögde älv, uppströms Lögdasjön kallad Lögdån) är en skogsälv i Västerbottens län med en längd på cirka 200 km. Älven har sina källflöden i det höglänta skogs- och våtmarksområdet Stöttingfjället i södra Lappland. I samma område upprinner även Gideälven och Öreälven.

År 1987 slutförde SMHI en översyn av Sveriges namn på vattendrag och ändrade då bland annat stavningen på huvudavrinningsområde nummer 32 från Lögdeälv till Lögdeälven.[1]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Som Lögdeälvens källsjö räknas Gransjön i sydöstra delen av Vilhelmina kommun, belägen 496 m ö.h. Älven är ungefär 200 kilometer lång och mynnar i Bottenhavet strax norr om Rundvik i Nordmalings kommun. Avrinningsområdets storlek är 1 608 km² och sjöprocenten är 4,2. Medelvattenföringen vid mynningen är 18 m³/s, men högsta vattenföringen är mer än tio gånger större, ungefär 200 m³/s.[2]

Från Gransjön rinner Lögdeälven åt sydost in i Åsele kommun, passerar först en mindre Lögdasjön och därefter en större Lögdasjön. Älven korsar Lapplandsgränsen och rinner in i Bjurholms kommun. Strax efter att den gått under Riksväg 92 mottar den Holmsjöbäcken som avvattnar Stor-Holmsjön, Svanaträsket, Mörtsjön och Lång-Viskasjön. Lögdeälven fortsätter in i Nordmalings kommun, där den mottar vatten från Mjösjöån som avvattnar Mjösjön. Huvudfåran passerar inga egentliga sjöar efter inflödet i Bjurholms kommun.

Lögdeälven är mindre påverkad av bebyggelse och uppodling än andra älvar i denna del av Norrland.[3] I Fredrika socken ligger byarna Lillögda och Lögda nära älven, i Bjurholms socken Övre Nyland och Karlsbäck. I Nordmalings socken kommer byarna lite tätare med Norrfors vid Norra stambanan, Klöse, Hyngelsböle, Lögdeå och Mo.

Andelen forssträckor är hög, 53 % av älvfårans längd ovanför högsta kustlinjen och 61 % nedanför. Det finns emellertid också flera avsnitt med lugnflytande sel och slingrande meanderlopp.[3]

Naturvärden[redigera | redigera wikitext]

Avsaknaden av bebyggelse längs långa sträckor av Lögdeälven ger den stark vildmarksprägel. Djurlivet är rikt med bland annat utter i både huvudfåran och flera biflöden.[3] Även flodpärlmussla förekommer.[4]

Geovetenskapligt anses Lögdeälven vara den mest värdefulla av Sveriges skogsälvar. Den är starkt präglad av de processer som pågick under slutfasen av den senaste istiden (Weichsel) och tiden därefter. Strax nedanför Stora Lögdasjön finns ett välutvecklat randdelta och ett storformigt åsnätsystem. Längre nedströms har Lögdeälven skurit sig ned genom tidigare avlagrade deltasediment och bildat branta nipor.[3] Branterna kan vara 60 meter höga.

Hela Lögdeälven, inklusive biflödena, ingår i EU:s nätverk av skyddade områden, Natura 2000. Huvudfåran är även förklarad som riksintresse för såväl naturvård som friluftsliv.[4]

Fiske[redigera | redigera wikitext]

I Lögdeälven förekommer lax, öring, sik och harr. Fällforsen vid Fällfors, strax uppströms sammanflödet med Mjösjöån, har utgjort ett naturligt vandringshinder för fisk.[3] År 1992 byggdes emellertid en 500 meter lång laxtunnel vid Fällforsen som gör det möjligt för vandringsfisk att nå ytterligare tio mil upp i älven.[5]

Exploatering[redigera | redigera wikitext]

Timmerflottning bedrevs i Lögdeälven fram till 1969.[6] Total fanns 351 km flottleder i Lögdeälven och mynningsområdets delta genomskärs fortfarande av en rak kanal som hör samman med det skiljeställe som anlades där.[2] Ett vattenkraftverk fanns förr i Hyngelsböle, men det är rivet[3] och numera råder förbud mot vattenkraftsutbyggnad i Lögdeälven enligt 4 kap. 6 § i Miljöbalken.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ehlert, Kurt (1987). De svenska huvudvattendragens namn och mynningspunkter. SMHI. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:smhi:diva-2469. Läst 16 maj 2021 
  2. ^ [a b] Frängsmyr Tore, red (1995). Norrländsk uppslagsbok: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund om den norrländska regionen. Bd 3, [Lapp-Reens]. Umeå: Norrlands univ.-förl. sid. 105. Libris 1610873. ISBN 91-972484-1-X 
  3. ^ [a b c d e f] Utredningen rörande vattenkraftutbyggnad i södra Norrland och norra Svealand (1976). Vattenkraft och miljö. 3, Betänkande. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 1976:28. Stockholm: LiberFörlag/Allmänna förl. Libris 116672. ISBN 91-38-02863-8 
  4. ^ [a b] ”Bevarandeplan: Lögdeälven”. Länsstyrelsen Västerbotten. 11 augusti 2005. Arkiverad från originalet den 11 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160311203154/http://www.lansstyrelsen.se/vasterbotten/SiteCollectionDocuments/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/naturreservat/%C3%85sele/Bastuklumpen/SE0810433%20L%C3%B6gde%C3%A4lven%20RV.pdf. Läst 15 september 2015. 
  5. ^ ”Fiska i Umeåregionen”. Arkiverad från originalet den 21 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150621000057/http://www.visitumea.se/sites/umea/files/fiska_broschyr_2jan_0.pdf. Läst 15 september 2015. 
  6. ^ Törnlund, Erik. ”Flottningslämningar i Västerbottens län”. Länsstyrelsen Västerbotten. Arkiverad från originalet den 9 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160309184532/http://www.lansstyrelsen.se/vasterbotten/SiteCollectionDocuments/Sv/Publikationer/2006/flottningsrapporten.ebookpdf.pdf. Läst 15 september 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]