Lördagskvällar

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Lördagskvällar
GenreKomedi
RegissörSchamyl Bauman
ManusSchamyl Bauman
Gideon Wahlberg
SkådespelareEdvard Persson
Dagmar Ebbesen
Ejvor Kjellström
Gideon Wahlberg
OriginalmusikErik Baumann
ProduktionsbolagEuropafilm
Premiär1933
Speltid85 minuter
LandSverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

Lördagskvällar är en svensk komedifilm från 1933 i regi av Schamyl Bauman. I huvudrollerna ses Edvard Persson, Gideon Wahlberg och Dagmar Ebbesen.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Vännerna Nappe och Johan vandrar gatan fram en sommarkväll då de egentligen borde sitta på sjukkassan och arbeta, vilket Nappes fru tror där hon sitter hemma och väntar. De stannar till utanför en nattklubb när de hör musiken. De tittar in just som en flicka dansar ett halvklassiskt solo framför orkester. Hon går ner i spagat och Nappe säger förfärad: ”Jisses nu gick visst människan sönder” och publiken skrattar. En hovmästare skyndar till och lockar dem att sitta vid ett bord. Vid ett angränsande bord sitter den tvålfagre och skumme Johnny med en flickvän, Lola. Johnny har inte pengar till notan utan går för att låna av rockvaktmästaren.

Lola flirtar med Nappe och de dansar, vilket observeras av ett par flickor som känner Nappe. Den ena, Lisa, som är dotter till döva Sofi, säger att det här skulle hans fru veta. När de skall betala tycker Johan att det blivit hutlöst dyrt med champagnen. En monokelprydd herre bredvid tycker att Nappe skall hålla huvudet kallt varvid denne trycker en ishink över den förnäme herrens huvud. Stort tumult utbryter, den senare orsakar kortslutning och blir till sist utkastad tillsammans med en oskyldig gäst. Nappe och Johan smiter sin väg och inbillar ett par passerande poliser att bråket orsakats av de två andra som ligger på trottoaren.

Johan mottas av sin fru Hanna som satt fram vickning på bordet, men han undrar lite förtrytsamt om det inte fattas något: en pilsner av klass två, till vilken han framför en hyllningssång. Nappes mottagande blir mindre hjärtligt där han lagt sig på kökssoffan för att sova. Morgonen därpå ses han svalka sitt huvud i vattentunnan och oja sig över kvällen innan. Johans son Gösta, som är hemma på permission, frågar efter Nappes dotter Karin, som är hans fästmö. Hon är vid badstranden och Gösta finner henne där. Hon verkar lite avvisande och han får bekräftat sina misstankar att det finns en annan, en viss Johnny, som har skrivit en dedikation i en bok hon har med sig. Han får besked om att det är en avdelningsdirektör vid EPA och att hennes mamma vill att de blir ett par. Gösta säger svartsjukt att han inte tänker stå emellan dem.

Nappe får skäll av sin fru Engla för att han fläckat ner kostymen. De skall få besök av Karins nye fästman Johnny Stiernhagen, en fin karl eftersom han är avdelningsdirektör. Döva Sofi kommer på besök och börjar berätta om vad hon hört av sin dotter. Nappe försöker utnyttja hennes dövhet för att få Engla att missförstå berättelsen om nattklubbsbesöket men Nappe skickas in i huset. När Sofi får fram vad hon vill ha sagt säger dock Engla att hon inte tror på detta och kör i väg Sofi. Innerst inne finns dock en misstanke som gnager och utlovar dom och rannsakan. Johan diskuterar med Hanna om Karin. Sedan Engla fick ärva lite pengar har hon blivit högfärdsgalen så nu duger inte vem som helst som svärson.

Hanna och Johan får nu besök från Göteborg av Hannas syster Kristin och hennes man Abel. De har med sig sin dotter Majken som är ledsen för att hennes fästman har försvunnit med hennes sparbanksbok. Nappe dryftar sina bekymmer med Johan och den senare kommer på en idé. De skall bevisa att Lisa sett en dubbelgångare till Nappe och beger till stan för att ordna det.

Under tiden kommer Johnny med sin motorcykel i sällskap med Karin. De möter Gösta och hans kompis Manne utanför huset. Manne känner igen Johnny som tjuv. I trädgården ser Johnny till att få tala med Engla i enrum. Han förklarar att de inte kan förlova sig genast eftersom han behöver pengar till vissa affärer. Han övertalar henne att låna ut sina obligationer och säger att det här skall naturligtvis stanna dem emellan och att Nappe inget ska veta. Karin verkar nu ganska reserverad mot Johnny vilket Gösta observerar på avstånd. När de sedan talar ut ångrar sig Karin och får Göstas förlåtelse.

Johan kommer tillbaka med Nappe, som förklätt sig till ”Truls Månsson”. Engla visar tydligt att hon genomskådar bedrägeriet, särskilt när den påsatta lösmustaschen hamnar på sned, men föredrar att hålla god min. Utanför huset råkar Johnny stöta på Majken som blir glad när hon återser sin ”fästman”. Han blir påtagligt besvärad och drar sig undan med diverse förklaringar. Inne i huset känner Johan och ”Truls” igen Johhny som ”jazzgossen” och Johan säger uppbragt att det är en fin karl som är ute och dansar med andra flickor om nätterna. Johnny försöker nu dra sig bort men upptäcks av Kristin och Abel, som känner igen honom. Johnny flyr sin väg på motorcykeln. Engla får nu veta den bistra sanningen och inser att hon förlorat sina obligationer. Johnny förföljs av Gösta och Manne och de hinner i kapp honom. Gösta plockar åt sig obligationerna och sedan blir Johnny nedkastad i en dypöl.

Johan och Nappe konstaterar att planen med dubbelgångaren uppenbart spruckit men då får Johan en ny idé. Nappe skall låtsas ha drunknat för att Engla ska bevekas. De iscensätter sin nya plan och Engla förefaller mycket ångerfull men ångrar sig när Nappe dyker upp igen. Då får Johan påminna om att hon lovat att vara hygglig. Gösta kommer tillbaka med obligationerna och då får Engla erkänna att han i alla fall är en prima svärson. Hon säger till Nappe att den där Truls bjuder vi inte hit mer och pekar sedan på lösmustaschen som råkat komma fram igen, och säger att den där behöver vi inte längre.

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Premiärvisningen ägde rum den 26 augusti 1933 i Stockholm. Filmen har även visats i SVT.

Johans lovsång till pilsner, klass två, kan kanske ses som en kommentar till den aktuella debatten om pilsnerfilm. Där kommenterades filmen t.ex. av signaturen Heng Henning Österberg i Tidningen Upsala (29.8.1933) att denna film uppenbarligen fyllde ett stort behov av förströelse och underhållning och därmed var frågan om dess existensberättigande besvarad.

Rollista i urval[redigera | redigera wikitext]