LR stud

Från Wikipedia
(Omdirigerad från LR Stud)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Lärarnas riksförbunds studerandeförening (LR stud) är Lärarnas riksförbunds studerandeförening. LR stud har närmare 20 000 medlemmar och utgör därmed cirka en femtedel av Saco Studentråd.[1] LR Stud samlar lärar- och studie- och yrkesvägledarstudenter med syfte att bland annat arbeta för en bättre skola och en bättre lärar- och studie- och yrkesvägledarutbildning genom aktivt opinionsarbete. Föreningen är religiöst och partipolitiskt obunden.[2] LR Stud är en autonom studerandeförening gentemot sitt moderförbund.

Bild från LR Studs konvent 2019 i Linköping. Foto: Armin Ehrenwall

LR Stud existerar i mångt och mycket tack vare sina lokalföreningar men har också en styrelse centralt. Den Centrala Styrelsen ansvarar för att föreningen rör sig framåt och för att verksamheten hålls igång. De fungerar som en hjälpande hand till lokalföreningarna, anordnar varje år en rad centrala evenemang och bedriver ett aktivt påverkansarbete centralt. Inom den Centrala Styrelsen finns ordförande, vice ordförande, kassör, FS-adjungerad och fem ledamöter samt två suppleanter. Utöver dessa förtroendeuppdrag finns även ett dechargeutskott, en valberedning och ekonomiska revisorer.

LR stud har ett eget nyhetsbrev som heter StudentNytt och även ett lokalföreningsbrev som skickas ut till samtliga av LR Studs lokalföreningar en gång i månaden.

Varje år har LR Stud ett årsmöte (s.k konvent) där en ny Central Styrelse väljs fram. Här bestäms också LR Studs nya åsikter av LR Studs medlemmar. Varje år antas två externa fokusfrågor (en skolpolitisk och en som riktar sig mot lärar- och SYV-utbildningen), till exempel att kvalitet ska gå framför kvantitet på lärarutbildningen eller att stoppa kunskapsorättvisor genom att t.ex. aktiebolag inte ska få bedriva skolverksamhet. Dessa fokusfrågor gäller i två år men de byts ut i skift. Man väljer även en intern fokusfråga som riktar sig mer mot den interna organisationen, till exempel att öka LR Studs synlighet på lärosäten där det bedrivs lärar- och SYV-utbildning.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Lärarnas Riksförbunds studerandeförening har funnits sen 1981 då man på LR:s kongress samma år beviljade en motion (motion 224) som gick ut på att dåvarande SYL (Sveriges Yngre Läroverkslärares förening) skulle ombildas till LR Stud. 2006 lanserade dåvarande Centrala Styrelse en bok om LR Studs historia som heter "En oborstad 25-åring". År 2021 fyller föreningen 40 år.

1980-talet: SYL går i graven och LR Stud uppstår[redigera | redigera wikitext]

Inom högskolan hade "den stora högskolereformen" slagit igenom med ett ökat antal studenter i den högre undervisningen, nya utbildningar och två nya högskolor. En försvagning av humaniora och samhällsvetenskap på bekostnad av inriktningar som medicin, teknik och ekonomi kunde också synas. 1974 års lärarutbildningsutredning (LUT 74), debatterades flitigt under första delen av 80-talet, då den ville skära ner på ämnesutbildningen samt skapa en sorts enhetslärare 1-9. LR och LR Stud motsatte sig kraftigt LUT 74. Ämneslärarlinjen, som hade införts 1977, fick en svidande kritik av LR Stud för att den ansågs vara överdimensionerad, för mycket inriktad på forskning samt ha en usel integrering av metodik, pedagogik, praktik och teori.

På arbetsmarknaden var det i många avseenden dystert. Ett minskat elevunderlag och besparingar från statsmaktens sida, kombinerat med utlysning av tjänster som inte var kompatibla med de i lärarutbildningen förekommande kombinationerna, gjorde att man kan förstå LR Studs syn på en feldimensionerad lärarutbildning.

Utdrag från Skolvärlden nr 1, 1982. Bilden är tagen vid SYL:s sista styrelsesammanträde. Fr.v. ses Jonas Bergström (LR Studs första ordförande), Göran Rudenholm (skattmästare i SYL), Arne Borgstedt (SYL:s siste ordförande) och Karl-Erik Skog (ca 30 år som ombudsman i SYL).

Inom LR Stud utvecklades i mitten på 80-talet två fristående grupper som särskilt hade till syfte att stärka svenskämnet och de naturvetenskapliga ämnenas ställning. Vidare tog LR Stud fram sitt första handlings- och policyprogram - Lära för livet.

1981 och tiden före[redigera | redigera wikitext]

SYL:s föregångare hette Extralärarföreningen och hade anor från 1800-talet. Beslutet att ändra namn och bilda en ny organisation togs i juni 1944 mycket på grund av de negativa associationer som förknippades med namnet extralärare. Sveriges Yngre Läroverkslärares förening (SYL) grundades sålunda i november 1944. Båda studerande och icke-ordinarie adjunkter var medlemmar och SYL fungerade som en intresseförening till LR. Medlemsavgiften sattes till blygsamma 7:50 kronor.

På 1930-talet hade en svår tid infunnit sig för de icke-ordinarie läroverkslärarna. Begreppet "extralärareländet" var en realitet och det fanns även en provårskö för att bli antagen till lärarutbildningen. "Extralärareländet" innebar att de icke-ordinarie lärarnas verklighet bestod av arbetslöshet, osäkerhet samt misär under studietiden och detta gjorde att de yngre lärarnas och studenternas situation i det närmaste var hopplös.

1974 startades Skrifter utgivna av SYL. Detta var en pedagogisk serie utgiven av Gleerups förlag. 1950-52 var Jonas Orring ordförande för SYL. Jonas blev sedermera generaldirektör på Skolöverstyrelsen. SYL tog initiativ till ett nytt LR och den 31 maj 1949 antogs nya stadgar för Läroverkslärarnas Riksförbund. För de yngre lärarna var det viktigt att trygga ett starkt framtida riksförbund, där SYL kunde ingå som en sektionsförening. En viktig pusselbit var att LR stannade kvar som medlem i Statstjänstemännens Riksförbund (SR). Enligt uppgift var det alltså SYL som var initiativtagare till sammanslagningen av LR, Allmänna Adjunktsföreningen (AAF), Lektorernas förening (LF) och SYL 1949/50. Läroverkslärarnas Riksförbund bytte 1964 namn till Lärarnas Riksförbund. Ove Engman innehade SYL-ordförandeposten i mitten på 70-talet och blev även LR:s förbundsordförande. Jonas Bergman blev LR Studs förste ordförande 1981/82.

Vid SYL:s ordinarie kongress den 17 maj 1981 beslöts att SYL skulle ombildas till en studerandeförening med nya stadgar. LR:s kongress beslutade i maj 1981 att en förbundsstyrelsen underställd studerandeförening skulle bildas fr.o.m. 1 januari 1982. Nya stadgar utarbetades under 1981 och efter fastställande i LR:s förbundsstyrelse 1 december 1981, antog SYL:s kongress genom per capsulam-beslut i december samma år dessa nya stadgar, vilket bland annat innebar att SYL bytte namn till LR:s studerandeförening.

Man kan därför ställa sig frågan när studerandeföreningen inom LR faktiskt bildades, men 1991 firade LR Stud tioårsjubileum och den Centrala Styrelsen 2004/05 bestämde att ett 25-årskonvent skulle äga rum 2006. Därmed har man gjort bedömningen att LR Stud bildades 1981. Under 1981 planerades avvecklingen av SYL och LR Studs tillblivande.

Den första kullen ämneslärare gick ut 1981 från den utbildning som hade startat 1977. Omdömet var inte översvallande från LR Studs sida. Man tyckte helt enkelt inte att den var bättre än den gamla. LR Stud menade att det inte var en linje, utan mer kurser staplade på varandra. Samordningen mellan universitetet och lärarhögskolan var i det närmaste obefintlig, åtminstone i Stockholm. I stora drag bestod utbildningen av pedagogik, metodik, ämnesteori och praktik, och dessa fyra delar var strikt uppdelade. Ämnesteorin hade en dålig läraranpassning. Nivån och kvaliteten på ämnesstudierna var i högsta grad av skiftande natur. LR Stud krävde att ämneslärarutbildningen skulle hamna under ett tak, nämligen lärarhögskolans. Att praktiken skulle komma tidigt i utbildningen var ytterligare ett krav, en fast handledare under hela utbildningen var ett annat.

Sveriges Lärarförbund (SL) och Svenska Facklärarförbundet (SFL), de två stora lärarorganisationerna inom TCO, förde diskussioner om en sammanslagning och LR Stud hade tankar på en sammanslagning av LR och Sveriges universitets- och högskoleanställdas förbund (SUHAF) och Universitetslärarförbundet (ULF). ULF/SUHAF slogs istället samman 1984 och blev SULF.

1982 - Skolverkligheten blev rikstäckande[redigera | redigera wikitext]

Den 1 januari 1982 upphörde SYL och ersattes av LR:s studerandeförening. Det enligt LR Stud och SYL förhatliga lärarskicklighetsbetyget, avskaffades samma datum. LR Studs dåvarande ordförande Jonas Bergman menade att det i och med riksdagsbeslutet 1981 uppfattades att det tregradiga betyget skulle tas bort. Kritik kom även mot Universitetslärarförbundets (ULF:s) skäl för att ha betygen kvar. ULF ville nämligen ha kvar dem för att utöka forskningen i ämnesmetodik. Bergman svarade att "utbildningen syftar ju till att få fram lärare inte forskare". Nästan 25 år senare har LR Stud svängt i den här frågan. Det finns dock skilda meningen om att forskarbehörigheten tar för mycket plats, då man inte får nödvändiga verktyg i utbildningen för att klara själva yrket.

Betygen på lärarutbildningen och dess vara eller inte vara samt i vilken form, gick ut på remiss från Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ). I korthet kan man säga att det gick ut på slopande av ämnesbetyg och istället skulle det bli kursbetyg, och att det skulle vara en tregradig betygsskala med underkänd, godkänd och väl godkänd. Inom praktiken skulle enbart betygen godkänd eller underkänd användas.

Till skillnad från UHÄ och SACO/SR ansåg LR och LR Stud att de tregradiga betyget i lärarskicklighet helt skulle tas bort. Istället skulle det vara ett tvågradigt betyg på den avslutande 40-poängskursen i pedagogik, metodik och praktik. LR Stud och LR ville dessutom ha in praktik tidigare i utbildningen och en starkare koppling mellan teori och praktik. I mars anordnare UHÄ ett veckolångt seminarium om samverkan på ämneslärarlinjerna i ämnesteoretisk och praktisk-pedagogisk utbildning. Deltagarna kom överens om ett antal åtgärder som överensstämde med LR Studs åsikter: ökad samverkan, utbildning av lärarutbildarna, bättre introduktion och fastare organiserad praktik i ämnesstudierna. Någon inbjudan till seminariet fick inte LR Stud - ja, ingen ämneslärarstudent var välkommen över huvud taget. Tydligare direktiv kom från UHÄ, som slog fast att det nya betygssystemet skulle gälla fr.o.m. 1 juli 1982. Betyget i lärarskicklighet skulle sättas efter fullgjord praktikutbildning och skulle vara tvågradig: underkänd eller godkänd.

1982 kom ett förslag på en gymnasiereform som pläderade för lärarlös undervisning. På Skepparholmen hölls LR Studs första representantskap. LR Studs handlingsprogram finputsades med krav på läraranpassad utbildning och integrerad metodik, teori och pedagogik. Man kallade även gymnasiereformen ett svek mot de studerande som togs in på lärarlinjerna. Kritik kom att man inte hann med att ta del av utskottens yrkanden innan det var dags för beslut.

Ett stencilerat lokalt medlemsblad, kallad Skolverkligheten, gavs för första gången ut av LR Stud Stockholm. Dess ordförande Peter Mattsson var den som kläckte idén om att ge information till medlemmar i en mer organiserad form. Året efter blev tidningen rikstäckande och det första riktiga numret gavs ut.

Den 24 maj togs ett beslut av riksdagen att nya betyg skulle införas på lärarutbildningen. Propositionen 1980/81:107 låg till grund för beslutet. Enligt Skolvärlden (1/83) pekade statsrådet Britt Mogård på ett delikat dilemma: "Avskaffande av kvalitetsbetyg i lärarskicklighet men bibehållande av dem i ämnesteori medför lätt att teoretiska kunskaper hos den färdiga läraren värderas högre än praktiska undervisningsfärdigheter".

1983 - tregradigt betygssystem - hur?[redigera | redigera wikitext]

Under året rasade betygsdebatten om konsekvenserna av det riksdagsbeslut som togs 1982. Tillämpningen av det tregradiga betygssystemet på lärarutbildningen kritiserades med all rätt, då ingen successiv övergång till det nya systemet fanns. Studenterna undrade om de skulle få retroaktiva betygssättningar eller om de skulle ha dubbla betyg. Retroaktiv betygssättning var inte acceptabelt enligt studenterna.

På lärarutbildningen konstaterades att de längsta utbildningarna, enligt Statistiska Centralbyrån (SCB), hade den högsta avbrottsfrekvensen och de lägsta examinationsfrekvenserna. På historisk-samhällsvetenskaplig linje klarade bara 29 % av studenterna att ta examen på stipulerad tid, medan mellanstadielärarlinjen hade en examinationsfrekvens på 86 %.

Avskiljandeutredningens förslag lades fram, dock inte utan kritik från LR Stud. I maj 1981 uppdrog regeringen åt UHÄ att i samråd med sakkunniga utarbeta regler för att skilja studenter från högskoleutbildning. Avskiljandeutredningens förslag dröjde alltså till 1983, då man konstaterade att missbruk och psykisk störning kunde föranleda en avstängning. Utredningen föreslog också att det efter fyra försök på en tentamen skulle vara kört. LR Stud höll med om de två första, men ansåg vidare ett en fyraförsöksregel var alltför generell då orsakerna till studentens misslyckande kunde vara oerhört komplexa.

Under LR Studs andra representantskap valdes Peter Mattsson till ny ordförande. Den avgående ordföranden Eva Håkansson konstaterade under representantskapet krasst att: "Lärarlösa lektioner är ett felaktigt uttryck. Är det lärarlöst är det ingen lektion!". Detta tangerade en problematik som fortfarande finns för de lärarstuderande - vikariatproblemet! Under 1983 förmådde LR Stud högskolorna att skriva till de berörda skolorna att man inte fick utnyttja studenter som en sorts obetald vikariebuffert. Om man inte hade en handledare i klassrummet, skulle detta räknas som vikariat och studenten skulle få betalt i vederbörlig ordning.

Ett fackligt handlingsprogram spikades och under representantskapet antog man att svenska som främmande språk borde ingå i svensklärarutbildningen. Man kan konstatera idag att LR Stud var nästan 20 år före sin tid! Lärarutbildningen i Malmö införde 2001 just detta.

Dimensioneringen av ämneslärarutbildningen fick svidande kritik från LR Stud. UHÄ ville öka antalet platser medan LR Stud, med stöd från prognoser av SCB och Skolöverstyrelsen (SÖ), ville att det skulle till en marknadsanpassad dimensionering, dvs. en minskning. UHÄ:s motivering var att ämneslärarlinjen var mycket populär - därför ökade man antalet platser. UHÄ var även i skottlinjen då man utvärderat försöksutbildningarna som startade 1977 och -78 och la ett förslag om vilka utbildningar som skulle bli permanenta. UHÄ skickade dock inte ut förslaget på remiss, inte ens till de fackliga organisationerna, utan skickade remissen direkt till regeringen.

LR och LR Stud hade en likartad syn på ämnesutbildningen. En viss begränsning av ämneskombinationerna, till ett praktiskt och teoretiskt ämne, dvs. man skulle inte kunna läsa till exempel kombinationen slöjd/bild. LR poängterade att det praktisk-estetiska ämnet inte fick begränsas och ansåg även att en utökning av det praktisk-pedagogiska inslaget i ämnesutbildningen var värdefullt. LR Stud menade att de nya kombinationerna inte fick orsaka splittring inom lärarkåren, då de kunde upplevas som ett nytt hot när man redan hade ett sviktande tjänsteunderlag.

1984 - behörighetskris och olämpliga lärarkandidater[redigera | redigera wikitext]

Arbetsmarknaden fortsatte vara den viktigaste frågan under 1984, men behörigheten, lärarutbildningen och meritvärderingssystemet kom inte långt efter. I behörighetsfrågan var det inte anställningen av obehöriga som gav upphov till ilska, utan avsaknaden av utbildningsbevis. En centralisering av universitetsbyråkratin innebar att Avdelningen för antagning och studiedokumentation hade hand om utfärdandet av bevisen och inte den enskilda lärarhögskolan. Brist på personal och en okunskap om lärarnas speciella villkor vid anställning, gjorde att det kunde ta två månader innan beviset kom. Utan ett utbildningsbevis i sin ansökan placerades den nyutexaminerade efter en som hade färre meritpoäng men som hade ett examensbevis - inget bevis innebar att du var obehörig för tjänsten.

En snabbutbildning på 60 poäng för bildlärare initierades av SÖ. Kravet för att börja utbildningen var att man hade arbetat i minst sju terminer. Då utbildningen gav meritpoäng hade den snabbutbildade läraren flera fördelar gentemot den som studerat på en traditionell utbildning: 70 000 kr mindre i studieskuld och minst sju meritpoäng mer än en reguljär student. Detta innebar att man inte konkurrerade om tjänsterna på lika villkor. LR Stud motsatte sig kraftigt detta och även de "traditionella" bildlärarstudenterna var rasande.

Avskaffandet av graderade betyg i lärarskicklighet 1982 fick till följd att det utexaminerades olämpliga personer från lärarhögskolorna. Lärarutbildningen i Malmö och Lund konstaterade att: "De som ansvarar för ämneslärarutbildningen måste ta sitt ansvar och inte godkänna kandidater med påtagliga brister i kunskaper och färdigheter". Det bör än en gång påpekas att LR Stud var för avskaffandet av dessa "förhatliga" betyg.

Universitets- och högskolämbetet (UHÄ) sände under våren 1984 ut förslag till nya utbildningsplaner för bland annat ämneslärarlinjen. Förslaget remissbehandlades under sommaren. LR Stud ansåg det som glädjande att det i förslaget framkom en ändring av den praktisk-pedagogiska och metodiska delen, som innebar att 50 % av dessa delar skulle flyttas tidigare i utbildningen. LR Studs kritik gentemot ämneslärarlinjen var just att dessa delar kom alldeles för sent i utbildningen.

En het debatt fördes gällande ett underlag som Utbildningsdepartementet presenterade. LR, LR Stud och SACO/SR var kritiska och avvisade förslaget. Ett enhetslärarsystem var på tapeten, dvs. 1-9 lärare. Vissa andra lärarförbund propagerade för ett enhetslärarsystem, medan LR Stud var emot alla försök till breddning. LR Studs paroll var att hellre vara duktig på få ämnen än att ha sämre kunskaper i flera.

På representantskapet 1984 antog LR Stud ett utbildningspolitiskt program där LR Stud kraftigt betonade vikten av både kvalitet och kvantitet i ämnesstudierna.

1985 - dimensionering och LR Studs autonomi[redigera | redigera wikitext]

Årets stora höjdpunkt var den proposition som lades fram den 1 mars om en ny utbildning för grundskolelärare. Den innebar i korthet följande: den dåvarande lågstadie- respektive mellanstadielärarlinjen skulle avvecklas, en allmän utbildningslinje - grundskollärarlinjen - skulle inrättas med dels ett 140-poängsår för de tidigare åren, dels ett 140-/160-/180-poängsår (beroende på vilken ämneskombination) mot de senare åren samt att idrottslärarlinjen skulle förlängas till 120 poäng. Lärarutbildningen för grundvux och svenska som andraspråk föreslogs ordnas inom ramen för grundskollärarlinjen.

Efter ett riksdagsbeslut på våren fick UHÄ i uppdrag att i detalj planera den nya lärarutbildningen och dess genomförande. LR Studs linje var klar, nämligen att det skulle vara få platser på ämneslärarutbildningen. När det gällde ämneskombinationer och utbildningens utformning pågick diskussionerna inom såväl LR Stud som LR:s nämnder och intresseföreningar. Riksdagen minskade, i linje med LR Studs krav, även platserna på de fyraåriga ämneslinjerna med 45 platser.

Den 4 juni togs slutligen beslutet i riksdagen att anta en ny lärarutbildning, dock i en reviderad form. LR Stud såg mestadels positivt på innehållet och menade att det sannerligen var på tiden att Sverige fick en lärarutbildning som någorlunda svarade upp mot läroplanernas intentioner, samhällets krav och skolans behov, samtidigt som man menade att den nya utbildningen inte fick inskränka på ämneskunskaperna. LR Stud ansåg också att det var olyckligt att den dubbla behörigheten, alltså lärarens möjlighet att undervisa både på högstadiet och gymnasiet, skulle försvinna. Man borde se grundskolan som en enhet tillsammans med gymnasiet, menade man, då ca 95 % av eleverna fortsatte till gymnasiet.

Under året pågick även en debatt i Skolvärlden om LR Stud oberoende i förhållande till LR. Huvudfrågan var om LR Stud kunde ha en avvikande mening i en central fråga, dvs. en egen policy skild från moderförbundets. Denna gång handlade debatten om en oerhört viktig och intressant principiell fråga, nämligen de graderade betygens vara eller icke vara. Lennart Svedin, biträdande kommunombud i Malmö, ansåg att LR Stud presenterade en grumlig argumentation byggd på bristfälliga slutsatser utifrån en enkät som LR Stud gjort. LR Studs ordförande Morten Storm Christiansen menade att LR Stud skulle stå fria i vissa frågor just därför att studerandeföreningen hade rätten och möjligheten att driva avvikande uppfattningar såsom en självständig intresseförening. Morten menade vidare att det t.o.m. kunde vara ett argument för de studerande att välja just LR som hade en uttalad demokratisk organisation.

Inom LR Stud var det ekonomiska läget en smula ansträngt. Detta fick bland annat till följd att Skolverklighetens femte nummer var i magraste laget med enbart fyra sidor. I de anslag som LR gav LR Stud fanns det egentligen inget utrymme för att ge ut Skolverkligheten och studerandestyrelsen fick i uppdrag att sondera terrängen att möjligen erhålla ytterligare anslag från LR, eftersom LR Stud behövde ett eget språkrör i förhållande till Skolvärlden.

1986 - traditionskrock i lärarutbildningen[redigera | redigera wikitext]

I och med riksdagens beslut att en ny lärarutbildning skulle startas kunde man kanske tro att det nu var frid och fröjd på den skolpolitiska arenan, men icke sa Nicke. Själva debatten som fördes i media blev understundom hätsk. För att förstå detta måste man blicka tillbaka och se på hur de olika lärarkategorierna sett på läraryrket och själva undervisningen. Det fanns, sedan en lång tid, två traditioner inom lärarutbildningen, nämligen seminarie- och klasslärartraditionen kontra universitetsämnes- och lärdomsskolan å den andra.

Seminarie-/klasslärartraditionen var knuten till folkskollärarna och universitetsämnes-/lärdomsskolan var knuten till själva ämnet och universiteten. Detta innebär att man i grunden troligtvis har olika syn på varför man är lärare. I USA svarar man på frågan "what do you teach?" med antingen "I teach history" eller "I teach children", det är kanske likadant i den här diskursen. Att integrera dessa traditioner skulle oundvikligt leda till debatt. SL ville ha enhetslärare 1-9, medan LR ville ha en uppdelning av lärarna på grundskolan 1-6 och 4-9 i ett överlappningssystem.

Sakta men säkert växte det fram en ny utbildning. Parterna stod från början ljusår ifrån varandra, men under senhösten 1987 började utbildningen ta form. LR Stud vacklade mellan sina omdömen angående den nya lärarutbildningen och under året kunde man skönja en ökad kritik mot denna.

Begreppet "kunskapsförakt" kom till ytan igen då LR Stud ansåg att ämnesinnehållet och längden borde ses över för att motsvara verkligheten i samhället och skolan.

LR startade Medlemsutvecklingsgruppen (MUG) för att skapa förutsättningar för en god rekrytering, inte minst på de orter som saknade en LR Stud-förening. LR:s förbundsstyrelse hade 1985 fattat ett preliminärbeslut angående rekryteringen av alla studerandegrupper inom grundskollärarutbildningen. MUG skulle alltså vara förbindelselänken mellan kommunföreningar, studerandeombudsmän och studerandeföreningarna.

1987 - nedskärningar och sammanslagningar[redigera | redigera wikitext]

Riksdagen tog så äntligen beslut om en ny lärarutbildning och högskolorna fick ett år på sig att ändra i strukturen, för 1988 skulle utbildningen starta. Den viktigaste frågan 1987 var den nya utbildningen och följdfrågan var vilka konsekvenser det skulle få för de studenter som gick på den gamla utbildningen. Skulle man bli konkurrenskraftig och söka arbete på lika villkor?

Regeringens budgetproposition innehöll en besk medicin för landets lärare: kännbara besparingar inom skolans område samt ett förslag om ett vikariesystem som LR Stud var mycket kritiska till. Ett vikariesystem skulle i praktiken innebära att en nyutexaminerad lärare skulle få en otrygg anställningssituation de första yrkesverksamma åren med periodvis arbetslöshet och omförflyttningar - knappast en idealisk och attraherande faktor för att få fler att söka sig till läraryrket. LR Stud skrev tillsammans med SL:s studerandeförening ett brev till Utbildningsutskottet (UbU) där man påtalade det oriktiga i propositionen samt de för svenskt skolväsende skadliga effekterna av denne.

En statlig styrning och reglering av skolan ansåg LR och LR Stud vara väsentligt för att utbildningskvaliteten, rättssäkerheten och professionalismen skulle uppnås och säkras. Kommunaliseringen var ett hot mot skolan och debatten eskalerade under slutet av 80-talet. Sett i backspegeln fanns det fog för LR och LR Studs kritik. LR Stud har för övrigt kvar i sitt policyprogram att huvudmannaskapet bör återförstatligas.

LR Stud gav sig in i debatten om de otillräckliga anslag som landets skolor fick och krävde att alla tillsammans skulle skapa en stark opinion för ökade satsningar på skolan. Som studerandeförening behövde inte LR Stud vara taktiskt diplomatiska och försiktiga i sina uttalanden i media, utan det primära var att ha en klar åsikt i sakfrågan. Massmedia tog även upp de urusla förhållandena i skolan, med nedslitna klassrum, inaktuella läroböcker och dålig kvalitet på skolmaten.

På den fackliga fronten fortsatte diskussionerna om en sammanslagning av lärarorganisationerna. TCO:s stora lärarförbund, SL och SFL, var nära ett sammangående och LR:s förbundsråd tillsatte en förutsättningslös utredning om även LR skulle gå samman med det nya förbundet. När det gällde de tre studerandeföreningarnas ordföranden var meningarna positiva. SFL hade en självständig lärarkandidatförening med en central styrelse, precis som LR Stud. Skillnaden var att de inte hade fungerande lokalföreningar.

1988 - en ny grundskollärarutbildning[redigera | redigera wikitext]

Den nya grundskollärarutbildningen såg dagens ljus och man försökte från UHÄ:s håll att integrera de båda traditionerna. LR Stud var aktivt med i planeringen av utbildningens form och innehåll, och var, till skillnad från SL, relativt nöjda med resultatet. Ord som "kunskapsförakt" och "medvetet åsidosättande av människors naturliga och olika intressen" kunde höras från LR Stud i debatten och av förklarliga skäl fick SL inte gehör för sina förslag då SL bland annat fortsatt ville ha enhetslärare 1-9.

I juni 1985 fattade riksdagen beslut om en ny grundskollärarutbildning. Enligt beslutet skulle regeringen bemyndigas att den 1 juli 1988 inrätta en allmän utbildningslinje, grundskollärarlinjen, men även avveckla den dåvarande lågstadie- och mellanstadielärarlinjen. Riksdagen skulle dock inte detaljplanera utbildningen, utan gav UHÄ i uppdrag att göra så och UHÄ tillsatte en arbetsgrupp för detta ändamål. Under hösten 1986 kom rapporten Ny utbildning av lärare för grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen (UHÄ 1986:32). Rapporten gick ut på remiss och LR Stud var kritiska till delar av den och debatten i media gällde både ämnesstudiernas innehåll, omfattning och struktur. Efter denna mangling gav UHÄ ut ytterligare en rapport som reviderats - denna gång till regeringen.

Efter denna arbetsgång var det dags för universitetens linjenämnder och institutionsstyrelser att ta över stafettpinnen, då de lokala studieplanerna skulle spikas. 1988 års grundskollärarutbildning var färdig att lanseras. Kombinationen idrott/biologi försvann i och med reformen, eftersom SÖ bestämde sig för ett naturvetenskapligt block istället.

I skymundan startades även en grundvuxlärarutbildning i Linköping. Linjen omfattade 140 poäng och gav behörighet att undervisa på grundvux samt behörighet att undervisa i Svenska för invandrare. Även den nya gymnasielärarutbildningen hamnade i bakvattnet, då all fokusering riktades mot grundskollärarutbildningen. Man skulle även kunna kalla den för den nya ämneslärarutbildningen.

På 1988 års representantskap klubbades Lära för livet! LR stud hade numera ett nytt och fräscht åsiktsdokument innehållandes bland annat lärarutbildning, arbetsmiljö och samarbete mellan lärar- och SYO-utbildningarna.

1989 - kommunaliseringens år och strejk[redigera | redigera wikitext]

Bild från strejken 1989. Ur Skolvärlden nr 4, 1989.

Året efter lärarutbildningsreformen kom det kritik från studenter runt om i landet. En likvärdig lärarutbildning hade utlovats, men det såg olika ut beroende på var i landet man studerade. LR Stud ansåg att det var bra med variation men att det inte fick gå ut över likvärdigheten eller studentens möjlighet att byta studieort. LR Stud förslog till UHÄ att en nationell utvärdering skulle göras om det verkligen var meningen att det skulle vara så stora skillnader mellan studieorterna.

Regeringen med finansministern Kjell-Olof Feldt i spetsen ville dra in ca 170 miljoner kr eftersom lärarna fått en för stor löneökning under 1988. Kraftiga protester hördes så klart, men Feldt och dåvarande skolminister Bengt Göransson lovade istället 100 miljoner kr till fasta lärarvikarier. LR Stud protesterade och ansåg att det var ett hån mot landets lärare och befarade att rekryteringen till lärarutbildningen drastiskt skulle minska. LR Stud Malmö/Lund skickade ett brev till Utbildningsutskottet där man krävde att det minskade statsbidraget gällande lärarlönerna skulle dras tillbaka. Inget av förslagen blev verklighet - och det var inte den socialdemokratiska regeringens förtjänst.

Fr.om 1 januari 1989 gällde ett nytt meritvärderingssystem för alla lärare (utom lektorerna) som skulle söka statligt reglerade lärartjänster. Det systemet blev inte långvarigt.

1980-talet avslutades med att LR gick i konflikt. Kommunaliseringen var den främsta faktorn bakom strejken 1989, men missnöjet med denna var ingalunda det enda som lärarna rätteligen var förbannade på. Lärarnas reallöner hade urholkats med ca 25 % på 15 år och skolorna förföll under 80-talet generellt sett till en standard väl under de minimikrav som kunde ställas ur arbetsmiljösynpunkt. Vidare innehöll slutbudet en mängd, ur LR och LR Studs synpunkt, horribla saker: kommunaliseringen, bundenhet till arbetsplatsen och lika slutlön för alla grundskolans lärare oavsett utbildningstid. Vidare ville man betala adjunkter på gymnasiet bättre än adjunkterna på högstadiet, trots att de hade lika lång utbildningstid. Arbetsgivaren gjorde klart att budget var tvunget att accepteras i sin helhet och LR varslade då om strejk.

TCO-förbunden tackade olyckligtvis ja till budet och den under året nytillträdde skolministern Göran Persson kunde då visa upp att majoriteten av Sveriges lärare nu var för en kommunalisering. Anledningen till att SL:s och SFL:S förbundsledningar gick med på en kommunalisering innebar att man krasst sålde ut skolan i hopp om att de egna medlemmarna skulle få kompensation.

1990-talet: reformernas årtionde[redigera | redigera wikitext]

Kommunaliseringen slog igenom med full kraft och LR Stud verkar fortfarande för att huvudmannaskapet ska återförstatligas. Kårobligatoriet diskuterades livligt under första halvan av 90-talet och riksdagen beslutade 1993 att avveckla detta, men året efter gjordes en kovändning och obligatoriet behölls.

Gymnasieskolan reformerades och innebar i klartext att det blev en skola för alla, med målet att alla skulle få en allmän behörighet för högskolestudiet, vilket innebar bland annat en ökad tonvikt vid teoretiska inslag. Med en så omfattande förändring inom de frivilliga skolformerna var det föga förvånande att regeringen 1994 tillsatte Kommittén för gymnasieskolans utveckling, som fick i uppgift att bland annat studera det fyragradiga betygssystemet, elevens val och kärnämnenas undervisning. Med nya styrdokument i form av läroplaner och kursplaner bestämdes det att staten skulle sätta upp målen, men hur det skulle uppnås lämnades över till professionen.

Besparingar och arbetslöshet var betecknande för större delen av 90-talet. En lärarbrist hotade dock i slutet på 90-talet. Ett otillräckligt antal studerande på de nya lärarutbildningslinjerna och avhopp från dessa ledde ofrånkomligen till att det uppstod en brist på lärare. En annan 90-talstrend var den minskade medlemsaktiviteten på alla demokratiska nivåer i samhället. Denna har fortsatt in på 2000-talet och är en av de fackliga organisationernas största utmaningar under de kommande åren.

1990: effekterna av kommunaliseringen och tomma stolar[redigera | redigera wikitext]

Med LR Stud in i 90-talet färdades ca 4200 studerandemedlemmar med förhoppningar om en högkvalitativ utbildning och ett berikande och omväxlande yrkesliv. Flera ingredienser måste enligt LR Stud till för att dessa visioner skulle bli verklighet: ökade anslag till utbildningen, en väsentligt bättre arbetsmiljö som i förlängningen skulle innebära ett mer attraktivt yrke, att ha arbetsgivarens fulla förtroende och även en ökad uppskattning från samhällets sida. Sist men inte minst - vetskapen om att utbildning måste löna sig!

Det fanns över 1000 tomma platser på grundskollärarlinjen och den enda skolan som hade våterminsintag var Karlstad. Osäkerhetsfaktorerna kring läraryrket, såsom lön, avtal och arbetsmiljö, orimliga behörighetskrav och begränsade karriärmöjligheter, angavs som skäl till varför det var så få sökande till landets lärarutbildningar.

Det viktigaste området utanför utbildningen för LR Stud var omläggningen från statligt reglerade lärartjänster till kommunala dito inom ungdomsskolan och de konsekvenser detta skulle få för både personal och elever. Man konstaterade att det redan var en ojämlik skola och att kommunaliseringen inte skulle hjälpa till att skapa en bättre situation. Var skulle de fattiga kommunerna få pengar till en högkvalitativ skola med behörig skolpersonal?

1991: LR Stud fyller 10 år![redigera | redigera wikitext]

Grundskollärarutbildningen hade nu varit igång i tre år och man hade på vissa håll svårt med benämningen av de nya lärarna. Skolvärlden startade en namntävling som blev starkt kritiserad av LR Stud, som ansåg att titlarna grundskollärare med tidigare respektive senare inriktning var bekväma och acceptabla. De yrkesverksammas humor fanns bland de inkomna svaren, t.ex. "Avgrundslärare 1 och 2", "In-och-ut-lärare" samt "kom- och gå-lärare". De vinnande bidragen blev adjunkt och magister, vilket fick LR Stud att kritisera tävlingen än mer, dessa titlar var inte adekvata för den utbildning som avsågs.

Under året registrerades stiftelsen för Lena Lundbergs minnesfond och det avsattes 10 000 kronor till denna. Lena Lundberg, under många år varit aktiv inom LR Stud, bland annat som ordförande 1986/87, hade gått bort och styrelsen ville hedra hennes minne och stiftade därför minnesfonden.

Regeringen föreslog en vidareutbildning av förskollärare och fritidspedagoger till grundskollärare med inriktning mot årskurs 1-7. Utbildningen föreslogs starta i Stockholm hösten 1991 och LR Stud var kritiska. Man ansåg att de som redan studerade på 1-7-linjen skulle missgynnas när de vidareutbildade var färdiga.

Europas bästa skola skulle skapas med hjälp av en ny lärarutbildning - visserligen skulle inga nya resurser tillföras, utan modeordet för dagen var effektivisering.

1992: Unckel-utbildningen och lärarlegitimation[redigera | redigera wikitext]

Utbildningsdepartementet hade efter regeringsskiftet planer på ytterligare förändringar av den lärarutbildning som sjösattes 1988. Alternativa vägar till läraryrket var på tapeten och det blev slutligen en kompletteringsreform som innebar att man kunde genomgå en 40-poängs praktisk-pedagogisk utbildning (PPU). Det krävdes så klart att studenten förvärvat ämneskunskaper innan påbörjad PPU. Vidare innebar kompletteringsreformen även en grundläggande rektorsutbildning samt påbyggnadslinjer för lärare i svenska som andraspråk och vuxenutbildning.

LR Stud påpekade att en av anledningarna till att grundskollärarlinjen infördes var just att ämneslärarna hade bristfälliga pedagogiska kunskaper, på grund av att vissa studier blivit för teoretiska och närmast abstrakta med följd att läraren hade svårt att anpassa sina ämneskunskaper till en nivå som passade grundskolan. Genom en integrerad praktik, ämnesteori och didaktik hade man lyckats komma tillrätta med detta problem med hjälp av grundskollärarlinjen, enligt LR Stud.

Regeringen menade att nåda utbildningsvägarna kunde skapa goda lärare, både den som integrerade pedagogik och ämnesstudier och den där praktik och pedagogik lades efter ämnesstudierna. Man antydde även att den kommande lärarbristen skulle lösas genom en alternativ lärarutbildning. LR Stud hävdade att man med regeringens förslag i princip var tillbaka till den gamla ämneslärarlinjen som hade ändrats just på grund av klagomålen med en alltför sen praktik och pedagogik. LR Stud ansåg även att regeringen borde ha avvaktat till både UHÄ:s utvärdering och Läroplanskommitténs betänkande var klara, innan man la fram sin proposition.

UHÄ presenterade senare under året sin centrala utvärdering av grundskollärarlinjen (1992:21). Projektet, med arbetsnamnet UT-GRUND, skulle följa de studerande till och med deras första år som nyexaminerade. UHÄ presenterade rapporten under 1992, trots att de undersökta inte gått färdigt sin utbildning.

Den parallella utbildning som startades 1992 blev generellt sett ett fiasko. Hälften av dem som ansökt hade bara ett akademiskt ämne som motsvarade ett skolämne och var fjärde antagen hoppade av utbildningen. Den döptes snabbt till Unckel-utbildningen (och Dunkelutbildningen).

Under LR:s kongress beslutades att utreda villkoren för utfärdande av en lärarlegitimation och att i samråd med LR Stud fastställa förbundets uppfattning i frågan. Det påtalades även att LR Stud under den gångna kongressperioden tredubblat sitt medlemsantal.

1993: tilläggsutbildningar och kampanjdags[redigera | redigera wikitext]

Utredningen Målrelaterade statsstipendier av SACO:s chefsekonom Jan Bröms fick skarp kritik av LR Stud. Enligt rapporten var studenternas levnadsstandard för hög och det dåvarande lånesystemet för kostsamt för staten. Studenten skulle också få bidrag efter tagna poäng, vilket LR Stud ansåg skulle innebära taktiska val med "lätta" kurser. Studiestödet skulle bara ges i tio månader och det vore förödande för de studenter som läste mot gymnasiet, då de inte hade någon som helst möjlighet att komplettera sina ämnen. LR Stud var dock positiva till att avlagd examen premierades och avdragsgill låneränta var ett bra förslag. Överlag hävdade LR Stud att förslaget var orättvist gentemot dem som hade intressen utanför studierna, som kårarbete och studerandefackligt arbete - uppdrag som syftade till en höjd kvalitet på utbildningen.

Debatten om de "tilläggsutbildningar" som skapats, "Sveriges bästa skola" och linjesystemets upphörande var de tre saker som stod högst på LR Studs agenda 1993. Den inrättade snabbutbildningen som var etappindelad, visade sig vara avhoppningsbar efter 40 poäng. Studenterna som hoppade av fick visserligen ingen behörighet, men då kommunerna, enligt den skollag som tillkom 1986, bara var skyldiga att anställa den person vars utbildning i huvudsak svarade mot den undervisning som skulle bedrivas, så kunde studenterna sluta efter etapp 1 och börja arbeta. LR Stud ansåg att detta var ett hån mot de förskollärare och fritidspedagoger som gick hela den långa traditionella utbildningen.

Neddragningarna inom det svenska skolväsendet bekymrade LR Stud. De ekonomiska förutsättningarna varierade i olika delar av landet och på grund av kommunaliseringen fick det stora konsekvenser. Vissa kommuner var mer eller mindre barskrapade och i förlängningen innebar det sämre undervisning, gamla läroböcker, större klasser och dålig arbetsmiljö. Att friskolorna börjat dyka upp gjorde inte att de kommunala skolornas ekonomi blev bättre - snarare tvärtom.

Farhågan på högskolenivå i och med linjesystemets upphörande den 1 juli 1993, innebar att det i större utsträcknng skulle bli fritt för högskolorna att utarbeta studievägar som ledde fram till exempelvis grundskollärarexamen. Positivt för studentens del, var att man då enklare kunde välja efter intresse. Att kommunerna kanske inte hade såna tjänster tillgängliga, ansåg högskolorna inte vara deras problem. Detta skulle innebära att Sveriges skolor skulle fyllas med lärare som inte var behöriga för tjänsternas alla ämnen samt att de också satt inne med en kompetens som ingen fick ta del av.

I september 1993 drog LR Stud igång en stor kampanj: Stoppa slakten av den svenska skolan! Den rikstäckande kampanjen varade mellan 20 och 24 september och angrep en rad missförhållanden inom skolväsendet. Det var studenternas blivande arbetsplatser som var i fokus och parollerna var att kritisk natur.

1993 bildades LISTEN av Lanslaget for Norges Lärerstudenter (LNL). LISTEN var en internationell mötesplats för nordiska länders studentorganisationer. Det första mötet ägde rum 1994.

1994: hotat förtroende för lärarkåren[redigera | redigera wikitext]

Den nya läroplanen, den kursutformade gymnasieskolans för- och nackdelar, studiemedelsutredningen och som lök på laxen - slopandet av kårobligatoriet - innebar att LR Stud och dess centrala styrelse fick ett aktivt verksamhetsår.

En kvalitetskongress med LR Stud, SFS och Lärarförbundet genomfördes i mars. Man ville få reellt inflytande från studenternas sida när det gällde samverkan mellan olika högskolor. LR Stud ansåg att lärar- och syo-utbildningarna skulle ses över, så att utbildningen blev likvärdig. Rent konkret menade man att samma betygssättning skulle råda överallt, att programmen skulle vara sammanhållna så att man lätt kunde byta studieort och att ämnesfördjupningsdelen skulle göras påbyggnadsbar och anknyta till aktuell forskning. LR Stud ansåg även att samma förkunskapskrav skulle gälla vid samtliga lärarhögskolor och att ett sådant krav skulle vara ett års arbetslivserfarenhet.

Motionen Miljö som enskilt ämne skulle få mer stöd genom en enkät som skulle belysa hur man arbetade med miljöfrågor i undervisningen. LR Stud skickade även ut en förfrågan till olika miljöorganisationer och såväl Greenpeace, Naturskyddsföreningen och Stiftelsen Håll Sverige Rent gav sitt skriftliga stöd till studerandeföreningens linje: att lärarna skulle få en grundlig miljöutbildning samt att ämnet miljö skulle prioriteras i hela grundskolan.

En kvalitetsdebatt fördes i samhället och media angående olika yrkens etik och moral. Allmänhetens förtroende naggades i kanten och lärarkåren hade sina "fall". En lärarkandidat blev t.ex. anklagad för sexuellt umgänge med en elev och en annan var uppenbart rasist (hyste öppet sina åsikter och var medlem i ett rasistiskt parti). Lärarhögskolan försökte få de studerande avstängda, men i båda fallen misslyckades man. LR och LR Stud förde fram en lärarlegitimations, som alltså skulle kunna dras in om man inte följde de yrkesetiska principer som var fastlagda. Detta var, enligt LR Stud, ett viktigt instrument för att upprätthålla allmänhetens förtroende för lärarkåren.

En utredning om högskolans personal gjordes 1994 av Bjarne Kirsebom, statssekreterare på Utbildningsdepartementet. Utredningen visade att andelen disputerade lärare på de flesta utbildningsområden låg runt 60-70 %, men andelen disputerade inom lärarutbildningen låg under 10 %.

Lokalföreningar[redigera | redigera wikitext]

Lärarnas Riksförbunds studerandeförenings mål är att ha en lokalförening på varje lärosäte där det bedrivs en lärar- eller/och SYV-utbildning. Det finns lärosäten där det finns engagerade medlemmar men som inte lyckas få ihop en hel styrelse. Där startas arbetsgrupper upp och i arbetsgrupper ingår en från lärosätet och en från den Centrala Styrelsen.

Aktiva lokalföreningar[redigera | redigera wikitext]

  • LR stud Halmstad
  • LR stud Linköping
  • LR stud Lund
  • LR stud Umeå
  • LR Stud Örebro
  • LR Stud Stockholm

Ordföranden[redigera | redigera wikitext]

  • Lina Hading, 2021-
  • Rebecca Roth, 2019-2021
  • Mimmi Rönnqvist, 2017-2019
  • Isak Skogstad, 2015-2017
  • Elina Halvarsson, 2014-2015
  • Freddy Grip, 2012-2014
  • Friedrich Heger, 2011-2012
  • Jenny Löfberg, 2010-2011
  • Cajsa Johansson, 2009-2010
  • Heini Kumpula, 2008-2009
  • Daniel Hjert, 2007-2008
  • Peter Nilsson, 2005-2007
  • Sibel Polat, 2004-2005
  • David Sjövall, 2003-2004
  • Sofia Nordborg, 2002-2003
  • Magdalena Svensson, 2001-2002
  • Anne-Marie Linder, 2000-2001
  • Robert Rasmussen, 1998-2000
  • Göran Strömberg, 1997-1998
  • Henning Svedberg, 1995-1997
  • Bo Sundqvist, 1993-1995
  • Christina Flisbäck, 1992-1993
  • Anders Simu, 1991-1992
  • Carina Petterson, 1990-1991
  • Lars Friborn, 1987-1990
  • Lena Lundberg, 1986-1987
  • Morten Storm Christiansen, 1985-1986
  • Peter Matsson, 1983-1985
  • Eva Håkansson, 1982-1983
  • Jonas Bergman, 1981-1982

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]