La Fauvette du Temple

Från Wikipedia
André Messager

La Fauvette du temple är en opéra comique i tre akter från 1885 med musik av André Messager och libretto av Eugène Humbert och Paul Burani.[1]

Librettot har likheter med handlingen i en vaudeville i tre akter av bröderna Cogniard: La Cocarde tricolore - épisode de la guerre d'Alger, spelad på gamla Folies-Dramatiques den 19 mars 1831.[2] Traubner beskriver operan som "en militaristisk, patriotisk historia med algeriska scener".[3] Den hade premiär på Théâtre des Folies-Dramatiques den 17 november 1885 och spelades 150 gånger.[2]

Roller[redigera | redigera wikitext]

Roller Röststämma Premiärbesättning 17 november 1885
(Dirigent: Thibault)
Saint-Angénor tenor Gobin
Joseph Abrial tenor Simon-Max
Pierre Aubertin baryton Jourdan
Ben Ahmed bas Chauvereau
Trécourt bas Riga
Gransac Duhamel
Bou Maleck Valdor
Sélim Van de Gend
Thérèse sopran Juliette Simon-Girard
Zélie sopran Vialda
Ali Savary
Tarata Hicks
Rosette Weil
Inkallade soldater, zuaver, araber, grisetter och arbetare.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Akt 1[redigera | redigera wikitext]

Akt 1 äger rum i Paris 1849 nära rotundan till templet med en blomsterhandel och en vinhandel bakgrunden.

Pierre Aubertins käraste heter Thérèse - den vackra blomsterflickan kallad 'la fauvette du temple' – Joseph Abrials heter Zélie. När Thérèse sjunger blir hon uppmärksammad av sångläraren Saint-Angénor, som bestämmer sig för att bli hennes lärare. Han säger att han kan göra henne rik, och samtidigt påvisa att hans sånglektioner ger valuta. Pierre och Joseph inkallas som soldater på sju år. På Thérèses begäran går Saint-Angénor med på att om hon bli hans elev ska han betala 2000 francs för att köpa ut Pierre från militären. Men Pierre är misstänksam mot läraren och vägrar ta emot pengarna. Han ger sig av mot Afrika medan Saint-Angénor planerar att fara till Italien med sin nya elev och hennes 'husa' Zélie.

Akt 2[redigera | redigera wikitext]

Akt 2 utspelas nära en oas i Algeriet två år senare.

Joseph är uttråkad på armélivet medan löjtnant Pierre för bort zuaverna. Ett arabfölje lett av Bou Maleck närmar sig. Ben-Ahmed och hans män förbereder en massiv bombattack mot fransmännen när de återvänder. Ali för in Angénor, Thérèse och Zélie. Thérèse har anlänt till Nordafrika med sin väninna och Saint-Angénor i jakt på Pierre. Ben-Ahmed, som blir förälskad i Thérèse, återvänder och beordrar Saint-Angénor att lära hans harem sjunga. Pierre och Joseph kommer tillbaka och gör förfrågningar angående en sångerska, 'Frasquita' (Thérèses scennamn), som gav en konsert föregående dag och arresterades tillsammans med sin lärare. Ben-Ahmed vägrar och dömer de två fransmännen till döden. Joseph förklär sig till en stum vakt, saboterar arabernas gevär och varnar sina kamrater. Thérèse, Angénor och Zélie har förts bort av Ali, så franmännen ger sig av mot Muaskar.

At 3[redigera | redigera wikitext]

Den sista akten utspelas på ett torg i Muaskar.

Araber flyr från de invaderande franska soldaterna. Pierre sörjer sin Thérèse. Då kommer Saint-Angénor in förklädd till arab. Efter att han förklarat för Trécourt vem han är och var Fauvette är, kommer Joseph in och blir snart återförenad med Zélie som har blivit utkastad från haremet. Thérèse befinner sig i Ben-Ahmeds våld men räddas av fransmännen och allt slutar lyckligt.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
  1. ^ Wagstaff J. André Messager. In: The New Grove Dictionary of Opera. Macmillan, London and New York, 1997.
  2. ^ [a b] Noel E & Stoullig E. Les Annales du Théâtre et de la Musique, 11eme édition, 1885. G Charpentier et Cie, Paris, 1886.
  3. ^ Traubner R. Operetta — a theatrical history. Oxford University Press, Oxford, 1983.