Lagen om omhändertagande av berusade personer m.m.

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Uppslagsordet ”LOB” leder hit. För andra betydelser, se Lob.
Frihetsberövande i Sverige
Omhändertagande
LOB
Gripande
Anhållande
Häktning
Fängelse
Sluten ungdomsvård
Rättspsykiatrisk vård
LVU
LVM
LPT

Lagen om omhändertagande av berusade personer m.m. (1976:511), förkortat LOB, är en svensk lag, som ger polisen och ordningsvakt rätt att omhänderta en berusad person, som inte kan ta hand om sig själv eller annars utgör en fara för sig själv eller andra.[1] Om en ordningsvakt omhändertar en berusad person ska denne skyndsamt överlämna personen till närmaste polisman.[2]

Majoriteten av alla frihetsberövanden sker med stöd av LOB. Omkring 60 000 personer omhändertas årligen[3] och nästan 90 procent placeras i polisarrest, trots att detta enligt lagen ska vara det absolut sista alternativet.[4]

Lagen har kritiserats för att den tillämpas på ett sätt som är förenat med bristande rättssäkerhet och för att polisen tillåts att tolka och tillämpa lagen på ett sätt som inte överensstämmer med lagstiftarens intentioner.[5] Den som omhändertas enligt LOB riskerar att utsättas för en orättvis situation[6] och trots de konsekvenser ett omhändertagande får går det inte att få omhändertagandet prövat i domstol.[5]

Om lagen[redigera | redigera wikitext]

Enligt Europakonventionen är enskild skyddad från godtyckliga frihetsberövanden.[6] I konventionen finns visserligen undantag för omhändertaganden på grund av redlös berusning förutsatt att den enskilde ges en rättvis prövning, men enligt praxis ska den prövningen utföras av ett organ som är oberoende i förhållande till både polismannen och den enskilde.[6] Det har ifrågasatts om det kravet kan anses vara uppfyllt i de fall den prövande är polismannens egen kollega.[6] Det är Europadomstolen som har att bedöma oklarheter och tvister kring, och påstådda brott mot, Europakonventionen.

Omhändertagandet[redigera | redigera wikitext]

En omhändertagen person som inte bereds vård på sjukhus eller någon annan vårdinrättning, inte tas om hand på något annat sätt och som inte heller kan friges, får hållas kvar. [...]
– Ur 4 § (1976:511)

Om en person omhändertas ska denne transporteras till den plats och enhet som bäst svarar mot dennes behov. Det kan vara tillnyktringsenhet, annan vårdinrättning, socialtjänst eller anhörig. Det sista alternativet är arrest.[4] Att låsas in i arrest istället för att få vård på sjukhus kan för den omhändertagne vara skillnaden mellan liv och död.[7] Trots det hamnar nästan 90 procent av de omhändertagna i polisarrest.[4]

Den som omhändertagits ska fortlöpande ses till och ska så snart som möjligt underrättas om anledningen till omhändertagandet.[8] Bedöms den omhändertagne vara i behov av hjälp eller stöd från samhällets sida, ska polisen innan omhändertagandet upphör hjälpa denne med råd och upplysningar samt om det lämpligen bör ske, samråda med annat samhällsorgan som har till uppgift att tillgodose sådant behov.[8] Den omhändertagne ska friges så snart det kan ske, dock senast inom åtta timmar.[8]

Alkoholdrycker eller andra berusningsmedel, som påträffas hos den omhändertagne, ska tas ifrån denne och förstöras. Samma gäller injektionsspruta, kanyl och föremål, som är särskilt ägnade att användas för missbruk av narkotika.[9]

Minderåriga[redigera | redigera wikitext]

Minderåriga som omhändertas får inte låsas in.[10] Om en minderårig är kraftigt berusad och blir omhändertagen av polisen enligt LOB blir den omhändertagne hemskickad till sina föräldrar eller, i allvarliga fall, till sjukhuset.[10] Endast som en sista utväg kan den berusade sättas i fyllecell och då endast i maximalt åtta timmar.[10] Minderåriga får dock inte låsas in, utan celldörren måste stå på glänt.[10]

Kritik mot tillämpning[redigera | redigera wikitext]

Faran här är att det skapas en slentrianmässig användning av lindriga tvångsmedel som inte lyder under samma kontroll som mer ingripande tvångsmedel.
– Lina Hjort, Arbetaren, [11]
Förutom de omhändertaganden som verkligen sker i skyddssyfte har vi vad som kan kallas bestraffningslobar där man plockar in någon som till exempel visar fingret eller på annat sätt uppträder provocerande mot polisen.
– Rolf Granér, psykolog och lärare på polisutbildningen vid Växjö universitet, [11]
Det är en välkänd metod bland poliser att utnyttja denna eller andra gummilagar för att straffa dem som anses kaxiga. De behöver inte vara särskilt berusade för att bli lobbade, det kan räcka med att de är uppkäftiga.
– Rolf Granér, [12]
LOB och hur den tillämpas är förenad med en bristande rättssäkerhet.
Patrik Thunholm, polis och rättsvetare, [5]

En majoritet av alla frihetsberövanden, över 50 000 personer (ca 65 000 år 2008[13] och ca 62 000 år 2009[5]), sker årligen med stöd av LOB och lagen har kritiserats för att kunna användas för godtyckligt av polisen[5][11][14][15] och för att tillämpningen skiljer sig i olika delar av Sverige.[13] Antalet anmälningar mot poliser i samband med omhändertagande enligt LOB är högt, men antalet åtal mot poliser är mycket begränsat.[11] Kritiker mot lagen har även hävdat att uppdraget att förvara berusade personer endast har en svag koppling till polisens kärnuppdrag: att utreda brott och upprätthålla ordning och säkerhet.[16] 2018 sade rikspolischefen Anders Thornberg att uppgiften att omhänderta berusade personer borde skötas av andra så att polisens resurser kan fokuseras på att bekämpa brott.[3]

Polismyndigheten har kritiserats av Justitieombudsmannen för att inte tillräckligt ha dokumenterat omhändertaganden. På grund av den bristande dokumentationen är det även svårt att veta om den lagstadgade ordning som finns efterlevs.[6]

Polisen har ingen laglig rätt att identifiera en person som inte är misstänkt för brott, men frihetsberövas enligt LOB.[14] Då det saknas brottsmisstanke går det heller inte att överklaga omhändertagandet i domstol[14] eller få det laglighetsprövat i efterhand[11] trots de följder ett omhändertagande enligt LOB kan få:

  • I många polisdistrikt är det praxis att den omhändertagne inte får ringa hem trots att det i en förordning om behandlingen av häktade och anhållna framgår att den som är frihetsberövad på annan grund än misstanke om brott bör ges möjlighet att underrätta sina närstående. Justitieombudsmannen har i ett enskilt ärende kritiserat samtalsförbudet.[11]
  • Oavsett om personen har körkort eller inte så skickas en "LOB-anmälan" till Transportstyrelsen och blir en belastningsuppgift i vägtrafikregistret[17] i två år.[18] Efter två LOB:ar skickas personen till sociala myndigheter för en utredning om nykterhetsopålitlighet som kan innebära att körkortet återkallas, även om personen inte körde bil vid tillfället för omhändertagandet.[19] År 2008 blev 513 personer av med körkortet i ett år efter en personutredning.[19] Två eller fler LOB:ar innebär avslag på ansökan om körkortstillstånd[förtydliga] och en spärrtid på tolv månader från senaste LOB:en.[18]
  • En rapport skickas till vapenregistret och den som för första gången söker vapenlicens måste vänta i två år från LOB:en. Efter en andra LOB inleds en omprövning av ärendet.[18][20]
  • Omhändertaganden har använts som försvårande omständigheter, och lett till straffskärpning, vid rattfylleri.[11]
  • Omhändertaganden kan innebära en försvårande omständighet vid vårdnadstvister.[6]
  • Mellan 1 januari 2012 och oktober 2013 avled åtta personer i svenska polisarrester. Sju av dessa hade omhändertagits enligt LOB. Fyra hade stora mängder läkemedel i kroppen och i ytterligare två fall fanns i polisens noteringar uppgifter om att personerna hade haft medicin och narkotika på sig när de togs om hand.[7] Ingen av de åtta fick träffa läkare innan de dog trots att polisen enligt lag är skyldiga att se till att den som grips får sjukvård om det finns misstanke om skada eller sjukdom.[21]

En utredning år 2000 föreslog bland annat att alkoholutandningsprov ska få tas på den omhändertagne för att bedöma vederbörandes tillstånd, och även för att avgöra om det över huvud taget föreligger grund för ett omhändertagande.[22] Diabetiker riskerar att bli tagna för alkoholberusade, omhändertas och låsas in eftersom låg insulinkänning kan ge liknande symtom som berusning.[23]

Rätten för den omhändertagne att få lagligheten av ett omhändertagande prövat i domstol diskuterades vid tillkomsten av LOB men infördes aldrig.[5]

Underlag för beslut om utskänkningstillstånd[redigera | redigera wikitext]

Antalet polisrapporter om LOB-ingripanden har i vissa fall använts som underlag för att dra in utskänkningstillstånd.[24]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ 1 § (1976:511)
  2. ^ 10 § (1976:511)
  3. ^ [a b] Monica Saarinen. "Rikspolischefen: Låt andra ta över de sociala uppgifterna", sverigesradio.se, 27 oktober 2018. Åtkomst den 27 oktboer 2018.
  4. ^ [a b c] Frida Pettersson Normark. "'Sjukvården vill inte ta itu med det'", Sveriges Television, 29 oktober 2013. Läst den 29 oktober 2013.
  5. ^ [a b c d e f] Thunholm, Patrik (2011). "Lag om omhändertagande av berusade LOB — En vårdlag eller ett maktmedel?" (PDF). Linnéuniversitetet. Läst 14 december 2011.
  6. ^ [a b c d e f] Elsa Kugelberg. "Att fylla en cell", Dagens Nyheters webbplats 24 juli 2013. Läst den 4 augusti 2013.
  7. ^ [a b] Anna-Klara Bankel, Lotta Sima, Anna H Svensson. "Expert: Folk dör i onödan i fyllecellerna", Sveriges Television, 29 oktober 2013. Läst den 29 oktober 2013.
  8. ^ [a b c] 7 § (1976:511)
  9. ^ 8 § (1976:511)
  10. ^ [a b c d] Ivarsson, Dan (30 september 2007). ”Nolltolerans mot berusade unga”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/2007-09-29/nolltolerans-mot-berusade-unga. Läst 7 november 2016. 
  11. ^ [a b c d e f g] Hjorth, Lina (27 januari 2009). ”De godtyckligt inspärrade”. Arbetaren (arkiverad på Internet Archive). Arkiverad från originalet den 13 november 2010. https://web.archive.org/web/20101113023242/http://arbetaren.se/articles/inrikes20090127-2. Läst 31 augusti 2013. 
  12. ^ Svensson, Gert (15 februari 2005). ”Två krafter kämpar inom varje polis”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/tva-krafter-kampar-inom-varje-polis. Läst 26 januari 2011. 
  13. ^ [a b] Brink, Bosse (17 november 2008). ”Polisen hanterar fyllerilag olika”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/polisen-hanterar-fyllerilag-olika_2050473.svd. Läst 26 januari 2011. 
  14. ^ [a b c] Mjörnberg, Mikael (10 juli 2010). ”Mister frihet utan misstanke om brott”. Folkbladet. http://www.folkbladet.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=5280851. Läst 26 januari 2011. 
  15. ^ Nilsson, Jesper (10 februari 2010). ”Min historia inte unik”. Sveriges Television. Arkiverad från originalet den 15 mars 2011. https://web.archive.org/web/20110315023006/http://svt.se/2.35188/1.1893070/. Läst 26 januari 2011. 
  16. ^ Thunholm, Patrik (10 mars 2012). ”Berusade ska ha vård i stället för fyllecell”. Göteborgsposten. http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.883572-berusade-ska-ha-vard-i-stallet-for-fyllecell. Läst 10 april 2012. 
  17. ^ "Lagen (2001:558) om vägtrafikregistret och förordningen (2001:650) om vägtrafikregistret Arkiverad 4 september 2017 hämtat från the Wayback Machine.", Transportstyrelsens webbplats. Åtkomst den 7 november 2016.
  18. ^ [a b c] Swälas, Moniqa (1 februari 2009). ”Inte kriminellt att vara full”. Gefle Dagblad. http://gd.se/nyheter/reportage/1.496312-inte-kriminellt-att-vara-full. Läst 26 januari 2011. 
  19. ^ [a b] "Femhundra körkort dras in efter fyllecellen", SVT Nyheter Örebro, Sveriges Television, 5 juni 2009. Åtkomst den 5 november 2016.
  20. ^ Rydeman, Johan (3 januari 2011). ”Jägare blev av med vapnen efter tupplur”. Hallandsposten. http://hallandsposten.se/nyheter/halmstad/1.1075571-jagare-blev-av-med-vapnen-efter-tupplur. Läst 27 januari 2011. 
  21. ^ Anna-Klara Bankel, Lotta Sima, Anna H Svensson. "Åtta döda i arresterna – ingen träffade läkare", Sveriges Television, 28 oktober 2013. Läst den 30 oktober 2013.
  22. ^ ”Ds 2001:31” (PDF). Regeringskansliet. 2 februari 2004. sid. 13. Arkiverad från originalet den 4 november 2013. https://web.archive.org/web/20131104080816/http://www.regeringen.se/content/1/c4/06/92/75683255.pdf. Läst 26 januari 2011. 
  23. ^ Anna-Klara Bankel. "Diabetessjuke Jimmy dog i arresten", Sveriges Television, 30 oktober 2013. Läst den 30 oktober 2013.
  24. ^ Brink, Bosse (16 november 2008). ”Sprittillstånd dras in på oklar grund”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sprittillstand-dras-in-pa-oklar-grund_2047607.svd. Läst 26 januari 2011.