Laglig vägg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Laglig graffitivägg i Münster

En laglig vägg är inom graffitikulturen en vägg eller mur som det från officiellt håll föklarats tillåtet att måla graffiti på. För närvarande existerar ett trettiotal lagliga graffitiväggar[1] runt om i Sverige.

Exempel på städer som försökt bli mer eller mindre fria från klotter och illegal graffiti genom att införa legala graffitiväggar, graffitiskolor och utställningsverksamhet är Norrköping i Sverige och Brügge i Belgien. I Norrköping arbetar man med klotterväggar och att bejaka hip-hop-kulturen, men säger samtidigt att "vi tolererar inte målning på väggar, spårvagnar, tunnlar och annan egendom. Klotter är en kriminell handling och ska beivras enligt den lagstiftning som finns på området."[2] I Brügge har de legala väggarna (Art Zones) kompletterats med en hård attityd mot illegal graffiti. Brügge fick European Crime Prevention Award 2001 för denna sin insats.

I graffitidebattens spår har också andra frågor aktualiserats som konstens, ungdomskulturens och reklamens roll i det offentliga rummet. År 2002 sade den svenska kulturministern att "Jag tror inte på batongmetoderna. Graffiti är ingenting som några politiker kan döda genom att föra krig. [...] Ett av de viktigaste kulturpolitiska målen som fastställts av riksdagen är just att verka för yttrandefriheten."[3] Den lagliga vägg som funnits längst, sedan 1979, är den på P-huset Anna i Malmö[4].

Det är oklart om förekomsten av lagliga väggar är ett effektivt sätt att minska mängden klotter, trots att försök har gjorts[5] bland annat i Röda sten i Göteborg [6] och i Västerås [7]. En del kommunalpolitiker anser att det inte är samhällets sak att uppmuntra till något som i huvudsak inte är tillåtet utan orsakar stora kostnader för skattebetalarna.[8]

Den amerikanske sociologen Devon Brewer är en forskare som särskilt sökt jämföra olika bekämpningsmetoder ur flera olika perspektiv. Efter att ha gått igenom och jämfört traditionella strategier med alternativa sådana, säger han att: "Den lagliga metoden förser ungdomarna med nya möjligheter, och inte bara det: den har också potentialen att vara ett kostnadseffektivt alternativ till traditionella anti-graffitimetoder."[9]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ P-Huset Anna[död länk]
  2. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 15 juni 2008. https://web.archive.org/web/20080615020929/http://www.norrkoping.se/trygg/brottsforebyggande/klotter/. Läst 4 augusti 2009. 
  3. ^ Dagens Nyheter 6/1, 12/1 2002, ref, i: Höigård, Cecilie: Gategallerier. Pax, Oslo 2002, sid. 162, not 139.
  4. ^ ”När P-huset fick laglig vägg”. 19 juni 2013. http://www.gatukonst.se/2013/06/19/nar-p-huset-fick-laglig-vagg/. Läst 25 juni 2013. 
  5. ^ ”Oväntade problem med laglig vägg”. Apropå 4/2005. Brottsförebyggande rådet. 13 december 2005. Arkiverad från originalet den 14 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110514130339/http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=691&module_instance=12. Läst 22 mars 2012. 
  6. ^ ”Ung och kriminell”. Apropå 2/2006. Brottsförebyggande rådet. 2 juni 2006. Arkiverad från originalet den 14 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110514130425/http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=734&module_instance=12. Läst 22 mars 2012. 
  7. ^ Lunds Universitet:”Allt handlar om att synas” En studie om graffitimålande ungdomar i Bromma[död länk]
  8. ^ Stockholms kommunfullmäktige: Ungdomar, konst och det offentliga rummet, Bilaga 1, Reservationer: Farsta stadsdelsnämnd
  9. ^ “Legal programs not only provide youth new opportunities, but also have the potential to be cost-effective alternatives to traditional anti-graffiti programs”. Brewer, Devon: Bombing and Burning. The Social Organization and Values of Hip Hop Graffiti Writers and Implication for Policy. Deviant Behaviour, 11/1990, s. 345-369.