Laisälven

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Storforsen i Laisälven, ungefär fem kilometer uppströms utloppet i Vindelälven.

Laisälven, är en älv i mellersta Lappland, i Arjeplogs och Sorsele kommuner, med en längd av 190 km. Avrinningsområdet är cirka 3 000 km².

Laisälven har sitt källflöde på drygt 850 meters höjd nära Nasafjället vid gränsen mot Norge.[1] Den flyter med strömmar och sel genom fjällandskap och bildar högst upp sjöarna Yraft vid Adolfström, Mittisjön, Gautosjön vid Gautosjö och Stor-Laisan vid Laisvall och Laisvallby. De tre första sjöarna håller endast bestånd av röding och öring. I Storlaisan som är väldigt djup och nr 2 efter Hornavan i Arjeplogs kommun, finns förutom öring och röding även harr, sik, abborre ,gädda och lake. Medelvattenföringen vid mynningen är 57 m3/s. Största biflöde är Dellikälven som avvattnar flera fina fjällsjöar längs Kungsleden. Till Dellikälven avvattnas Kraptbäcken från Kraptsjön som håller fina öringsbestånd. Ett mindre biflöde till Laisälven in i Stor-Laisan är Kramajokk som avvattnar Kramasjöarna söder om Krappesvare och håller företrädesvis harr och öring.

Laisälven är av riksintresse för kulturmiljövården.Laisvalls fiskevårdsområde sträcker sig från utloppet av Gautosjön via Märkforsen och Sikselet nedströms ända ned till Björklidens SFF som ligger nedströms sammanflödet av Dellikäven och Laisälven. I Stor-Laisan som är populär för trolling finns flera populära ställen för sportfiske nedströms Vuojatselet som är övergången från Storlaisan till strömmar och sel bl.a. Lais-Luspeströmmen, Ackerselet, Ackerforsen, Svanselet, Djupselet, Hästskoforsen, Dellikselet samt Brattforsen. I Djupselet finns en bro över som är körbar med scooter och 4-hjuling. Vandringsled till nybyggarbyn Delliknäs är utmärkt längs delvis spångad led. Laisluspen nås lätt med bil både via Laisvallby på vägen till/från Båtsjaur och från söder via Björkliden, Maskaur.

Laisälvens fiskevårdsområde som sträcker sig från Björklidens SFF[förtydliga] till gränsen mot Västerbottens län.[2] Från Björklidens SFF:s fiskegräns till Marielund, en sträcka på 10 kilometer, dominerar forsar och mindre sel. Älven är mycket varierad med både lugna och vilda forsar, sandgrund och klipphällar, grunda och djupa strömmar. Här finns harr och grov öring. Forsarna heter Deppisforsen, Sadeforsen, Länningforsen och Holmselforsen.[1] Det finns flera små bäckar inom området. Tjålmbäcken, Östra Lairobäcken, del av Ravelsjöbäcken samt Mullejaurebäcken har god tillgång på harr och öring. Fiskevattnen är lättillgängliga med få undantag. I sjöarna Östra och Västra Mulljaur finns viltbestånd av abborre, gädda, lake och sik. Även inplanterad harr och öring kan fångas året runt.[3]

Laisälven är Vindelälvens största biflöde och mynnar i den översta delen av sjön Nedre Gautsträsket cirka 10 km norr om Sorsele.

Forsar[redigera | redigera wikitext]

Märkforsen i övre Laisälven har en inskärning som bildat en canyon i berget. De nedre lugnvattnen är bästa fiskeplatserna. Nedströms Storlaisan är den lugna Luspeströmmen och de vildare Ackerforsen och Hästskoforsen finns grov öring och goda harrförekomster.

Deppisforsen ligger naturskönt i ett avsnitt av Laisälven där ingen väg ligger i direkt närhet. Deppisforsen är tvådelad, där både den övre och nedre forsen är mycket brant och stenig. Mellan forsarna finns ett djupt sel. Stenbrytare från flottningens dagar finns kvar intakta i både övre och nedre forsen. Stora hällar omger älven och Deppisforsen är ett utflyktsmål. Hela forsen ligger i Björklidens SFF fiskesträcka.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] http://medlem.spray.se/laisdalen/Fiskevatten/Laisalven.html
  2. ^ http://www.laisalven.se/index.html
  3. ^ http://www.sportfiskeguide.se/spfguide/vatten/laisalv.htm

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Bylund, Erik (1964). ”Vad blir den ekonomiska följden av en reglering av Laisälven?”. Samefolket 1964:6-7,: sid. 96-100 : ill.. 0346-0320. ISSN 0346-0320.  Libris 9437860
  • Laestander, Gösta (2008). ”Övre Laisdalen”. Västerbotten (Umeå. 1920) 2008:2,: sid. 44-48. 0346-4938. ISSN 0346-4938.  Libris 11260726
  • Länsstyrelsen i Norrbottens län. Naturvårdsenheten (1977). Laisälven: en naturinventering. Luleå. Libris 411483 
  • Schaefer, Helmut (1967). ”Bevara Laisdalen!”. Sveriges natur (Tidskrift) 1967(58): nr 5,: sid. 214-216 : ill.. 0039-6974. ISSN 0039-6974.  Libris 11201508
  • Sparby, Cenneth (1992). ”Flugfiske i Laisälven”. Norrlandsälvar (1992) 1993,: sid. [26]-41 : färgill..  Libris 9467557