Laisvall

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Laisvall
småort
Del av centrala Laisvall
Del av centrala Laisvall
Land Sverige Sverige
Landskap Lappland
Län Norrbottens län
Kommun Arjeplogs kommun
Distrikt Arjeplogs distrikt
Koordinater 66°7′55″N 17°10′3″Ö / 66.13194°N 17.16750°Ö / 66.13194; 17.16750
Area 49 hektar (2015)[1]
Folkmängd 77 (2015)[1]
Befolkningstäthet 1,5714 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Tätortskod T8712[2]
Småortskod S9741[3]
Ortens läge i Norrbottens län
Red pog.svg
Ortens läge i Norrbottens län
Wikimedia Commons: Laisvall
SCB:s tätortsavgränsning (långsam)
SCB:s småortsavgränsning (långsam)
Redigera Wikidata

Laisvall (samiska: Lájsogädde) är ett före detta gruvsamhälle beläget vid sjön Laisan i Arjeplogs kommun i Norrbottens län. Laisvall är den största orten i kommunen utanför centralorten Arjeplog. Fram till 2005 klassades platsen av SCB som en tätort, men därefter klassas den som småort.

Cirka fyra kilometer söderut ligger Laisvall by.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Laisvall tillkom kring blymalmsgruvan Laisvallgruvan som var i drift 1943 till 2001 och drevs av Boliden AB. Gruvan var under årtionden livsnerven och den största arbetsgivaren på orten.

Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]

Laisvall ligger i Arjeplogs socken, som vid införandet av 1862 års kommunalförordningar i landskapet Lappland 1874 bildade Arjeplogs landskommun. Landskommunen ombildades 1 januari 1971 till Arjeplogs kommun, som Laisvall tillhört sedan dess.

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Småorten Laisvall (lila gräns) vid småortsavgränsningen 2015. På kartan syns även Laisvallby och Västra Laisvall. Bakgrundskarta från Lantmäteriet, skala 1:30 236.
Befolkningsutvecklingen i Laisvall 1945–2015[4][5][6][7][8][9][10][11]
År Folkmängd Areal (ha)
1945
  
217 ##
1950
  
577 ##
1960
  
695 68
1965
  
732 69
1970
  
634 69
1975
  
587 70
1980
  
605 69
1990
  
265 72
1995
  
235 72
2000
  
204 71
2005
  
162 71#
2010
  
105 49#
2015
  
77 49#
Anm.: Upphörde som tätort 2005.
 ## Som tätort/befolkningsagglomeration 1920–1950.
 # Som småort.

Statistiska centralbyrån anmärkte i småortsavgränsningen 1995 att vissa tätorter avgränsats på ett felaktigt sätt vid tätortsavgränsningen 1995. För Laisvall borde tätortens befolkning ha uppgått till 318 personer, en siffra 83 personer högre än den publicerade. Anledningen till denna felaktighet var att gruvan och en del bostäder i tätorten tillhörde samma fastighet. När fastigheten tilldelats en koordinat så hamnade denna i gruvan, cirka 2 kilometer norr om tätorten. De 83 personerna som bodde inne i tätorten räknades då som boende vid gruvan. Denna anmärkning var ingen rättning, och den publicerade siffran på 235 personer blev inte officiellt korrigerad eller ersatt.[12]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Småorter 2015, Statistiska centralbyrån, 19 december 2016
  2. ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, Statistiska centralbyrån, läst: 24 mars 2014
  3. ^ Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, Statistiska centralbyrån, 15 oktober 2012, läst: 9 juli 2016
  4. ^ ”Småorter 2005”. Arkiverad från originalet den 17 april 2012. https://web.archive.org/web/20120417115250/http://www.scb.se/statistik/MI/MI0811/2005A01S/MI0811_2005A01S_SM_MI38SM0602.pdf. Läst 8 februari 2012. 
  5. ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1945, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Befolkningsagglomerationer. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1947. sid. 225. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1945_1.pdf. Läst 25 oktober 2014  Arkiverad 25 oktober 2014 på WebCite
  6. ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952-05-19. sid. 237. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_1.pdf. Läst 9 oktober 2014  Arkiverad 1 oktober 2014 på WebCite
  7. ^ Statistiska meddelanden Be 1967:21 Tätorternas areal och folkmängd 1960 och 1965. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1967-09-22. sid. 82 
  8. ^ Statistiska meddelanden Be 1972:11 Tätorternas areal och folkmängd 1965 och 1970. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 17 november 1972. sid. 76 
  9. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. https://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 8 februari 2012. 
  10. ^ Statistiska meddelanden: Tätorter 1990, Befolkning och areal i tätorter och glesbygd; Reviderade uppgifter. Stockholm sid=54: Statistiska centralbyrån. 26 februari 1992. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9201.pdf. Läst 4 februari 2016 format=PDF  Arkiverad 18 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  11. ^ (PDF) Folk- och bostadsräkningen 1980 Del 2:3, Tätorternas areal och folkmängd, utveckling mellan 1975 och 1980. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1984-06-29. sid. 58. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folk_o_bostadsrakningen_1980_2_3.pdf. Läst 15 januari 2015  Arkiverad 15 januari 2015 på WebCite
  12. ^ Statistiska meddelanden. Småorter 1995: Befolkningskoncentrationer i glesbygd. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 30 juni 1997. sid. 130. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9602.pdf  Arkiverad 3 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.