Lana Del Rey

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Lana Del Rey
Lana Del Rey at KROQ Weenie Roast 2017 (cropped).jpg
Lana Del Rey maj 2017.
FödelsenamnElizabeth Woolridge Grant
Pseudonym(er)Lizzy Grant
Född21 juni 1985 (33 år)[1]
Lake Placid, New York, USA
GenrerIndiepop, alternative[särskiljning behövs], barockpop, sadcore
RollMusiker, modell
InstrumentSång, gitarr
År som aktiv2005–nutid
SkivbolagInterscope, Polydor, Stranger
Webbplatslanadelrey.com

Lana Del Rey, egentligen Elizabeth Woolridge Grant, född 21 juni 1985[1] i New York i delstaten New York, är en amerikansk sångerska och låtskrivare.

Bakgrund och karriär[redigera | redigera wikitext]

Lana Del Rey föddes som Elizabeth Grant i New York, USA. Som barn gick hon i en katolsk skola[2] och sjöng även i olika kyrkokörer.[3] Vid 18 års ålder flyttade hon till New York för att studera filosofi med metafysisk inriktning vid Fordham University.[4]

Hon började uppträda på klubbar för att visa upp sin talang i sång under olika namn, "May Jailer" som kort därefter blev "Sparkle Jump Rope Queen".[5]

2011 blev Del Rey en internetsensation efter att hennes låt Video Games blivit en viral succé.[6] Hennes första studioalbum Born to Die släpptes 2012. Albumet kom på plats nummer två på Billboard 200listan. 2018 blev albumet det tredje av en kvinnlig artist att ha legat 300 veckor på listan.[7]

Del Rey släppte 2013 en EP med titeln Paradise.[8] Del Rey nominerades för Paradise till sin första Grammy för bästa pop album. Hon nominerades även vid Grammygalan för bästa musik skriven för visuell media för sin låt Young and Beautiful skriven för Baz Luhrmanns filmatisering av Den store Gatsby.[9] Den 6 december 2013 släppte Del Rey kortfilmen Tropico.[10]

2014 släppte Del Rey sitt andra studioalbum Ultraviolence, som blev Del Reys första album att bli nummer 1 på Billboard 200 listan.[11] Albumet fick mycket god kritik.[12] Del Rey turnerade sedan med den så kallade The Endless Summer Tour tillsammans med Courtney Love.

Del Rey släppte 2015 sitt tredje studioalbum, Honeymoon.

I februari 2017 släppte Del Rey singeln Love. Den 29 mars 2017 släppte Del Rey på sin Youtubekanal en trailer för sitt kommande album, där albumets titel, Lust For Life tillkännagavs. I april 2017 släppte hon singeln Lust For Life tillsammans med The Weeknd och la ut albumets omslag på sin Instagram. Omslaget var en leende bild på Del Rey tagen av hennes syster Caroline ”Chuck” Grant. Den 21 juli släpptes albumet Lust For Life. Den blev etta på Billboard 200listan och blev Grammynominerad för bästa pop album.

Del Rey medverkade på Andrew Lloyd Webbers Unmasked på vilken hon gjorde cover på You Must Love Me från musikalen Evita, låten släpptes ibörjan av 2018. Samma år genomförde Del Rey en arenaturné, L.A. to the Moon Tour, som gick genom Nord- och Sydamerika, Australien och Europa. I september 2018 tillkännagav Del Rey att hennes nästa album som gjorts i samarbete med Jack Antonoff skulle släppas i början av 2019, albumet har titeln Norman Fucking Rockwell, efter den amerikanska konstnären och illustratören Norman Rockwell. Den första singeln från albumet lanserades samtidigt och har titeln Mariners Apartment Complex.

Del Rey skriver även poesi och arbetade under 2018 med en bok under arbetstiteln Violet Bent Backwards Over the Grass. Boken beräknas utkomma under 2019.[13] och hon önskar ge ut den på egen hand.[14]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Hiatt, Brian (July 18, 2014). ”Lana Del Rey – The Saddest, Baddest Diva in Rock”. Rolling Stone (1212): sid. 44. ”Del Rey is four days away from her 29th birthday (for reasons she can’t explain, she’s usually reported to be a year younger), but looks, at the moment, like a college junior home for the summer.”. 
  2. ^ ”national anthem”. NYLON. http://www.nylon.com/articles/lana-del-rey-interview-nylon. Läst 4 april 2016. 
  3. ^ ”Lana Del Rey Interview”. Clash Magazine. http://www.clashmusic.com/feature/lana-del-rey-interview. Läst 4 april 2016. 
  4. ^ Lana Del Rey. British Vogue. Läst 6 april 2018.
  5. ^ Lana Del Rey – pass notes No 3,256. The Guardian. Läst 6 april 2018.
  6. ^ Lana Del Rey: The strange story of the star who rewrote her past. The Guardian. Läst 6 april 2018.
  7. ^ Love, the law, and Lana Del Rey. BBC News. Läst 6 april 2018.
  8. ^ Lana Del Rey Debuts at #10 on Billboard 200 With 'Paradise' EP (Interscope/Polydor). PR Newswire. Läst 6 april 2018.
  9. ^ Grammy Awards 2014: Full Nominations List. Billboard. Läst 6 april 2018.
  10. ^ Lana Del Rey - Tropico (Short Film)(Explicit). Youtube. Läst 6 april 2018.
  11. ^ Lana Del Rey's 'ULTRAVIOLENCE' (Interscope/Polydor UK) Debuts At #1 In Twelve Countries Including U.S. & U.K., Plus Top 5 In Eight Other Countries. PR Newswire. Läst 6 april 2018.
  12. ^ Lana Del Rey: Ultraviolence review – great songs about awful, boring people. The Guardian. Läst 6 april 2018.
  13. ^ ”Lana Del Rey ready to release poetry book” (på engelska). Music-News.com. http://www.music-news.com/news/UK/118291/Lana-Del-Rey-ready-to-release-poetry-book. Läst 5 februari 2019. 
  14. ^ Jenny Damberg, red. ”Bokplock:”. Svensk Bokhandel (nr 2–2019): sid. 33. ISSN 0039-6451. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]