Landsorganisationen i Sverige

Från Wikipedia
Version från den 18 november 2017 kl. 16.49 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 1 källor och märker 0 som döda. #IABot (v1.6.1))
LO
Information
OrdförandeKarl-Petter Thorwaldsson[1]
Vice ordförande1:e: Therese Guovelin
2:e: Berit Müllerström
Historia
Grundat1898
LandSverige Sverige
HuvudkontorBarnhusgatan 18 Stockholm
Antal medlemmar14 (drygt 1 500 000 sammanlagt i medlemsförbunden[2])
Övrigt
Webbplatswww.lo.se
FörbundstidningArbetet

Landsorganisationen i Sverige (LO) är en sammanslutning av fackliga arbetstagarorganisationer i Sverige, bildad 1898.

Beskrivning

LO:s uppgift är att försvara medlemmarnas intressen på arbetsmarknaden och i samhället i stort. Det gäller alltifrån löner och anställningsvillkor till att försöka påverka politiska beslut som gynnar medlemmarna. LO samlar fjorton medlemsförbund som i sin tur organiserar cirka 1,5 miljoner arbetare. Landsorganisationen förhandlade tidigare i stor utsträckning med arbetsgivareföreningen Svenskt Näringsliv (tidigare Svenska Arbetsgivareföreningen, SAF) om olika avtal. LO samordnar numera sina medlemsförbunds krav inför varje stor avtalsrörelse. Målet är att nå reallöneökningar för alla, ökad jämlikhet, minskade löneskillnader mellan kvinnor och män samt ökad sysselsättning. Den solidariska lönepolitiken är en central del av LO:s avtalsförhandlingar.

Förhandlingar direkt med arbetsgivarparten har minskat i omfattning och de flesta avtal tecknas av de enskilda fackförbunden. Vissa avtal tecknas fortfarande mellan centralorganisationerna, till exempel omställningsavtal och försäkringar.

Antalet anställda vid LO:s centrala kansli är drygt 100 personer. Landsorganisationens centrala säte – "LO-borgen" – finns vid Norra Bantorget i Stockholm. Ute i landet har LO en regional organisation, de så kallade LO-distrikten, och lokalt i kommunerna, LO-facken. Syftet är att ha en samordning och ett forum för det tvärfackliga arbetet på alla nivåer mellan de 14 fackförbunden inom LO. LO samordnar också delar av LO-förbundens arbetsmarknadsinformation till unga och har varje sommar en speciell kampanj som riktar sig till sommarjobbare.

LO samverkar internationellt med andra fackförbund inom Europafacket samt globalt inom Internationella fackliga samorganisationen, IFS.

Historia

  • 1898 föreslogs vid en konferens i Stockholm att man skulle bilda Sveriges samverkande fackförbund. Så skedde också, men namnet blev Landsorganisationen och datum för bildandet är den 7 augusti 1898. Till ordförande utsågs Fredrik Sterky.
  • 1901 började uppbyggnaden av en strejk- och reservfond, så att LO skulle stå rustat inför kommande strider.
  • 1902 anordnades demonstration för allmän rösträtt, första maj proklamerades som allmän fridag och en strejk utlystes som allmän påtryckning i rösträttsfrågan den 15-17 maj. Svenska arbetsgivareföreningen bildades samma år som ett direkt resultat av dessa maktdemonstrationer.
  • 1908 inköptes fastigheten på Barnhusgatan i Stockholm. De följande åren förekom en mängd strejker och lockouter.
  • 1910 efter storstrejkens slut stod LO och fackföreningsrörelsen som förlorare. Därtill bröt sig syndikalisterna ut och bildade den egna Sveriges arbetares centralorganisation.
  • 1912 antogs industriförbundsprincipen som säger att alla arbetare på en viss arbetsplats bör tillhöra samma fackförening.
  • 1913 bildades den första lokala fackliga centralorganisationen (FCO) i Lund.
  • 1920 infördes åttatimmarsdagen och högst 48 timmarsvecka. Samma år startades LO:s förbundsorgan Fackföreningsrörelsen.
  • 1929 inrättades arbetsdomstolen som syftade till att förhindra stridsåtgärder på arbetsmarknaden och i juni startades LO Brunnsviks folkhögskola.
  • 1938 slöts huvudavtal med SAF, det s.k. Saltsjöbadsavtalet.
  • 1942 startade LO den dagliga Aftontidningen.
  • 1952 inköptes kursgården Åkers Runö.
  • 1956 köpte LO Stockholms-Tidningen och Aftonbladet, och Aftontidningen lades ner samma år.
  • 1958 slog man samman socialdemokratiska Morgontidningen med Stockholms-Tidningen. Den senare upphörde 1966.
  • 1976 bytte LO:s tidskrift Fackföreningsrörelsen namn till LO-tidningen Fackföreningsrörelsen.
  • 1978 ledde en omorganisation till att begreppet FCO ändrades till LO-distrikt och LO-sektion.
  • 1991 förenklades LO:s veckotidning LO-tidningen Fackföreningsrörelsen namnet till LO-Tidningen.
  • 2012 bytte LO-Tidningen namn till Arbetet.[3]

LO och SAP

Sedan grundandet har LO haft nära band till Socialdemokratiska arbetarepartiet (SAP). De båda organisationerna kallas ofta "de två benen i arbetarrörelsen", där partiet är det politiska benet och LO det fackliga. Vid årsskiftet 1990/1991 försvann möjligheten för organisationer inom LO att kollektivansluta sina medlemmar till Socialdemokratiska arbetarepartiet. LO stödjer dock fortfarande Socialdemokraterna ekonomiskt genom att årligen skänka 6 miljoner kronor,[4] motsvarande fyra kronor per medlem.[5] LO har till exempel bedrivit kampanjer för att värva medlemmar till Socialdemokraterna och det samlade ekonomiska stödet är därför svårt att beräkna. Riksdagsledamoten Carl B Hamilton (Folkpartiet liberalerna) hävdar att det ekonomiska stödet totalt uppgår till 516 miljoner, varav 436 miljoner består i arbetsinsatser.[6] Hamiltons beräkningar har ifrågasatts av arbetarrörelsen.

LO beslutade 2008 att förtroendeuppdrag för LO inte är förenligt med medlemskap i Sverigedemokraterna.[7]

Ordförande sedan år 2012 (omvald på LO-kongressen år 2016) är Karl-Petter Thorwaldsson som i egenskap av LO:s ordförande även har en plats i SAP:s verkställande utskott.

LO-borgen

Antal medlemmar

Antalet medlemmar i LO-förbunden var 2008 totalt 1 700 000 personer, i december 2010 var antalet drygt 1 500 000 personer,[2] d.v.s. en minskning med 200 000 personer på två år. Antalet har under en rad år visat en nedåtgående trend och anslutningsgraden för arbetare låg 2016 på 62 procent.[8] För tjänstemän var den samma år 74 procent och för anställda i genomsnitt 69 procent. Detta är i ett internationellt perspektiv mycket högt.

Innehav

Landsorganisationen ägde tidigare 50,1 procent av aktierna i Aftonbladet (från 2 maj 1996) och kontrollerade därmed även tidningens politiska inriktning. Den 15 juni 2009 meddelades att den norska mediakoncernen Schibsted, som tidigare ägt 49,9 procent av aktierna, köper ytterligare 41 procent av aktierna i Aftonbladet. LO behöll 9 procent av aktierna samt rätten att inlägga veto mot styrelsebeslut om vem som ska vara chefredaktör för ledar-, debatt- och kulturavdelningarna i tidningen.[9][10]

De fem värnen

För att kunna hålla det fackliga löftet ovan talar LO om de fem värnen vilka är följande.

  • Full sysselsättning
  • Aktiv arbetsmarknadspolitik
  • Hög arbetslöshetskassa
  • Starkt anställningsskydd
  • Rikstäckande kollektivavtal[11]

Medlemsförbund

I LO finns 14 förbund:

Ungdomsförbund

Socialdemokraternas ungdomsförbund SSU är också LO:s ungdomsförbund. Intimt samarbete med kurs och kampanjer finns. LO har också en plats i SSU:s förbundsstyrelse.

Utöver SSU driver LO initiativet LO Ung, och vissa medlemsfack har egen ungdomsorganisation så som Unga Byggare.

Ordförande genom tiderna

Kritik

Under många decennier kritiserades LO från högerhåll för att vissa förbundsavdelningar kollektivanslöt sina medlemmar till Socialdemokraterna. LO upphörde 1991 med kollektivanslutningen. Detta gjorde att Socialdemokraternas medlemsantal minskade kraftigt. (Se avsnittet LO och SAP ovan.)

Riksdagsval

I Riksdagsvalet 2014 röstade LO:s medlemmar enligt SVT:s vallokalsundersökning så här[13]:

Parti Röster
%
  Socialdemokraterna 51%
  Sverigedemokraterna 11%
  Moderata samlingspartiet 10%
  Vänsterpartiet 10%
  Miljöpartiet de Gröna 6%
  Centerpartiet 3%
  Feministiskt initiativ 3%
  Folkpartiet liberalerna 2%
  Kristdemokraterna 2%
  Övriga partier 1%
  Röd-gröna blocket (s, v, mp) 67%
  Borgerliga blocket (m, fp, kd, c) 17%


Se även

Referenser

Noter

  1. ^ ”Karl-Petter Thorwaldsson ny LO-ordförande - Ekot”. Sverigesradio.se. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5124676. Läst 12 mars 2013. 
  2. ^ [a b] ”En presentation av LO // LO - Landsorganisationen i Sverige”. Lo.se. 5 mars 2012. http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/702BAB10A35C5A22C1256E3C004FED03. Läst 12 mars 2013. 
  3. ^ Får vi presentera: Arbetet, LO-Tidningen 3 november 2011. Läst 25 maj 2012.
  4. ^ Facket och politiken Arkiverad 24 januari 2013 hämtat från the Wayback Machine., läst 28 december 2012
  5. ^ LO-förbundens medlemsantal 2011-12-31, läst 26 juni 2017
  6. ^ ”Motion 2004/05:K334 - Bidrag till politiska partier och valkandidater”. Sveriges Riksdag. http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=GS02K334. 
  7. ^ LO-sekreterare gick med i sd Dagens Nyheter, 25 januari 2008
  8. ^ Kjellberg, Anders Kollektivavtalens täckningsgrad samt organisationsgraden hos arbetsgivarförbund och fackförbund, Department of Sociology, Lund University. Studies in Social Policy, Industrial Relations, Working Life and Mobility. Research Reports 2017:1
  9. ^ ”Schibsted Sverige blir huvudägare i Aftonbladet”. LO. Arkiverad från originalet den 18 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110718080832/http://lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/657B81ADAE0A7F16C12575D60027D924. 
  10. ^ ”LO säljer aktier i Aftonbladet”. Svenska Dagbladet. 15 juni 2009. http://www.svd.se/naringsliv/lo-saljer-aktier-i-aftonbladet_3063803.svd. Läst 5 juni 2011. 
  11. ^ ”Uppdraget - att värna det fackliga löftet”. LO. http://www.vastsverige.lo.se/distrikt/vastsverige/home.nsf/unidView/B7FBF20DDF28A25EC1257142002E6676/$file/Uppdraget.pdf. [död länk]
  12. ^ ”LO har valt en ny ordförande”. LO. 26 maj 2012. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121025133024/http://lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/1BA1F0F1CC433EA0C1257A0A0039C46C. Läst 26 maj 2012. 
  13. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 26 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160126184700/http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4737&artikel=5963673. Läst 9 januari 2016.  läst 2016-01-10

Tryckta källor

  • Enskilda byråns handböcker. Fackliga organisationer - LO. Skrifter utgivna av Riksarkivet, 1402-4705 ; 10. Stockholm: Riksarkivet. 1999. Libris 2625630. ISBN 91-88366-43-X 

Vidare läsning

Externa länkar