Langue d'oïl

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den geografiska spridningen av langue d'oïl (andra än franskan) kan ses i graderna av grönt och gult på denna karta.

Langue d'oïl betecknar den franska eller snarare de dialekter som talades i norra halvan av Frankrike under medeltiden. Dessa är grunden för modern franska. Termen betyder "ja-språket" och betecknade ursprungligen sättet att bejaka (hoc ille), vilket skiljde sig åt mellan norra och södra Frankrike. Språket i den södra landshalvan benämndes langue d'oc och är ursprunget till occitanskan. Det var Dante som var den första som nämnde dessa termer i sitt författarskap. Det gjorde han i sin De vulgari eloquentia där han talade om tre språk: oïl, oc och si.