Lansjärv
| Lansjärv | |
| fd småort | |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Landskap | Norrbotten |
| Län | Norrbottens län |
| Kommun | Överkalix kommun |
| Distrikt | Överkalix distrikt |
| Koordinater | 66°39′15″N 22°11′45″Ö / 66.65417°N 22.19583°Ö |
| Area | 31 hektar (2010)[1] |
| Folkmängd | 56 (2010)[1] |
| Befolkningstäthet | 1,81 inv./hektar |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| - sommartid | CEST (UTC+2) |
| Tätortskod | TX864[2] |
| Småortskod | S9541[1] |
| Beb.områdeskod | 2513TB108 (1960–1980)[3] 2513SB116 (1990–2015)[3] |
  Ortens läge i Norrbottens län
| |
| Wikimedia Commons: Lansjärv | |
| SCB:s bebyggelseområdesavgränsning Redigera Wikidata | |
Lansjärv är en by i och tidigare småort i Överkalix kommun. Byn ligger i nordvästra delen av kommunen, cirka 10 kilometer från gränsen till Gällivare kommun, på östra sidan av E10 och på västra stranden av sjön Övre Lansjärv.[4] Den av Statistiska centralbyrån avgränsade småorten Lansjärv omfattar inte all bebyggelse på orten, utan endast de centrala delarna.[5] 2015 hade folkmängden inom småorten minskat till under 50 personer och denna upplöstes.[6]
Historia[redigera | redigera wikitext]
Redan på 1600-talet fanns det bofasta i Lansjärv. Faktum är att år 1680 anges som det år då byn grundades. Under senare delen av 1700-talet var Lansjärv en rastplats längs en av malmtransportlederna från Gällivare[7]
I augusti 2003 blev det känt för allmänheten att man gjort vissa fynd gjorda i Rackberget. Fynden beräknas vara cirka 8 000–10 000 år gamla. På den tiden nådde havet dit. Man har bland annat funnit fångstgropar och eldstäder.[8] Dessa människor livnärde sig då på jakt och fiske . Man tror också att dessa människor kunde vara bofasta på denna plats. Även andra fynd har gjorts i och omkring Ertsjärv och Lansjärv, (bland annat lappgrav). Eftersom havskust fanns där tidigare, finns det många boplatser efter fiskarna och jägarna som höll till där.
Stenåldern[redigera | redigera wikitext]
Hembygdsforskaren Olof Hederyd som studerat stenåldern i Överkalix har kommit fram till att Lansjärvsområdet, med tanke på landhöjningen efter inlandsisens bortsmältande, avsnördes från havet cirka 3600 f Kr och att det vid den tiden var möjligt att bosätta sig på sjöns stränder. Om någon redan så tidigt bodde här är dock oklart.[9] Då de yxor som upphittats tycks samtida med fynd från andra boplatser, bland annat i Finland, är 3000 f Kr en mer säker tidpunkt. De flesta fynden har gjorts och görs fortfarande på de sjöstränder som en gång var havsstränder med utomordentliga möjligheter till fiske. Litorinahavets vik vid Yttre-Lansjärv torde också enligt Hederyd ha ”vimlat av fisk, fågel, säl och annat havsvilt”.
I sin bok om Överkalix sockenhistoria- Från stenhacka till järntacka[10] skriver Olof Hederyd om Sanningslandet, Lappviken och Talludden som tre namn som blivit klassiska i den norrbottniska forntidsforskningen. Att de förknippas med de boplatser där ett okänt- möjligen flera okända- folk långt före vår tideräknings början, etablerat kring Övre Lansjärvs stränder.
De åtskilliga stenredskap som hittats vid arkeologiska utgrävningar har enligt Hederyd blivit föremål för grundliga utredningar, jämförelser och diskussioner bland arkeologiskt fackfolk. Ytterst lite av allt detta har dock kommit till allmänhetens kännedom.
Sigurd Dahlbäck, advokat, författare och amatörarkeolog var de sista åren av sitt liv bosatt på gården Inniheden i Lansjärv. Härifrån ägnade han en stor del av sin tid åt att dokumentera bygdens förhistoria. Hans insatser i arkeologiska sammanhang beskrivs av Hederyd som mycket stora, och hans rapporter om fornfynd som ytterst detaljrika och beskrivande. Sigurd Dahlbäck försökte under större delen av 1920-talet få till stånd ett museum för Torne/Kalix älvdalar. Enligt Olof Hederyd försökte han få Nordiska museet intresserat av projektet, men detta var förgäves. Efter Dahlbäcks död 1932 togs de fynd han samlat till Norrbottens museum i Luleå.
Arkeologiprofessorn Carl-Axel Moberg byggde sina undersökningar i Lansjärv på Dahlbäcks arbete och utförde den mest omfattande redovisningen av Lansjärvsfynden. Moberg menar att trakten inte bara är betydande i Norrbottens forntidshistoria utan även är en av Fennoskandias mest framträdande stenålderskulturer.
Vill man idag på plats uppleva en liten del av denna gamla historia finns en forntidsstig invid Missisberget nära Gammelkänt och Sanningslandet. Här kan kokgropar och brända stenar ses med blotta ögat och en försänkning i marken beskrivs vara grunden till en hydda med strandtomt och solläge.
Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]
Lansjärv ligger i Överkalix socken som bildade Överkalix landskommun i samband med kommunreformen 1863. I samband med kommunreformen 1971 ombildades kommunen till Överkalix kommun, som Lansjärv har tillhört sedan dess.
Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]
| Befolkningsutvecklingen i Lansjärv 1960–2010[11][12][13][14][15][16][17] | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | Areal (ha) | ||
| 1960 | 277 | 91 | ||
| 1965 | 273 | 85 | ||
| 1970 | 248 | 48 | ||
| 1975 | 209 | 70 | ||
| 1990 | 111 | 25# | ||
| 1995 | 95 | 28# | ||
| 2000 | 92 | 30# | ||
| 2005 | 67 | 31# | ||
| 2010 | 56 | 31# | ||
Anm.: Upphörde som tätort 1980. Upphörde som småort 2015.
# Som småort. | ||||
I samband med tätortsavgränsningen 1975 avgränsades tätorten Lansjärv på den nya ekonomiska kartan.[13] På grund av förändrat dataunderlag hos Statistiska centralbyrån så är småortsavgränsningarna 1990 och 1995 inte jämförbara. Befolkningen inom det område som småorten omfattade 1995 var 113 invånare den 31 december 1990.[16]
Samhället[redigera | redigera wikitext]
Här finns en bagarstuga med vedeldad ugn samt en kyrka. Här finns också ett Folkets Hus[18] där många av byns arrangemang äger rum, och där det finns möjlighet att hyra rum för övernattning. Vid väg E10 ligger restaurangen, kiosken och bensinstationen E10-Baren.[19] Sommartid är de långgrunda och vackert belägna stränder som omger sjön populära tillhåll för ortsbor och semesterfirare.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, Statistiska centralbyrån, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016.[källa från Wikidata]
- ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, Statistiska centralbyrån, läs online, läst: 20 februari 2014.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, Statistiska centralbyrån, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ ”Min Karta (tidigare: Kartsök och ortnamn)”. Lantmäteriet. https://minkarta.lantmateriet.se/?e=818151&n=7411915&z=8&background=3&boundaries=false. Läst 31 oktober 2016.
- ^ ”Geodataportalen”. Lantmäteriet. https://www.geodata.se/GeodataExplorer/index.jsp?loc=sv. Läst 31 oktober 2016.
- ^ Förändringar i antalet småorter 2010-2015, Statistiska centralbyrån, 19 december 2016.
- ^ Norrländsk uppslagsbok : ett uppslagsverk på vetenskaplig grund om den norrländska regionen. Bd 2 [Gästr-Lantz].. 1994. ISBN 9197248401
- ^ Historiska Museet, fynd från Lansjärv, Lillsund, Valheden mm. Sockenkod 0197
- ^ Lundholm, Kjell, 1938-. - Norrbotten 6000 år : om arkeologi och äldsta historia eller från istid till Gustav Vasa / Kjell Lundholm.. 1989. ISBN 9175380900
- ^ Hederyd, Olof, 1923-. - Överkalix : sockenhistoria. D. 1 Från stenhacka till järntacka.. 1982. ISBN 9185336254
- ^ Statistiska meddelanden Be 1967:21 Tätorternas areal och folkmängd 1960 och 1965. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1967-09-22. sid. 83
- ^ Statistiska meddelanden Be 1972:11 Tätorternas areal och folkmängd 1965 och 1970. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 17 november 1972. sid. 76
- ^ [a b] (PDF) Folk- och bostadsräkningen 1975, Del 2:4, Utveckling mellan 1970 och 1975. Tätorternas areal och folkmängd.. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1977. sid. 47. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folk_o_bostadsrakningen_1975_2_4.pdf. Läst 19 augusti 2015 Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2015”. Statistiska centralbyrån. 25 oktober 2016. Arkiverad från originalet den 26 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161026232758/http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=3bde46f8-57f9-40b1-bc62-ed84cfcaa49f. Läst 31 oktober 2016.
- ^ Statistiska meddelanden. Småorter 1990: Befolkningskoncentrationer i glesbygd. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 11 april 1995. sid. 55. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9401.pdf. Läst 31 oktober 2016
- ^ [a b] Statistiska meddelanden. Småorter 1995: Befolkningskoncentrationer i glesbygd. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 30 juni 1997. sid. 61. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9602.pdf. Läst 31 oktober 2016
- ^ ”Landareal per småort (orter med 50-199 invånare), folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1995 - 2010”. Statistiska centralbyrån. 25 oktober 2016. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0811/LandarealSmaort/?rxid=3bde46f8-57f9-40b1-bc62-ed84cfcaa49f. Läst 26 oktober 2016.
- ^ ”Lansjärvs Folkets-hus”. www.folketshuslansjaerv.se. http://www.folketshuslansjaerv.se/. Läst 28 december 2019.
- ^ ”E 10 - Baren AB”. e-10-baren-ab.business.site. https://e-10-baren-ab.business.site/. Läst 28 december 2019.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.
| ||||||||||||||||
