Lars Calmfors

Lars Calmfors
	Lars Calmfors
Född	12 juli 1948 (74 år); Sankt Matteus församling, Sverige
Medborgare i	Sverige
Utbildad vid	Handelshögskolan i Stockholm
Sysselsättning	Nationalekonom
Arbetsgivare	Stockholms universitet
Utmärkelser
	Söderbergska priset (2003)
	Redigera Wikidata

Lars Anders Calmfors, född 12 juli 1948 i Sankt Matteus församling, Stockholms län, är en svensk nationalekonom och professor emeritus i internationell ekonomi vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet. Han har varit verksam där från 1974 (som professor 1988–2015, biträdande chef 1988–1995 och chef 1995–97). Han är forskare vid Institutet för Näringslivsforskning (IFN) sedan 2015.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Åren 1967–1968 genomförde Calmfors sin värnplikt på Försvarets Tolkskola.^[3] Han blev filosofie kandidat vid Stockholms universitet 1970. Calmfors avlade ekonomexamen vid Handelshögskolan i Stockholm 1971 och erhöll titeln civilekonom, avlade doktorsexamen vid samma högskola 1978 och blev docent där 1983^[4].

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Calmfors var ledamot i SNS Konjunkturråd 1982 och 1986–1988 och argumenterade då för den så kallade normpolitiken. Han var ordförande i Ekonomiska rådet, en vetenskaplig rådgivargrupp till Finansdepartementet, 1993–2001 och för den utredning (SOU 1996:158, känd som Calmforsutredningen, Calmforsrapporten eller EMU-utredningen) som 1996 rekommenderade Sveriges regering att avvakta med att införa euron. Vid folkomröstningen om införande av euron i Sverige 2003 förespråkade Calmfors ett inträde men var kritisk mot ja-sidans argumentation som han menade överdrev de ekonomiska fördelarna med ett medlemskap i valutaunionen.

Han var ledamot i Kommittén för Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1996–1998 och 2003–2007.

Calmfors var 2007–2011 den förste ordföranden i Finanspolitiska rådet, en myndighet med uppgift att utvärdera den ekonomiska politiken. Han kritiserade då alliansregeringens finanspolitik under den globala finanskrisen, vilket ledde till en konflikt med finansministern Anders Borg.

Åren 2015–2018 ledde Calmfors som ordförande Arbetsmarknadsekonomiska rådet, en oberoende expertgrupp som upprättades av Svenskt Näringsliv för att analysera arbetsmarknadens funktionssätt. Rådets rapporter föreslog bland annat nya typer av lågkvalificerade jobb med låga minimilöner och reformer av rådande avtalssystem enligt vilket industrins märkessättning styr de avtalade löneökningarna i hela ekonomin.

Calmfors har haft ett antal internationella uppdrag, bland annat för European Economic Advisory Group, EEAG (ledamot 2003–2008 och 2011–2012, ordförande 2006–2008), OECD, EU-kommissionen, Europaparlamentet samt regeringarna i Finland, Norge och Storbritannien.

Han var ledamot av Kungliga Vetenskapsakademiens styrelse 2001–2007 och av Vetenskapsrådets styrelse 2007–2012.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Lars Calmfors är son till Hans Calmfors och hans hustru Wera, född Andersson). Han var gift med Marja Ruohola 1978–85 och med Eva Öjborn 1986–2015. Han har fyra barn.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

1981 - Erik Lindahl-priset 1981
1986, 1987, 1989, 1990 och 1992 - Jan Wallanders och Tom Hedelius stiftelses pris för publicering i internationella tidskrifter
2003 - Söderbergska priset
2006 - Hans Majestät Konungens medalj av åttonde graden för ”viktiga bidrag till ekonomisk forskning och utveckling”
2009 - Félix Neubergh-priset
2010 - Kungl. Vetenskapssocietetens Thuréuspris, teknisk-vetenskapliga klassen

Ledamotskap[redigera | redigera wikitext]

1993 - Ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien
1995 - Ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Calmfors, Lars och Erik Lundberg, Inflation och arbetslöshet, SNS 1974.
Calmfors, Lars and Henrik Horn, Employment Policies and Centralized Wage Setting (with Henrik Horn), Economica, August 1986.
Calmfors, Lars and John Driffill, Bargaining Structure, Corporatism and Macroeconomic Performance, Economic Policy vol. 6, 1988.
Calmfors, Lars, Centralisation of Wage Bargaining and Macroeconomic Performance - A Survey, OECD Economic Studies, No. 21, Winter 1993.
Calmfors, Lars, Active Labour Market Policy and Unemployment - A Framework for the Analysis of Crucial Design Features, OECD Economic Studies, No. 22, Spring 1994.
Calmfors, Lars, Active Labour Market Policy and Unemployment - A Framework for the Analysis of Crucial Design Features, OECD Economic Studies, No. 22, Spring 1994.
Calmfors, Lars and Harald Lang, Macroeconomic Effects of Active Labour Market Programmes in a Union Wage-setting Model, The Economic Journal, vol. 105, May 1995.
Calmfors, Lars, Harry Flam, Nils Gottfries, Magnus Jerneck, Rutger Lindahl, Janne Haaland Matlary, Christina Nordh Berntsson, Ewa Rabinowicz and Anders Vredin, EMU - A Swedish Perspective (together with), Kluwer Academic Publishers, 1997.
Calmfors, Lars, Unemployment, Labour-Market Reform and Monetary Union, Journal of Labor Economics, vol. 19, No. 2, 2001.
Calmfors, Lars. Fiscal Policy to Stabilise the Domestic Economy in the EMU: What Can We Learn from Monetary Policy?, CESifo Economic Studies, 2003:3.
Calmfors, Lars and Simon Wren-Lewis, What Should Fiscal Councils Do? Economic Policy vol. 27, 2011.
Calmfors, Lars, Girts Dimdins, Marie Gustafsson Sendén, Henry Montgomery and Ulrika Stavlöt, Why Do People Dislike Low-Wage Trade Competition with Posted Workers in the Service Sector?), Journal of Socio-Economics 47, December 2013.
Calmfors, Lars and Anna Larsson Seim, Pattern Bargaining and Wage Leadership in a Small Open Economy, Scandinavian Journal of Economics, 2013, Vol. 115, No. 1.
Calmfors, Lars, Petter Danielsson, Simon Ek, Ann-Sofie Kolm, Tuomas Pekkarinen och Per Skedinger Hur ska fler komma in på arbetsmarknaden?), Dialogos, Stockholm, 2018.
Calmfors, Lars, Simon Ek, Ann-Sofie Kolm och Per Skedinger Kollektivavtal och lönebildning i en ny tid, Dialogos, Stockholm, 2019.
Sverige och EMU, EMU-utredningens betänkande, SOU 1996:158, Stockholm.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ [a b] Sveriges befolkning 2000, Sveriges Släktforskarförbund, 2020, omnämnd som: Calmfors, Lars Anders, läst: 27 oktober 2022.^{[källa från Wikidata]}
^ läs online, www.kva.se, läst: 27 oktober 2022.^{[källa från Wikidata]}
^ Orton, Frank, & Sven-Ivan Sundqvist, red (2011). Sigge och hans 1000 elever: Tolkskolan i Uppsala 1957-1989. Stockholm: SIS ägarservice
^ Rehnberg, Jonas (2009). Stockholm School of Economics, The first 100 years. Stockholm: Informationsförlaget. ISBN 978-91-7736-579-2

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vem är det : Svensk biografisk handbok 1999, red. Elisabeth Gafvelin, Kunskapsförlaget P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1998 ISBN 91-1-300536-7 ISSN 0347-3341 s. 192-193

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

[9331607daab99c83da955728afc14835bfe295a7-1] [a b] Sveriges befolkning 2000, Sveriges Släktforskarförbund, 2020, omnämnd som: Calmfors, Lars Anders, läst: 27 oktober 2022.^{[källa från Wikidata]}

[d160b35b0a8a2ca6e63760f3330962428f353017-2] äs online, www.kva.se, läst: 27 oktober 2022.^{[källa från Wikidata]}

[O&S-3] Orton, Frank, & Sven-Ivan Sundqvist, red (2011). Sigge och hans 1000 elever: Tolkskolan i Uppsala 1957-1989. Stockholm: SIS ägarservice

[:0-4] Rehnberg, Jonas (2009). Stockholm School of Economics, The first 100 years. Stockholm: Informationsförlaget. ISBN 978-91-7736-579-2

[1]

[2]

[3]

[4]