Lars Gullin
Lars Gullin | |
Lars Gullin 1964. | |
Född | 4 maj 1928 Sanda, Gotland, Sverige |
---|---|
Död | 17 maj 1976 (48 år) Vissefjärda, Kalmar län, Sverige |
Genre | Jazz |
Roll | Saxofonist, kompositör |
Instrument | Barytonsaxofon, piano |
Webbplats | Lars Gullins webbplats |
Utmärkelser
Gyllene skivan (1954) |
Lars Gunnar Victor Gullin, född 4 maj 1928 i Sanda på Gotland, död 17 maj 1976 i Vissefjärda, Kalmar län, var en svensk orkesterledare och jazzmusiker (saxofon, piano).
Biografi
Lars Gullin började sin musikaliska bana med att ägna sig åt klarinett och saxofon, och han spelade bland annat i den militära musikkåren på Gotland redan vid 13 års ålder. Musikelev vid I 18:s musikkår i Visby, där hans huvudinstrument var klarinett. Han fick även i den lokala orkesterföreningen kontakt med klassisk musik, innan han vid 21 års ålder övergick till barytonsaxen. Redan i tonåren lärde han sig att arrangera musik genom att transkribera låtar från grammofonskivor till noter för ett par mindre band, som han också framträdde med.
Gullin lämnade Gotland 1947 för att fortsätta musikutbildningen till konsertpianist, men kom aldrig in på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Han började då att studera framför allt piano för privata lärare och under tiden skrev han en sinfonietta och en pianokonsert förutom ett antal mindre stycken.
För att försörja sig under studierna spelade han också i olika dansband, bland annat hos Leon Landgren och Charles Redlands orkestrar, som uppträdde på Vinterpalatset. Han kom senare att engageras av Seymour och Arthur Österwalls orkestrar, där han till slut övergick till barytonsaxofon.
Åren 1951–53 spelade han sedan i ett längre engagemang på Nalen tillsammans med Arne Domnérus och Rolf Ericson, och bildade därefter ett eget band, en kvintett med trumpetaren Weine Renliden, basisten Georg Riedel och trummisen Bosse Stoor.
Under åren komponerade han ett stort antal jazzstycken, som i en hel del fall är influerade av svensk klassisk musik och folkmusik.
Gullin företog aldrig någon resa till USA, men 1954 vann han ändå jazztidskriften DownBeats omröstning som bäste nykomling 1954, vilket får betraktas som en anmärkningsvärd framgång för en europeisk musiker.
Han arbetade senare i stor utsträckning singel och medverkade i många olika lokala band och han gjorde regelbundet inspelningar tillsammans med gästande amerikanska artister. År 1959 tillbringade han i Italien och spelade med lokala band och en period med Chet Baker.
Hans karriär stördes av drogmissbruk (på senare år legalt administrerat) och det gick perioder utan större verksamhet.
År 1976 hade den svenska filmen Sven Klangs kvintett premiär och den är en dramatisering som bygger på flera musikers tidigare karriär. Gullin brukar nämnas som förebild, men också Rolf Billberg och andra.
Gullin är gravsatt i minneslunden på Skogskyrkogården i Stockholm.[1]
Familj
Han var far till Poulina Gunninge, Gabriella Gullin, Inge Gullin, Sana Gullin, Peter Gullin och Danny Gullin, samt var gift med Berit Gullin (andra hustrun; mor till Peter, Gabriella och Sana) och Mailis Gullin (tredje hustrun; mor till Poulina).
Museum
Ett museum tillägnat Gullin finns sedan 2011 i hans barndomshem, det tidigare stationshuset i Sanda.[2]
Priser och utmärkelser
- 1954 – Gyllene skivan för Danny's Dream
- 1964 – Gyllene skivan för Portrait of My Pals
- 1973 – Spelmannen
- 1999 – Django d'Or ("Legend of Jazz")
Diskografi i urval
- 1951 – Laura (Lars Gullin Octet)
- 1952 – All The Things You Are (Instrumental, Lasse Gullin Quartet)
- 1953 – Smooth Breeze (Lars Gullin and his Band)
- 1953 – The Boy Next Door (Lars Gullin Quartet)
- 1955 – North Express (Lars Gullin Quintet)
- 1956 – Baritone Sax
- 1957 – Lars Gullin – Åke Persson
- 1958 – The Artistry of Lars Gullin
- 1964 – Portrait of My Pals
- 1969 – Live!
- 1973 – Like Grass
- 1974 – Bluesport
- 1976 – Aeros Aromatic Atomica Suite (Radiojazzgruppen)
- 1979 – Lars Gullin på Gyllene Cirkeln (Livealbum inspelat 1964/65)
- 1980 – Lars Gullin with Strings (Featuring the Alto of Rolf Billberg)
- 1982 – The Great Lars Gullin Vol. 1 '55/'56 (med Chet Baker och Dick Twardzik)
- 1984 – Dedicated to Lee (Lars Gullin and his American All Stars)
- 2002 – Jazz i blåton
Referenser
Webbkällor
- Biografi från Orkesterjournalen
- "Om Lars Gullin" från Lars Gullin-sällskapet
Fotnoter
- ^ ”Hitta graven”. Stockholms kyrkogårdsförvaltning. http://hittagraven.stockholm.se/sv/Skogskyrkogarden/Minneslund/892004304/-45314710. Läst 28 februari 2015.
- ^ Gullinmuseet i Sanda från gotland.net
Vidare läsning
- Knox, Keith; Lindqvist Gunnar (1986). Jazz amour affair: en bok om Lars Gullin. Stockholm: Svensk musik. Libris 7749365. ISBN 91-85470-27-9
Se även
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Lars Gullin.
- Lars Gullin-sällskapet
- Gullinmuseet i Sanda
- Lars Gullin i Svensk mediedatabas
- Berömda gotlänningar: Lars Gullin