Lars Wedin

	Lars Wedin
Information
Född	14 juli 1947 (76 år); Kungsholms församling i Stockholm
I tjänst för	Sverige
Försvarsgren	Marinen
Tjänstetid	1969–2008
Grad	Kommendör
Befäl	46. patrullbåtsdivisionen
Övrigt	Militärhistoriker

Lars Rickard Wedin, född 14 juli 1947 i Kungsholms församling i Stockholm,^[1] är en svensk militär och militärhistoriker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Efter studier i matematik vid Göteborgs universitet blev Wedin sjöofficer 1969, löjtnant 1971 och kapten i flottan 1972. Han var fartygschef på patrullbåt i Provturskommandot 1977–1979. Åren 1979–1981 gick han Högre tekniska kursen på Marinlinjen vid Militärhögskolan. Han befordrades till örlogskapten 1980 och var fartygschef på HMS Vale 1981–1982. Han befordrades till kommendörkapten 1985 och studerade 1985–1986 vid École supérieur de guerre navale i Paris. Han var chef för 46. patrullbåtsdivisionen 1987–1988 och chef för Studieavdelningen i Planeringssektionen i Marinstaben 1988–1990.

Åren 1990–1993 var han militärrådgivare i internationella frågor (Europeiska säkerhetskonferensen, ESK) vid Försvarsstaben och befordrades 1992 till kommendörkapten med särskild tjänsteställning. Han var militärrådgivare vid svenska ESK-delegationen i Wien 1993–1995. Åren 1995–1998 var han sakkunnig vid Utrikesdepartementet, varpå han 1998 befordrades till kommendör och 1999–2000 var chef för Strategiska studier vid Försvarshögskolan. Han var 2001–2003 chef för Concept Branch vid Europeiska unionens militära stab i Bryssel. Åren 2003–2004 var han chef för Militärhistoriska avdelningen vid Försvarshögskolan. Han är idag (2019) redaktör för Tidskrift i sjöväsendet.

Lars Wedin invaldes 1987 som ledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet och 1995 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien. Han är också ledamot av Utrikespolitiska samfundet samt medlem av Institut de stratégie comparée och Académie de marine (membre associé).

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Kungliga Örlogsmannasällskapets förtjänstmedalj i guld (2021)^[2]

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Svenska intressen. Strategier för ett nytt Europa (redaktör med Anna Helkama-Rågård; Försvarshögskolan, Stockholm 1999).
Mellan byråkrati och krigskonst. Svenska strategier för det kalla kriget (redaktör med Gunnar Åselius; Försvarshögskolan, Stockholm 1999).
Reflektioner över ämnet strategi (Försvarshögskolan, Stockholm 2002).
”Från fästningsflotta till högsjömarin. Den svenska flottans omvandling 1895-1910”, Militärhistorisk tidskrift, 2004, s. 69–109.
Marianne och Athena. Franskt militärt tänkande från 1700-talet till idag (Försvarshögskolan, Stockholm 2007). Även utgiven på franska: Marianne et Athéna. La pensée militaire française du XVIIIe siècle à nos jours (Institut de stratégie comparée, Paris 2011) Prix Edmond Fréville, Académie des sciences politiques et morales, 2012).
En maritim strategi för Sverige, bihäfte till Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift, 2008.
”Jordbävning i Försvaret”. Den franska vitboken, en bred säkerhetsstrategi (Försvarshögskolan, Stockholm 2008).
Från politiskt projekt till militär handling. En introduktion till militärstrategin (Försvarshögskolan, Stockholm 2009).
Stratégies maritimes au XXIe siècle. L’apport de l’amiral Castex (Nuvis, Paris 2015). Även utgiven på engelska: Maritime strategies for the 21st century. The contribution by admiral Castex (Nuvis, Paris 2016).
Uppdragstaktik på svenska. En vän- och debattbok tillägnad överste Jan Mörtberg (redaktör med Patrik Ahlgren och Kjell Engelbrekt; Kungl. Krigsvetenskapsakademien och Försvarshögskolan, Stockholm 2016).
Maritime Strategies for the 21st Century. The Contribution of Admiral Castex, (Paris, Nuvis, 2016).
L’homme, la politique et la guerre, (Nuvis, Paris 2017. Med François Géré).
From Sun Tzu to Hyperwar. A Strategic Encyclopaedia (Kungl. Krigsvetenskapsakademin, 2019)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
^ ”Kungl. Örlogsmannasällskapet utdelade medaljer i guld och silver”. Kungliga Örlogsmannasällskapet. https://www.koms.se/beloningar-och-stipendier/medaljer/. Läst 8 september 2023.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Karlsson, Yvonne (red.): Svensk försvars- och beredskapskalender 2008 (SecLink, Eskilstuna 2008), s. 463.
Kjellander, Rune: Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995 (Kungl. Krigsvetenskapsakademien, Stockholm 1996), s. 210.
Kjellander, Rune: Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter (Probus Förlag 2007), s. 173, 242.

[1] Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).

[2] ”Kungl. Örlogsmannasällskapet utdelade medaljer i guld och silver”. Kungliga Örlogsmannasällskapet. https://www.koms.se/beloningar-och-stipendier/medaljer/. Läst 8 september 2023.

[1]

[2]