Lasioglossum semicaeruleum
| Lasioglossum semicaeruleum | |
 Lasioglossum semicaeruleum på syrisk/välsk krassing. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Smalbin Lasioglossum |
| Undersläkte | Dialictus[1] |
| Art | Lasioglossum semicaeruleum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lasioglossum semicaeruleum | |
| Auktor | (Cockerell, 1895) |
| Synonymer | |
|
Halictus semicaeruleus Cockerell, 1895 | |
 Lasioglossum semicaeruleum, hona. | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Lasioglossum semicaeruleum är en biart som först beskrevs av Cockerell 1895.[3] Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4] Arten förekommer i västra Nordamerika.[1]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Huvudet och mellankroppen är ljusgröna med gyllengult skimmer till blågröna. Clypeus[a] är svartbrun på den övre delen, medan den undre delen och partiet över clypeus och käkarna är metalliskt gulskimrande. Antennerna är mörkbruna, benen är bruna och vingarna är halvgenomskinliga med ljusgula ribbor och ljust gulbruna (hos honan även rödaktiga) vingfästen. På bakkroppen är ovansidan ljusgrön till blå, undersidan brun. Både tergiterna och sterniterna[b] har bakkanterna halvgenomskinligt gulbruna. Behåringen är vit och tämligen gles, tätare hos hanen, speciellt på nederdelen av ansiktet. På tergiterna 3 och 4, samt delvis på tergit 2, finns svaga hårband längs bakkanterna. Kroppslängden är 5,6 till 6,2 mm hos honan, 4,2 till 4,6 mm hos hanen.[1]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
En mycket vanlig art som finns i västra Nordamerika från sydöstra Alberta, södra Saskatchewan och sydvästra Manitoba i Kanada, samt i USA från Montana, North Dakota och västra Minnesota i norr till Arizona, New Mexico, Oklahoma och södra Texas i söder.[1]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Lasioglossum semicaeruleum är polylektisk, den flyger till åtminstone 23 olika familjer av blommor, bland andra korgblommiga växter, ärtväxter, korsblommiga växter och rosväxter.[2] Habitatet utgörs bland annat av gräsmarker i ökenartade områden.[6] Arten är ettårigt eusocial, den är samhällsbildande med arbetare som hjälper den samhällsgrundade honan/drottningen att ta hand om avkomman. Bona grävs ut i marken.[7]
Kommentarer[redigera | redigera wikitext]
- ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Jason Gibbs (2010). ”Revision of the metallic species of Lasioglossum (Dialictus) in Canada (Hymenoptera, Halictidae, Halictini).” (på engelska) (PDF, 44,5 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 2591: sid. 298–306. ISSN 1175-5334. https://www.researchgate.net/profile/Jason_Gibbs2/publication/259621404_Revision_of_the_metallic_Lasioglossum_Dialictus_of_Canada_Hymenoptera_Halictidae_Halictini/links/54ee2d9d0cf2e55866f23092/Revision-of-the-metallic-Lasioglossum-Dialictus-of-Canada-Hymenoptera-Halictidae-Halictini.pdf. Läst 17 april 2020.
- ^ [a b] ”Lasioglossum semicaeruleum (Cockerell, 1895)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/20/q?search=Lasioglossum+semicaeruleum. Läst 12 april 2020.
- ^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
- ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/lasioglossum+semicaeruleum/match/1. Läst 17 april 2020.
- ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
- ^ Melanie R. Kazenel, KarenW.Wright, Julieta Bettinelli, Terry L.Griswold, Kenneth D.Whitney & Jennifer A. Rudgers (2020). ”Predicting changes in bee assemblages following state transitions at North American dryland ecotones” (på engelska) (PDF, 1,45 MB). Nature: sid. 4. doi:. https://www.nature.com/articles/s41598-020-57553-2.pdf. Läst 18 april 2020.
- ^ Hilary Haley utgivare=Iowa State University (2018) (på engelska) (PDF, 1,86 MB). Evaluating native bee community responses to tallgrass prairie habitat restorations. sid. 50. https://lib.dr.iastate.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=7374&context=etd. Läst 18 april 2020
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Lasioglossum semicaeruleum.
|