Lasioglossum simplex

Från Wikipedia
Lasioglossum simplex
Lasioglossum simplex, hona, sidovy.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljVägbin
Halictidae
SläkteSmalbin
Lasioglossum
UndersläkteDialictus[1]
ArtLasioglossum simplex
Vetenskapligt namn
§ Lasioglossum simplex
Auktor(Robertson, 1901)
Synonymer
Paralictus simplex Robertson, 1901
Halictus (Chloralictus) malinus Sandhouse, 1924
Lasioglossum (Paralictus) simplex (Robertson, 1901)
Dialictus malinus (Sandhouse, 1924)
Lasioglossum (Dialictus) malinum (Sandhouse, 1924)[1]
Hitta fler artiklar om djur med

Lasioglossum simplex[2] är en biart som först beskrevs av Robertson 1901. Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3] Arten förekommer från södra Mellanvästra USA till östkusten.[1]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Huvudet är brett, speciellt hos honan. Det och mellankroppen är blågrönt. Käkarna är brungula hos hanen. Munskölden är mörkbrun på den övre halvan, medan antennerna är mörkbruna med undersidan på de yttre delarna orangegul hos honan, rödaktig hos hanen. Benen är bruna, med fötterna rödbruna hos honan, brungula hos hanen. Vingarna är halvgenomskinliga med mörkt brungula ribbor och rödbruna vingfästen. Bakkroppssegmenten är mörkbruna med genomskinligt brungula bakkanter. Behåringen är vitaktig och gles; hanen kan dock ha något tätare behåring i ansiktet under ögonen. Som de flesta smalbin är arten liten; honan har en kroppslängd på 5,3 till 5,6 mm och en framvingelängd på 3,5 till 3,9 mm; motsvarande mått hos hanen är 4,3 till 4,7 mm för kroppslängden och 3 till 3,8 mm för framvingelängden.[1]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer sällsynt i USA från Kansas över Iowa och Illinois till West Virginia, Virginia och Maryland.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Lasioglossum simplex bygger inte några egna bon utan är en boparasit; honan tränger in i bon av de solitära smalbina Lasioglossum trigeminum och Lasioglossum versatum, lägger ett ägg i varje larvcell, varpå larven lever av den insamlade näringen efter det värdägget eller -larven dödats.[1]

Arten är aktiv från april till augusti[5]. Den är polylektisk, den besöker blommande växter från flera familjer: Korgblommiga växter (gullrissläktet och röllika), flockblommiga växter (sprängörten Cicuta maculata, vildmorot och Zizia aurea), ranunkelväxter (Ranunculus fascicularis) samt rosväxter (hallonsläktingen Rubus flagellaris).[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Jason Gibbs (2011). ”Revision of the metallic Lasioglossum (Dialictus) of eastern North America (Hymenoptera: Halictidae: Halictini.)” (på engelska) (PDF, 34,0 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 3073: sid. 177–181. ISSN 1175-5334. http://www.mapress.com/zootaxa/2011/f/zt03073p216.pdf. Läst 22 maj 2018. 
  2. ^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
  3. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2018). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2018 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2018/search/all/key/lasioglossum+simplex/match/1. Läst 24 september 2018. 
  4. ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
  5. ^ Theodore, Mitchell (1960). ”Arkiverade kopian” (PDF, 13,3 MB). Technical bulletin (North Carolina Agricultural Experiment Station) (141): sid. 119–120. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160809213712/https://projects.ncsu.edu/cals/entomology/museum/downloads/Halictidae.pdf. Läst 22 maj 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]