Lasioglossum subviridatum
| Lasioglossum subviridatum | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Smalbin Lasioglossum |
| Undersläkte | 'Dialictus[1] |
| Art | Lasioglossum subviridatum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lasioglossum subviridatum | |
| Auktor | (Cockerell, 1938) |
| Synonymer | |
|
Halictus (Chloralictus) subviridatus Cockerell, 1938 Dialictus subviridatus (Cockerell, 1938)[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Lasioglossum subviridatum[3] är en biart som först beskrevs av Cockerell 1938. Lasioglossum subviridatum ingår i släktet smalbin, och familjen vägbin.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4] Arten förekommer i östra Nordamerika.[6]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Huvudet och mellankroppen är grönblå med metallgult skimmer hos honan; hanen har blåsvart huvud och metalliskt gulgrön mellankropp. Clypeus[a] är svartbrun på den undre delen, grönaktig på den övre. Även partiet ovanför clypeus och käkarna är grönaktigt. Antennerna är mörkbruna, liksom benen. Vingarna är halvgenomskinliga med orangebruna ribbor och halvgenomskinligt rödbruna vingfästen. Bakkroppen är mörkbrun med rödaktiga till brungula bakkanter på tergiter och sterniter[b]. Behåringen är vitaktig och mycket gles; hanen kan dock ha något kraftigare behåring i ansiktet under ögonen. Honan har en kroppslängd på 4,5 till 6,1 mm, hanen på drygt 6 mm.[1]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Lasioglossum subviridatum finns i östra Kanada från Saskatchewan över Manitoba och Ontario till Quebec, samt i nordöstra USA från North Dakota och nordöstra South Dakota till Vermont, söderut från Iowa till norra Virginia.[1][6]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Arten är polylektisk, den flyger till blommor från många olika familjer, som järneksväxter, korgblommiga växter, berberisväxter, ljungväxter, grobladsväxter och rosväxter.[2]
Lasioglossum subviridatum är ett primitivt socialt bi, vars bon gnags ut i mjukt trä,[7] bland annat timmerstockar[6].
Kommentarer[redigera | redigera wikitext]
- ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Jason Gibbs (2010). ”Revision of the metallic species of Lasioglossum (Dialictus) in Canada (Hymenoptera, Halictidae, Halictini).” (på engelska) (PDF, 44,5 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 2591: sid. 313–317. ISSN 1175-5334. https://www.researchgate.net/profile/Jason_Gibbs2/publication/259621404_Revision_of_the_metallic_Lasioglossum_Dialictus_of_Canada_Hymenoptera_Halictidae_Halictini/links/54ee2d9d0cf2e55866f23092/Revision-of-the-metallic-Lasioglossum-Dialictus-of-Canada-Hymenoptera-Halictidae-Halictini.pdf. Läst 10 mars 2020.
- ^ [a b] ”Lasioglossum subviridatum (Cockerell, 1938)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/20/q?search=Lasioglossum+subviridatum. Läst 12 april 2020.
- ^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
- ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/lasioglossum+subviridatum/match/1. Läst 12 april 2020.
- ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
- ^ [a b c] Jason Gibbs (2011). ”Revision of the metallic Lasioglossum (Dialictus) of eastern North America (Hymenoptera: Halictidae: Halictini.)” (på engelska) (PDF, 34,0 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 3073: sid. 184–185. ISSN 1175-5334. http://www.mapress.com/zootaxa/2011/f/zt03073p216.pdf. Läst 8 mars 2020.
- ^ (på engelska) (PDF, 2,48 MB) Small Forest Openings Support Shrubland Birds and Native Bees in the Northeast. United States Department of Agriculture. December 2017. sid. 8. https://www.nrcs.usda.gov/Internet/FSE_DOCUMENTS/nrcseprd1370895.pdf. Läst 12 april 2020 Arkiverad 26 mars 2021 hämtat från the Wayback Machine.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Lasioglossum subviridatum.
|