Lasioglossum tenax
| Lasioglossum tenax | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Smalbin Lasioglossum |
| Undersläkte | Dialictus[1] |
| Art | Lasioglossum tenax |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lasioglossum tenax | |
| Auktor | (Sandhouse, 1924) |
| Synonymer | |
|
Halictus (Chloralictus) tenax Sandhouse, 1924 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Lasioglossum tenax är en biart som först beskrevs av Grace Sandhouse 1924.[3] Den förekommer i norra till mellersta Nordamerika.[1]
Arten ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Huvud och mellankropp är metalliskt blågröna. Clypeus övre del är brunsvart, medan den undre, mindre delen är grön[a]. Antennerna är bruna, vingarna halvgenomskinliga med ljust rödbruna ribbor, vingbaserna rödbruna och benen brunaktiga. Bakkroppens tergiter är svagt metallskimrande, medan stergiterna är bruna med rödaktiga till halvgenomskinligt gulbruna bakkanter[b]. Den sparsamma behåringen är vitaktig. Arten är liten; honan blir 4,9 till 5,8 mm lång, hanen 4,2 till 5,1 mm.[1]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Utbredningsområdet omfattar stora delar av norra Nordamerika från sydöstra Alaska, södra Northwest Territories och sydligaste Nunavut över större delen av de södra kanadenskiska provinserna samt med sydliga utlöpare in i USA, i väster från delstaten Washington, Idaho och Montana till norra Utah och norra Colorado, i öster från delstaten New York till West Virginia och Virginia.[1] Arten är ovanlig i västra USA.[6]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Lasioglossum tenax förekommer framför allt i bergsområden, speciellt i USA.[1][6] Den är solitär, honan ansvarar ensam för bobyggande och uppfödningen av avkomman.[1] Boet grävs ut i marken, och består av en nästan vertikal gång från vilken larvcellerna direkt avgrenar sig.[7]
Arten är polylektisk, den flyger till blommande växter från flera familjer: Korgblommiga växter (pärleterneller, astrar, dunörter, gullrissläktet och maskrosor), rosväxter (smultronsläktet) och videväxter (videsläktet).[1]
Kommentarer[redigera | redigera wikitext]
- ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f g] Jason Gibbs (2010). ”Revision of the metallic species of Lasioglossum (Dialictus) in Canada (Hymenoptera, Halictidae, Halictini).” (på engelska) (PDF, 44,4 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 2591: sid. 329–333. ISSN 1175-5334. https://www.researchgate.net/profile/Jason_Gibbs2/publication/259621404_Revision_of_the_metallic_Lasioglossum_Dialictus_of_Canada_Hymenoptera_Halictidae_Halictini/links/54ee2d9d0cf2e55866f23092/Revision-of-the-metallic-Lasioglossum-Dialictus-of-Canada-Hymenoptera-Halictidae-Halictini.pdf. Läst 10 mars 2020.
- ^ ”Lasioglossum tenax (Sandhouse, 1924)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/20/q?search=Lasioglossum+tenax. Läst 31 mars 2020.
- ^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
- ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/lasioglossum+tenax/match/1. Läst 31 mars 2020.
- ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
- ^ [a b] Jason Gibbs (2011). ”Revision of the metallic Lasioglossum (Dialictus) of eastern North America (Hymenoptera: Halictidae: Halictini.)” (på engelska) (PDF, 34,0 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 3073: sid. 196. ISSN 1175-5334. http://www.mapress.com/zootaxa/2011/f/zt03073p216.pdf. Läst 8 mars 2020.
- ^ L. Packer (1994). ”Lasioglossum (Dialictus) tenax (Sandhouse) (Hymenoptera: Halictidae) as a solitary sweat bee” (på engelska) (PDF, 299 kB). Insectes Sociaux (International Union for the Study of Social Insects) 41. ISSN 1420-9098. http://www.yorku.ca/bugsrus/resources/publications/1994%20Packer.pdf. Läst 1 april 2020.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Lasioglossum tenax.
|