Lasse-Maja

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Lasse-Maja (olika betydelser).
Lasse-Maja
Lasse-Maja.jpg
Lasse-Maja
Personlig information
FödelsenamnLars Larsson
Född5 oktober 1785
Djupdalen nära Ramsberg, Västmanland, Sverige
Död4 juni 1845 (59 år)
Arboga, Västmanland, Sverige
YrkeTjuv, bonde, hushållerska, kammarjungfru
StraffSpöstraff, kyrkoplikt
livstids fängelse (benådad efter 26 år)
StatusAvliden

Lars "Lasse-Maja" Molin, född Larsson den 5 oktober 1785 i byn Djupdalen i Ramsbergs socken i Västmanland, död 4 juni 1845 i Arboga, var en svensk förbrytare som företog stöldturnéer i främst triangeln StockholmÖrebroVästerås. Han kallade sig från 1809 Lars Molin och fick smeknamnet Lasse-Maja eftersom han periodvis levde som kvinna.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lasse-Maja var son till skräddaren Lars Olsson och änkan Stina, född Olsdotter, som var av rik bergsmanssläkt. Faderns sociala position höjdes genom giftet, men innan Lasse-Majas födsel kom familjen på obestånd. Från att ha betecknats som bergsman under äktenskapets första år, kallades fadern nu återigen skräddare.[1] Lasse-Maja föddes i torpet Nöden i byn Djupdalen i Ramsbergs socken i Västmanland. I hembygden blev han ihågkommen för sitt skämtsamma lynne, ovilja att arbeta och sina stölder. Som sjuttonåring straffades han med spöstraff och lovade bättring.[2]

Under 1900-talet har Lasse-Majas kvinnokläder ofta beskrivits som ett sätt att klä ut sig och därigenom undkomma polis. Enligt Lasse-Majas självbiografi levde han dock under långa perioder som både man och som kvinna, utan koppling till sin kriminella verksamhet. Tvärtom beskrivs manskläderna som mer bekväma att stjäla i, medan kvinnokläderna möjliggör lagliga yrken som till exempel kammarjungfru, hushållerska och prostituerad.[3] Namnet Lasse-Maja kommer från en torparedotter Maja, som Lasse-Maja hade en relation med och gömde sig hos. Lasse-Maja berättar själv: "En dag föll det mig in att taga på mig Majas kläder, hon kom just upp då jag tagit dem på mig. – Ack! utropade hon, hvad du ser prägtig ut i fruntimmerskläder! Hon ropade på sina föräldrar att de skulle komma upp och se hur väl Lasse nu såg ut i hennes kläder.[4]

År 1804, 19 år gammal, kom Lasse-Maja till Stockholm första gången, och där påbörjades en stöldturné genom landet. Flera gånger greps han, men lyckades oftast rymma. Efter att, tillsammans med två kumpaner, ha stulit kyrksilvret i Järfälla kyrka den 8 februari 1812 (församlingskyrka i Järfälla församling), dömdes Lasse-Maja av Sollentuna häradsrätt i Barkarby tingshus i Järfälla socken till livstids fängelse. I handlingarna som stadfästes av Svea hovrätt 28 juli 1813 står det: "... ock skall Molin för alla överberörde brott i ena bot straffas med fyrtio par spö, tre slag av paret, undergå uppenbar kyrkoplikt en söndag uti Järfälla sockenkyrka och därefter försändas till fästning att därstädes i all sin livstid till arbete hållas". Han avfördes mot Karlstens fästningMarstrand den 2 september 1813.[2]

Lasse-Majas cell på Karlstens fästning.

På Karlstens fästning kom Lasse-Maja att bli en privilegierad fånge på grund av sin uppfinningsrikedom. Ryktet om Lasse-Maja spreds över landet och han såg till att det infördes turistresor för göteborgarna till fästningen. I göteborgstidningarna förekom det annonser om att åka och titta på fångarna på Marstrand. Genom att sälja föremål och berätta historier mot betalning kunde han få in viktiga summor då fångarna tvingades att köpa mat och andra förnödenheter på fästningen.[2] När kronprins Oskar besökte Marstrand 1835 fick Lasse-Maja komma ombord hans båt för att berätta historier. Eftersom Lasse-Maja framför allt arbetat i kvinnoyrken hade han fått goda kokkunskaper. Detta kunde han utnyttja under sin tid på fästningen, som han under stora delar av sitt straff avtjänade som kock.[5]

Efter 26 år (1839[6]) slapp han ur fängelset efter att ha blivit benådad av Karl XIV Johan 1838. Enligt sägnen berodde strafflindringen på att han imponerat på kungen med sin kokkonst, men den verkliga orsaken var sannolikt den popularitet som självbiografin väckt.

Efter fängelsetiden reste Lasse-Maja omkring i Sverige och berättade om sitt liv. Däremellan bodde och arbetade Lasse-Maja på en egen gård utanför Arboga. Där dog han 1845 efter att ha varit svårt sjuk de sista åren. Han begravdes utanför Heliga Trefaldighetskyrkan i Arboga.

Lasse-Majas berättelser blev än mer populära efter hans död. ”Vad som lästes bland folket? Ja, det var mest Lasse-Maja och bibeln”, sa en äldre man i Torshälla som på 1930-talet intervjuades av Uppsala folkminnesarkiv.[2]

Självbiografin[redigera | redigera wikitext]

Lasse-Majas självbiografi gavs ut första gången 1833. Sju år senare kom den andra upplagan, då med ny titel och innehållande ett porträtt av Lasse-Maja, som ska ha blivit den mest populära.[7] Lasse-Majas självbiografi är en av få svenska texter innan 1900-talet som beskriver hur det var att leva som både man och kvinna. Den kom att återutges kontinuerligt under hela 1800-, 1900-, och 2000-talet. Det har sagts varit den svenska självbiografi som getts ut i flest upplagor genom tiderna.[8] Enligt Edvard Matz var det bokhandlaren Theodor Björck som tog initiativ till boken.[9] Troligen har Lasse-Maja berättat historien för någon som sedan skrivit ner den – själv kunde Lasse-Maja troligen läsa men inte skriva.[10]

Självbiografin är mycket frispråkig och skildrar kärleksrelationer med både män och kvinnor, med Lasse-Maja som såväl man som kvinna. De scener där Lasse-Maja ligger med kvinnor är explicita, medan scenerna med män som regel skämtar med föreställningar om samkönat sex. Detta kan ses som ett sätt att trots frispråkigheten anpassa sig till samhällets normer – sex mellan män var förbjudet i lag.[11] Medan Lasse-Maja arbetar på bordell (under en period som kvinna) beskrivs till exempel en scen där en sexköpare "var på det högsta intagen och kysste, klappade och smekade mig på allt upptänkligt sätt".[4] Därefter släcker Lasse-Maja ljuset, och byter plats med bordellens värdinna som får slutföra affären.

Småtryck[redigera | redigera wikitext]

Förutom självbiografin gavs under 1800-talet och början av 1900-talet en stor mängd småtryck eller skillingtryck ut.[12] Det första kom redan ett år efter självbiografins första utgåva.[13] Småtrycken är alla baserade på självbiografin, men kortare, tryckta på billigt papper och sannolikt riktade till en bred läsekrets.[14] Under 1800-talets gång förändras beskrivningen av Lasse-Maja i småtrycken. Självbiografins sexscener städas ofta upp, och Lasse-Majas könsväxlingar beskrivs allt mer som en avvikelse.[15]

Minnessten[redigera | redigera wikitext]

Vid hans födelsekyrka i Ramsberg finns en minnessten över Lasse-Maja med inskriptionen:

I Ramsberg hans vagga
I Arboga hans grav
I rättsprotokollet hans minne

Vandringsled[redigera | redigera wikitext]

Några kilometer söder om kyrkbyn, i Morskoga, startar en vandringsled med informationsskyltar om Lasse-Maja, som följer de stigar han antogs ha vandrat mellan födelsehemmet och släktingarna i Ösarhyttan.

Karlstens fästning[redigera | redigera wikitext]

Lasse-Majas cell på Carlstens fästning finns välbevarad och går att besöka. En skylt med texten "Lasse-Maja" pryder ingången.

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Molin, Lars (1833). Den vidtberyktade Äfventyraren Lasse Majas egentligen Lars Molins besynnerliga Öden och Lefnadshändelser från dess yngre år till 1813, då han för sina begångna förbrytelser i kraft af Kongl. Svea Hof-Rätts Utslag dömdes till lifstidsfängelse på Marstands fästning Carlsten: Af honom sjelf författad. Götheborg. Libris 2765430 
  • Molin, Lars (1840). Den byxlöse äfventyraren eller den riksbekante Lasse-Majas (hvars rätta namn är Lars Molin) besynnerliga öden och lefnadshändelser ... : Af honom sjelf berättad. För andra gången upplagd med tillägg om hans nuvarande vistelse, sedan han genom Kgl. Maj :ts nåd år 1838 frigafs. Med ett porträtt af Lasse-Maja. Stockholm. Libris 2765427 
  • Molin, Lars (1916). Den riksbekante Lasse-Majas besynnerliga öden. De gamla folkböckerna. Stockholm: Bonnier. Libris 1656244. http://litteraturbanken.se/#!/forfattare/MolinL/titlar/Lasse-Majas/info  - Denna utgåva har digitaliserats av Litteraturbanken.
  • Molin, Lars (1958). Lasse-Majas besynnerliga äventyr. Med inledning av Frans G. Bengtsson. Uppsala: Lindblad. Libris 900781 
  • Molin, Lars (2003). Lasse-Majas äventyr. I bearbetning av Stephan Flodman och Ingmar Stenroth. Göteborg: Citytidningen. Libris 9066241. ISBN 91-974194-9-4 
  • Molin, Lars (2006). Lasse-Majas besynnerliga öden. Efterord av Edvard Matz. Lund: Bakhåll. Libris 10280015. ISBN 91-7742-257-0 
  • Molin, Lars (2016). Lasse-Majas besynnerliga äventyr. Nordlitt. ISBN 978-91-981568-6-7 

Filmatisering[redigera | redigera wikitext]

Lasse-Majas liv och äventyr har filmatiserats dels som Lasse-Maja (1941) då Sture Lagerwall gestaltade honom, dels i TV-serien Den byxlöse äventyraren (1971) med Jonas Bergström i huvudrollen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wolke, Lars Ericsson. 2017. Lasse-Maja: Stortjuven som blev författare och legend, s. 56-57
  2. ^ [a b c d] Matz, Edvard (1995). ”Lasse- Maja – analfabeten som fick svenskarna att läsa”. Populär Historia (5). http://popularhistoria.se/artiklar/lasse-maja-analfabeten-som-fick-svenskarna-att-lasa. Läst 10 juli 2012. 
  3. ^ Holmqvist, Sam (2017). Transformationer : 1800-talets svenska translitteratur genom Lasse-Maja, C. J. L. Almqvist och Aurora Ljungstedt. Makadam Förlag. ISBN 9789170612411. OCLC 988908805. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-315580 
  4. ^ [a b] Molin, Lars (1833). Den vidtberyktade Äfventyraren Lasse Majas egentligen Lars Molins besynnerliga Öden och Lefnadshändelser från dess yngre år till 1813, då han för sina begångna förbrytelser i kraft af Kongl. Svea Hof-Rätts Utslag dömdes till lifstidsfängelse på Marstands fästning Carlsten: Af honom sjelf författad 
  5. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 12 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100812091657/http://www.carlsten.se/historik.htm. Läst 24 augusti 2011. 
  6. ^ "Lasse-Maja". NE.se. Läst 2012-05-29.
  7. ^ Matz, Edvard (1995). ”Lasse- Maja – analfabeten som fick svenskarna att läsa”. Populär Historia (5). http://popularhistoria.se/artiklar/lasse-maja-analfabeten-som-fick-svenskarna-att-lasa. Läst 10 juli 2012. 
  8. ^ http://www.dast.nu/artikel/lasse-maja-tjuven-som-lyckades-bli-bestsellerforfattare
  9. ^ Matz, Edvard (1987). ”Molin, Lars Larsson”. I Svenskt biografiskt lexikon. "125, Molin-Munck af Rosenschöld". sid. 648–650 
  10. ^ Matz, Edvard (1970). Legenden om Lasse-Maja. sid. 101-102 
  11. ^ Holmqvist, Sam (2017). Transformationer : 1800-talets svenska translitteratur genom Lasse-Maja, C. J. L. Almqvist och Aurora Ljungstedt. Makadam Förlag. sid. 75–77. ISBN 9789170612411. OCLC 988908805. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-315580 
  12. ^ Holmqvist, Sam (2017). Transformationer : 1800-talets svenska translitteratur genom Lasse-Maja, C. J. L. Almqvist och Aurora Ljungstedt. Makadam Förlag. sid. 262–269. ISBN 9789170612411. OCLC 988908805. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-315580 
  13. ^ Lasse-Majas äfwentyr i Stockholm af honom sjelf meddelade åt utgifwaren wid en resa, son denne gjorde år 1830 till denne märkwärdige äfwentyrares fängelse. 1834. Libris 2765429 
  14. ^ Holmqvist, Sam (2017). Transformationer : 1800-talets svenska translitteratur genom Lasse-Maja, C. J. L. Almqvist och Aurora Ljungstedt. Makadam Förlag. sid. 262–269. ISBN 9789170612411. OCLC 988908805. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-315580 
  15. ^ Holmqvist, Sam (2017). Transformationer : 1800-talets svenska translitteratur genom Lasse-Maja, C. J. L. Almqvist och Aurora Ljungstedt. Makadam Förlag. sid. 100–105. ISBN 9789170612411. OCLC 988908805. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-315580 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]