Lasse Pöysti

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lasse Pöysti som Mumintrollet 1960

Lasse Erik Pöysti, född 24 januari 1927 i Sordavala,[1] Karelen (i nuvarande Ryssland), är en finländsk skådespelare, regissör och teaterchef.

De tidiga åren[redigera | redigera wikitext]

Lasse Pöysti inledde sin karriär i de tidiga tonåren i en filmserie om familjen Suominen som sonen Olli. Han avancerade snabbt till mer eller mindre huvudperson i serien som handlade om en Helsingforsfamilj i övre medelklass och deras öden, mycket tidstypiskt strax innan och under andra världskriget. Han blev student 1945 och fortsatte därefter med filmandet. Innan följande halvsekel hade inletts hade han hunnit medverka i ett drygt dussintal filmer.

I början av 1950-talet blev Pöysti engagerad på Lilla Teatern i Helsingfors, där han fick uppträda på svenska. Där träffade han också Birgitta Ulfsson, som blev hans hustru, och med henne fick han två söner, Tom och Erik. (Tom Pöysti valde sedermera också skådespelarbanan.) Makarna skilde sig 1984. [1].

Hektiska tider[redigera | redigera wikitext]

Lasse Pöysti (till vänster) och Birgitta Ulfsson på president Urho Kekkonens självständighetsfest i Helsingfors år 1963.

Under femtiotalet fortsatte han filmandet och började också med regi. Allt som allt regisserade han 6-7 filmer, men fann det tydligen inte som sitt gebit, för den sista som han regisserade kom 1960. Samtidigt var han fortfarande fast engagerad på Lilla Teatern, som satte upp revyer nästan årligen, skrivna av teaterns "hovförfattare" Benedict Zilliacus, under signaturen Bez, utöver diverse mera och mindre allvarsam repertoar. Vid sidan av detta var han verksam också i det nya mediet television, där han hade ett eget program, Lasse Pöysti show med manus av Bez och den också i en mycket produktiv period varande Henrik Tikkanen. År 1959 satte Lilla Teatern upp Troll i kulisserna av Tove Jansson, där hon dramatiserade sina Mumintroll. Det kom att prägla Pöystis image för en lång tid framåt, men ledde också till att han blev bekant för den rikssvenska publiken, då han som Mumintrollet gästspelade i Stockholm.

1967 tog paret Pöysti över chef- och ägarskapet på Lilla Teatern och hade därmed händerna fulla fram till 1974, då Asko Sarkola tog över. Filmrollerna fortsatte ännu lika regelbundet liksom hans popularitet på bägge sidor om Östersjön. TV-engagemanget förgrenade sig bland annat till barnprogrammet Pikku kakkonen ("lilla tvåan"), där han för en hel generation finländska barn har präglat deras godnattsaga. Utan någon som helst rekvisita fyllde han rutan med sin personlighet så fullständigt att barnen fortfarande kan citera bitar av hans sagor.

Lasse Pöysti blev chef för Kungliga Dramatiska teatern 1981 och fortsatte med det till 1985. Efter det började han trappa ned på takten, men på 1980-talet separerade han från hustrun, utan desto större dramatik, men hetsen började antagligen kännas, då de för det mesta råkade befinna sig på var sin sida om Östersjön, eftersom hon också hade flera uppdrag i Sverige.

Efter fyllda 70 år filmar han fortfarande regelbundet, och fullföljde till exempel under 2006 en ambitiös programserie om Finlands president efter kriget, Juho Paasikivi. Under sin oerhört produktiva karriär har han hunnit medverka i över sextio filmer och dussintals TV-program.

Lasse Pöysti har erhållit det finska filmpriset Jussi sju gånger. Han tilldelades Pro Finlandia-medaljen 1969.[2]

Filmarbete[redigera | redigera wikitext]

Regi i urval[redigera | redigera wikitext]

Filmmanus[redigera | redigera wikitext]

Filmografi rollista i urval[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Regi[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Teater
1979 Lumiprinssi
Roger Peyrefitte
Tampereen Työväen Teatteri, Tammerfors[3]
1985 Kattlek
István Örkény
Dramaten[3]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Memoarer i tre delar:

Senare några samlingsverk med texter från ovanstående, samt några sammanställningar av texter från hans radio- och TV-program.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Vem är det 1993 proj. Runeberg
  2. ^ ”Suomen Leijonan Pro Finlandia -mitalin saajat 1945-2015”. Ritarikuntien kanslia. http://www.ritarikunnat.fi/index.php/fi/ritarikunnat/rekisterit/173-suomen-leijonan-pro-finlandia-mitalin-saajat-1945-2015. Läst 19 maj 2016. 
  3. ^ [a b] Mago (1988). Klä av, klä på... Tecknat och antecknat. Stockholm: Författarförlaget. Libris 7596353. ISBN 9170545723 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]